LÅGSTADIEPJÄSER

Joachim Groth:

Vem är Spartacus?


Personer:
A, berättare
B, berättare
C, berättare
D, berättare
Polyxes
Lidia
Man 1
Man 2
Man 3
Kvinna
Ennius och hans familj
Corax den ena
Corax den andra
Spartacus
Crixus
Oenomaeus
Gall
Kvintus Fabius
Aulus Gabinius
Officer
Slavar 1-4





Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig
kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna.
Andra grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga att
betala upphovsmannaersättning till författaren. Texten omfattas av lagen om upphovsrätt och ändringar, förkortningar (annat än av författaren föreslagna) eller översättningar får inte göras utan
författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida för kontakuppgifter www.labbet.fi/lagstadiepjaser)





Berättarpartierna är uppdelade på fyra röster (A, B, C, D); de kan fördelas också annorlunda om man
vill. De illustreras på olika sätt: som pantomim, i slow-motion, som "frusna bilder" eller tablåer osv.
De som spelar berättare kan också spela roller i de olika scenerna.



(I) BERÄTTARPARTI

(Berättarna kommer fram. Bakom dem ser vi gladiatorer öva sig: de slåss med svärd och andra vapen,
2-4 par. Detta görs i slow motion och kan göras med osynliga svärd)

A:
Berättelsen om Spartacus utspelar sig i det romerska riket på 70-talet före Kristus.

B:
Det romerska väldet höll på att växa och romerska arméer erövrade land i Spanien och Makedonien. Det
var en krigisk och orolig tid.

C:
Romarna var ett herrefolk som underkuvade andra folk och gjorde dem till slavar.

D:
Det romerska rikets befolkning var ungefär 6 miljoner och av dem var ungefär 2 miljoner, det vill säga
en tredjedel, slavar. De tjänade hos de romerska herrarna i städerna och arbetade på de stora bond-
gårdarna i hela det nutida Italien.

A:
En del av slavarna tvingades att bli gladiatorer.



(II) DEN NYA GLADIATORN

(Berättarna förvandlas till en grupp romare som står och kikar in på en gård i en stad. En man och
en kvinna, Polyxes och Lidia, kommer gående.)

POLYXES:
Vad är det som händer?

MAN 1:
De tränar dom nya slavarna.

MAN 2:
Spartacus är med.

LIDIA:
Spartacus?

MAN 1:
Vet ni inte vem Spartacus är?

MAN 3:
Det är Batiatus nya stjärna.

POLYXES:
Jasså en gladiator.

MAN 1:
Vad då jasså en gladiator? Han är nånting alldeles speciellt.

MAN 2:
Alla känner till honom.

KVINNA:
Och inte bara det: det finns en profetia om honom också.

MAN 3:
Vad då för en profetia?

KVINNA:
Jo ser ni, det har jag hört från Marcus Livius, att den här Spartacus är hemma från Grekland, eller
egentligen inte precis från Grekland utan norr om, från Trakien, och han och hans hustru blev
sålda som slavar här på marknaden förra året, det var ju därifrån Batiatus köpte dom, och hans
hustru, alltså Spartacus, hans hustru, ja hon lär vara någon slags profetissa har jag hört -

MAN 3:
Jaja, till saken.
KVINNA:
Saken? Javisst ja, saken är den att Spartacus lär ha somnat där och medan han sov krälade en orm
över hans ansikte, och när hans hustru såg det här sa hon att det betyder att han kommer att bli
en stor man.

LIDIA:
Ja jag tycker inte om gladiatorspel, de är alltid likadana. Kom nu Polyxes.

(De går vidare)


(III) BERÄTTARPARTI

(Under de första fyra replikerna smyger gladiatorerna fram, en och en, beväpnade med köksredskap
och dylikt.)

D:
Precis hur det gick till i det romerska riket år 73 före Kristus, det vet vi inte.
C:
Men vi vet att det hölls gladiatorspel där krigsfångar och slavar som hade tränats upp till gladia-
torer utkämpade dueller med varandra eller med vilda djur inför publiken.

B:
De som utsågs till gladiatorer kunde inte välja: de dömdes till en död som var våldsam och blodig
och som kom förr eller senare.

A:
Men det här året, 73 före Kristus födelse, berättar den romerska författaren Plutarkos att det
utbröt en revolt i gladiatorskolan i Capua, en bit utanför Rom, och att sjuttioen man lyckades
fly ut på landsbygden.

C:
Såhär skriver Plutarkos: "Till sin ledare valde de Spartacus. Han var modig, intelligent och hövlig -
mera som en civiliserad grek än som en vild man från Balkan."

(Spartacus kommer in, de andra gladiatorerna följer honom ut.)

B:
"När en trupp soldater kom för att fånga dem ledde Spartacus de förrymda gladiatorerna i strid.
Soldaterna blev besegrade och gladiatorerna erövrade en stor mängd vapen."

D:
Efter det slog gladiatorerna läger på berget Vesuvius. Därifrån började ryktet om Spartacus och
hans män att sprida sig över det romerska riket.


IV. ETT MÖTE PÅ VÄGEN TILL VESUVIUS

(Ennius med familj kommer gående. De möter de två bröderna Corax.)

CORAX DEN ENA:
Vem är ni?

CORAX DEN ANDRA:
Vad är ni för ena?

ENNIUS:
Ennius är mitt namn. Och ni?

CORAX DEN ENA:
Corax.

CORAX DEN ANDRA:
Corax.

ENNIUS:
Ah, Corax och Corax. Släkt? Bröder kanske?

CORAX DEN ENA:
Ni är förrymda slavar?

ENNIUS:
Alldeles riktigt. Och ni?

CORAX DEN ENA:
Detsamma.

CORAX DEN ANDRA:
Precis.

CORAX DEN ENA:
Ni söker Spartacus?

ENNIUS:
Ja vi har hört att han har sitt läger på berget Vesuvius.

CORAX DEN ENA:
Och de där?

CORAX DEN ANDRA:
Vad är de för ena?

ENNIUS:
Det är min familj.

CORAX DEN ENA:
Till vad behövs dom?

ENNIUS:
Jag kan väl inte lämna dom heller? Dessutom heter det att de sista skall bli de första, det
säger Blossius från Cumae. Känner ni till den filosofen?

CORAX DEN ENA:
Du var mej en underlig slav.

ENNIUS:
Jag är från början hemma från Korintos, min far var -

CORAX DEN ENA:
Ja vi hinner inte stå här och lyssna på din släkthistoria.

CORAX DEN ANDRA:
Vi råkar nämligen ha lite bråttom.

ENNIUS:
Och Spartacus, vad vet ni om honom?

CORAX DEN ENA:
Han är inte på Vesuvius längre.

CORAX DEN ANDRA:
Han var där, han blev omringad av romerska soldater.

CORAX DEN ENA:
Men Spartacus män tog sig ner från berget och besegrade romarna.

ENNIUS:
Var är han nu?


CORAX DEN ENA:
(på väg)
Hans armé lär tåga norrut.

CORAX DEN ANDRA:
(på väg)
Vi försöker hinna upp dem.

ENNIUS:
Då följer vi er... Vänta.

(Ennius med familj skyndar efter dem.)



(V) BERÄTTARPARTI

(Berättarna är slavar, de går på stället.)

C:
Spartacus och hans armétågade mot norr, mot alperna.

A:
På andra sidan alperna låg de länder varifrån de flesta av slavarna var hemma: där låg Gallien,
Germanien, Trakien...

D:
Vid flera tillfällen mötte Spartacus arméromarna i slag, och varje gång segrade Spartacus. Det
började se ut som om han var oövervinnelig.

B:
Och hela tiden växte hans armé, och inte bara med män utan lika mycket kvinnor, barn och åldringar.
När de nådde norra Italien var de över 70.000: ett helt folktåg på väg mot friheten.

A:
Men där, vid foten av alperna, stannade det stora folktåget.



(VI) I SPARTACUS HÖGKVARTER

(Spartacus högkvarter. Spartacus sitter med ryggen mot publiken, framför honom hans närmaste
män Crixus, Oenomaus och Gall.)

GALL:
Skulle det vara fråga bara om män, men vi har kvinnor och barn, hela familjer. Vi kan inte ta
oss över de där bergen med dom.

OENOMAUS:
Men det är därför de här mänskorna följer oss. De vill hem.

CRIXUS:
Hem till vad då? Rom härskar över hela Gallien, vi har inget hem längre.

OENOMAUS:
Alla här är inte från Gallien...

CRIXUS:
Nej men jag och tusentals andra är.

OENOMAUS:
Jo tack, det har jag nog märkt.

CRIXUS:
Ja ni germaner kan göra som ni vill. Vi följer inte med.

GALL:
Om vi väntar till sommaren, då är det åtminstone lättare att ta sig över.

CRIXUS:
Det är annorlunda nu, förstår ni inte. Vi är en hel armé, det var vi inte i början. Vi behöver
inte längre fly.

OENOMAUS:
Vi kan inte besegra hela den romerska staten, så starka blir vi aldrig.

GALL:
Spartacus... Vad säger du?


(VII) BERÄTTARPARTI

(Spartacus sitter i mitten på en stol, berättarna står i en halvcirkel omkring honom.)

B:
Hur tänkte Spartacus? Vad ville han?

C:
Det enda vi vet är att hans armé aldrig tågade över alperna.

D:
Kanske det var som Plutarkos skrev: "Spartacus män, som nu var självsäkra efter sina segrar,
lydde inte Spartacus. I stället för att fly till friheten stannade de för att plundra och röva
på den italienska halvön."

D:
Och under tiden fortsatte slavar att strömma till honom och hans rykte att växa.

C:
Men vem var han egentligen? Vem var Spartacus?

A:
För eftervärlden blev han en myt.

B:
Det har skrivits böcker om honom, det har gjorts baletter och musikals.

D:
År 1960 regisserade Stanley Kubrick en film om Spartacus.

A:
I den spelar Kirk Douglas Spartacus, han är en revolutionär hjälte som vill störta det romerska
väldet.

B:
Såhär säger han i filmen:



(VIII) UR "SPARTACUS"

SPARTACUS:
"Vi har inget val, vi måste marschera mot Rom och avsluta det här kriget på det enda möjliga
sättet, genom att befria varje slav i Italien... Men jag vill hellre vara här, med en lång marsch
och hårda strider framför mej, än att vara den rikaste medborgaren i Rom, fet av mat jag inte
arbetat för och omgiven av slavar. Vi har vandrat en lång väg, ni och jag. Vi har kämpat till-
sammans och vunnit många segrar. Det kanske inte finns någon fred i världen, inte för någon
överhuvudtaget. Jag vet inte. Men jag vet att vi är bröder och att vi är fria."



(IX) BERÄTTARPARTI

A:
Men är det sant?

B:
Varför inte?

A:
Han kanske bara vill ta sig hem men sen kom alla dehär mänskorna och hängde sig på honom, inte
kunde han ju bara säga tack och adjö.

D:
Varför inte, han var väl inget helgon heller. Efter att ha segrat i ett slag lät han fångarna
utkämpa dueller och ta livet av varandra.

B:
Samma hade de gjort med honom när han var gladiator. Det var ju en rättvis hämnd.

C:
Ja men det visar att han inte var bättre än dom, han var likadan.

B:
Men det var en grym tid, man tänkte inte som vi gör i dag. Till exempel, när romarna hade
förlorat ett slag eller om man ansåg att soldaterna inte hade kämpat tillräckligt väl, så valde
man ut var tionde av soldaterna och lät de andra slå ihjäl dom.


A:
Ja men Spartacus behövde inte ha varit lika grym. Till exempel efter slutstriden så hittade
romarna tretusen romerska fångar i Spartacus läger, och de var fullkomligt oskadda. Tänk sen på
vad romarna gjorde med dom som var kvar av Spartacus folk -

D:
Stopp stopp! Vi är inte där ännu. Spartacus står ännu på höjden av sin makt.


(X) ETT SAMTAL I BADHUSET

(Ett badhus i Rom. Två romare, Kvintus Fabius och Aulus Gabinius, badar. I bakgrunden andra badare. De är insvepta i handdukar el dylikt.)

KVINTUS:
Ja jag sku gärna bege mej ut till mitt gods, men vad skall jag göra där? Det finns inga slavar
kvar, alla har rymt! Där finns ingen som arbetar längre, hela vingården har vuxit igen. Och nu
lär Spartacus armé vara på väg mot Rom. Det finns ju inte en säker plats nånstans längre.

AULUS:
Man skall inte tro på alla rykten.

KVINTUS:
Varför inte? Han lär ha en armé på över 100.000 man, hur sku vi kunna hindra honom när alla
legioner är gud vet var.

AULUS:
Kvintus, de är slavar.

KVINTUS:
Så har det hetat ända sedan det här började: de är slavar, det är slavar... Javisst, de är slavar,
och de har besegrat varje fältherre vi har skickat mot dom. Och varje gång får man göra att det
behöver man inte ta på allvar, för dom är bara slavar.

AULUS:
Jag vet, jag vet, hela den här frågan har varit så dåligt skött...

KVINTUS:
Den har varit uruselt skött! Uruselt ända från början! Och ingen vill längre stiga fram och
göra nånting åt saken för att de är så rädda för att bli besegrade av slavar! Och det här är
Rom, vårt Rom! O tempora o mores.


(XI) BERÄTTARPARTI.

(Badarna förvandlas till berättare.)

D:
Men på hösten 72, när Spartacus revolt hade pågått i närmare två år, valde den romerska
senaten Marcus Crassus till befälhavare över alla romerska arméer.

A:
Sex nya legioner sattes upp och generaler kallades hem med sina styrkor från Spanien och
Makedonien.

B:
Under tiden tågade Spartacus med sin slavarmé på nytt genom hela Italien, ända ner till
sydspetsen, till halvön Brutium.

D:
Plutarkos skrev: "Efter ett möte med sicilianska pirater beslöt Spartacus att sända en trupp
över till Sicilien där ett slavuppror hade slagits ner bara några år tidigare. Spartacus
hoppades att han på nytt skulle kunna tända den eld som så nyligen hade släckts och som verkade
behöva bara lite bränsle för att på nytt flamma upp."

C:
"Men efter att ha gjort ett avtal med Spartacus och fått sin betalning övergav piraterna honom
och seglade bort."

D:
Och under tiden lät Crassus bygga en vallgrav över hela Brutium för att hindra Spartacus att
ta sig därifrån. Den sträckte sig över femtio kilometer och var femton fot bred och lika djup,
och bakom den en hög mur.

A:
Spartacus var nu instängd längst ner i tån på den italienska stöveln.


(XII) MÖTE MELLAN GAMLA BEKANTA

ENNIUS:
Hallå där... Jag tycker jag känner igen er.

CORAX DEN ENA:
Corax heter jag.

ENNIUS:
Precis. Det är ni eller er bror.

CORAX:
Det är jag. Min bror blev dödad vid Lucanisjön.

ENNIUS:
Jag beklagar... Jag är också ensam nu.

CORAX:
Familjen då?

ENNIUS:
Min hustru blev sjuk, hon dog redan förra året. Jag försökte ta mej över bergen på egen
hand med barnen, men de orkade inte... Jag kom tillbaka, vad kunde jag annat göra?

(Paus)

CORAX:
Vad var det han menade, den där filosofen? Han som ni talade om.

ENNIUS:
Att de sista skall bli de första?

CORAX:
Ja jag har tänkt på det.

ENNIUS:
Det betyder den omvända världen. De sista blir de första och de första blir de sista, allt
vänds upp och ner... Men det blir nog inte så.

CORAX:
Nej.

ENNIUS:
Vi är kanske inte de sista ännu.



(XIII) BERÄTTARPARTI

(Berättarna är slavar som ställer upp sig.)

D:
Men ännu en gång lyckades Spartacus med sina soldater slå sig igenom och fly norrut.

B:
Men nu hade den romerska armén från Makedonien hunnit tillbaka och stängde vägen. Söderifrån
kom Crassus legioner tågande.

A:
Det sista slaget mellan Spartacus slavarmé och den romerska hären stod vid floden Siler.

D:
Plutarkos skriver att Spartacus före slaget dödade sin häst och sa, att om han segrade så skull
han ha mycket bättre hästar att välja mellan, och om han besegrades så skulle han inte längre
behöva nån häst.

C:
Och en annan historiker från den tiden skriver att slaget var långt och blodigt och att Spartacus
blev sårad i benet av ett spjut och sjönk ner på knä.

B:
Han skyddade sig med sin sköld så länge han kunde, ända tills han och hans närmaste män omringades
av fiender och dräptes.

(B, C och D dör i slowmotion.)

A:
Och därmed slutar berättelsen om Spartacus uppror mot Rom.

(A dör i slowmotion.)

D:
(stiger upp från döden)
Eller var det slut. I filmen visas det på ett annat sätt.

(Också de andra döda berättarna stiger upp och förvandlas till besegrade slavar.)



(XIV) "JAG ÄR SPARTACUS"

(Efter slaget: besegrade slavar står i ett led. En romersk officer kommer fram.)

OFFICEREN:
Vem av er är Spartacus?

(Först svarar ingen, sedan stiger en av slavarna fram.

SLAV 1:
Jag är Spartacus.

SLAV 2:
(stiger fram)
Jag är Spartacus.

SLAV 3:
(stiger fram)
Jag är Spartacus.

SLAV 4:
(stiger fram)
Jag är Spartacus.

(Osv)



(XV) BERÄTTARPARTI

A:
Men ingen av dem var Spartacus: hans döda kropp hittades aldrig.

B:
Eller också var de på sätt och vis alla Spartacus, i alla fall blev deras straff därefter.

C:
Historikern Appia skriver att sextusen av Spartacus män blev korsfästa på Via Appia, vägen som
leder mellan Capua och Rom. De döda kropparna togs inte ner utan fick hänga kvar som en varning
för var och en som trodde att man kunde utmana den romerska makten.

D:
Men för romarna själva borde det också ha varit en varning: det visade att en stat som
utnyttjade slavar och underkuvade folk en dag kunde störtas av dem de hade underkuvat.

A:
Det var inte tillräckligt många som förstod den varningen. Och flera hundra år senare var det
precis vad som hände när de folk som romarna kallade barbarer till slut störtade det romerska
väldet.

SLUT