Harriet Nylund-Donner:
MIDNATT RÅDER …
Personer:
Fantasin, hon är en skimrande varelse som är oförutsägbar och hon finns överallt, överallt och hon kan byta färg, form och skepnad
Familjen Barbie, den traditionella dockfamiljen med fina kläder:
Barbie, tjusig ung dam
Theresa, tjusig ung dam
Krista, tjusig ung dam
Ken, tjusig ung herre
Guy, tjusig ung herre
Familjen Bratz som är relativt nya och populära och trendiga:
Jasmin
Cade
Cobbynalle, trend-nalle som är ytterst sömnig
Teddynalle, traditionell kramnalle
Doggy, hunden som tror att den kan vad som helst
Sheba, katten som tror att den kan nästan vad som helst
Ranga Tanga, självsvåldig apa
Vladek Jayko, riddare med rustning och vapen, ständigt kampberedd
Pupu, mycket ängslig kanin
En lång rad babydockor, kålbebisar, Cabbagebebisar
Tidpunkten är nutid, det är midnatt i en välsorterad leksaksaffär. Det är vintersolstånd, ett av årets magiska dygn då vad som helst kan hända.
Leksakerna är många och antalet cabbagebebisar kan utökas eller minskas i antal allteftersom behovet det framkallar.
Några ord på vägen:
Om musiken:
Tre eller fyra takter av ”Midnatt råder… är tillräckligt för att publiken ska identifiera tidpunkten för spelet. Melodin återkommer ju några gånger och det borde inte vara svårt att få en kassett.
Speldosans musik kan vara vad som helst. Huvudsaken är att den överraskar så att om dosan är en sirlig rokokovariant är musiken heavy rock och omvänt.
Fantasileken med ballongen kräver en slags rörelsekoreografi. Man kastar en ballong på ett helt annat sätt än en tennisboll också när bollarna är fantasibollar. Huvudsaken är att det görs på rätt sett så att alla kan se ballongen och bollarna. Detta gäller naturligtvis också repet.
Om scenografin:
Strängt taget behövs ingen. Det knepiga blir dräkterna där alla konster och finter och FANTASI är tillåtna.
Mycket nöje!
Harriet Nylund-Donner
Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna.
Andra grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga att betala upphovsmannaersättning till författaren. Texten omfattas av lagen om upphovsrätt och ändringar, förkortningar (annat än av författaren föreslagna) eller översättningar får inte göras utan författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida för kontakuppgifter www.labbet.fi/lagstadiepjaser)
Scen 1.
(Domkyrkans klocka slår tolv. Det är midnatt och någonstans ljuder ” Midnatt råder …” i instrumental version och mycket svagt.
Alla sover i den välförsedda, moderna leksaksaffären. Bebisarna sover i en lång rad (stående bakom ett täcke med huvudena på sned i babymössor och några har nappar i munnen ).
Doggy har kurat ihop sig till en boll, Sheba sover med huvudet på Doggys mage.
Vladek sover stående i givakt. Resten sover också, var och en på sitt sätt. Inredningen i leksaksaffären behöver inte se ut som inredningen i en leksaksaffär.
Familjen Bratz syns inte ännu på scenen. De kommer senare.
Snarkningar och snusningar. Mummel och obegripligheter i sömnen. Alla sover.
Fantasin glider tyst in.)
Fantasin:
Schhhhhh, schhhh.
(Fantasin ser sig omkring. Hon har en fotsid dräkt (lager på lager som blixtsnabbt kan dras av och förvandlas till någonting annat), en cape, fjäderarrangemang i håret eller på capen som hon bär över axlarna.
Hon är mycket vacker. Hon är ganska blå.
Allt är tyst, allt är stilla.
Fantasin tassar omkring. Hon vädrar och snusar. Hon smyger, hon stannar upp. Hon lyfter på en Nalletass, tittar på den och släpper den. Slappt ramlar den tillbaka. Hon tittar på Barbie-familjen. De sover väldigt städat. Hon begrundar Vladek, synar hans vapen och så hittar hon en speldosa. Hon drar upp den. Svag julmusik. Hon gnolar med och ställer dosan tillbaka på dens plats.
Då vaknar en av kålbebisarna och stirrar på henne. Babyn ska precis till att öppna munnen och gallskrika då Fantasin märker det.
Hon rycker en fjäder ur sitt hår, utför några magiska rörelser framför babyn, stoppar nappen tillbaka i dens mun och se!
Babyn somnar snällt igen. Den gnyr belåtet. Fantasin småler och går vidare längs raden av bebisar och tittar på dem, rättar till täcket, stoppar om dem.
Cobby snarkar så det står härliga till och Fantasin fnissar åt hans snarkande. Så går hon lugnt vidare.)
Scen 2.
(Men, men, men…Det lilla ljudet då babyn vaknade och skulle till att vråla har väckt Sheba, katten. Den tror inte sina ögon. Vad är detdär? Den gnuggar sig i ögonen och stirrar på Fantasin. Är detta en stor mus? Nej, det är någonting annat.
Fantasin märker det inte. Sheba reser sig försiktigt och smyger och tassar efter Fantasin med klorna i högsta hugg. Den väntar på ett lämpligt tillfälle att hoppa på Fantasin.
Fantasin stannar.
Sheba stannar.
Fantasin tar några steg.
Sheba tar några steg.
Fantasin tar ett hopp.
Sheba tar ett hopp.
Fantasin lyssnar.
Sheba håller tassarna för nosen för att hennes andning inte ska höras.
Fantasin anar att någon eller någonting är bakom henne. Fantasin vänder sig blixtsnabbt om och möter Sheba öga mot öga. Sheba väser hotfullt och visar klorna. Fantasin gör en liten koreografi med fjädern och viskar.)
Fantasin:
Schhh, tyst med dig, det är ju mitt i natten. Vintersolstånd, dessutom. Stilla nu!
(Sheba ”fryser”. Det betyder att hon stelnar och blir en ”skulptur”. Eftersom hon ska vara skulptur ett bra tag är det skäl att hon intar en bekväm ställning.)
Scen 3.
(Pupu är en mycket ängslig, liten kanin med sömnproblem och det lilla bullret är tillräckligt för att den också ska vakna. Den ser Fantasin. Den skakar på huvudet och blundar. Har den sett i syne? Den gnuggar sig i ögonen. Men nej, det har den inte.)
Pupu:
(piper )
Åååååå ! Ett spöke!!! Hjälp!!!
(Pipande springer den och gömmer sig i ett hörn. Eller den tror att den gömmer sig i ett hörn. Den sticker in huvudet i ett gömställe och glömmer bort att kroppen och svansen är utanför.
Den tror att den inte syns. I hastigheten råkar den stöta till Vladeks vapen som ramlar i golvet med ett skrammel. Vladek vaknar. )
Vladek:
Alle man på däck!!!
(Nu händer en massa saker samtidigt.
Fantasin utför ett förvandlingsnummer så att hon blir ”osynlig”. En slöja i en annan färg eller så vänder hon capen avig. I fortsättningen står hon helt stilla och ingen ser henne. Men hon ser allting och hon kan kommentera det hon ser med blicken.
Tre stycken bebisar vaknar och börjar gallskrika.
Doggy hoppar upp och börjar skälla. Häff, häff, häff, häff…
Barbie, Theresa och Krista kommer sättande för att trösta bebisarna. Alla talar i munnen på varandra.)
-Vad var det?
-En inbrottstjuv.
-Hjälp, tjuvar, hjälp!
-Jag såg nånting hemskt och stort och svart.
-Byäääää, byääää,
-En för alla och alla för en.
-Sluta skrika
-Vem är stulen, vem är stulen?
-Jag hörde ett buller.
-Byäää.
-Vad är klockan?
-Spöken, jag såg spöken.
-Lugn, framförallt lugn.
-Annat var det förr.
-Åtminstone tolv stora spöken kom flygande.
(Här är tanken den att replikerna kan upprepas om det behövs. Huvudsaken är att villervallan blir total och att alla verkligen talar i mun på varandra. Ken och Guy kommer springande. Doggy skäller häff, häff, häff. Det är bara Cobby som sover. Cobby är en mycket trött björn.
Ibland mumlar den till, sträcker på sig och man tror att den ska vakna. Det är fel. Den vaknar inte förrän alldeles i slutet av denna pjäs. Den ligger mitt i röran på scenen och sover och sover. Den kan byta ställning, den kan prata i sömnen, den kan gnissla tänder och den kan till och med gå i sömnen, men den vaknar inte. Den är en mycket trött björn.)
Ken:
Vad är det som har hänt?
Doggy:
Häff, häff, häff, häff. Inbrott. Tjuvar!
Guy:
Vad är det som pågår här.
Krista:
Tyst nu, Doggy!
Doggy:
Häff, häff, häff, häff.
Pupu:
(snyftar)
Iiiii, den kommer och tar mig, den kommer och tar mig.
Cobby:
Lugn, Pupu, lugn, Pupu, ingen kommer och tar dig.
Vladek:
Det var någon här. Doggy har rätt. Någon som försökte ta mina vapen. Ingen ska försöka ta mina vapen ostraffat. Jag är ändå Vladek, den stolte riddaren.
Annat var det förr.
Barbie:
Bebisarna började gråta, då vaknade jag.
Doggy:
Häff, häff, häff, häff.
Ken:
Det är bra, Barbie. Nu tar vi det lugnt. Kan någon tala om vad det är som har hänt.
Doggy, vad säjer ditt väderkorn?
Doggy:
Det är någon här. Häff, häff. Grrrrrrrr.
Pupu:
Det var stort och svart och det kom och tog mig… Nästan.
Guy:
Snälla Pupu, behärska dej nu.
Doggy:
(snusar och vädrar i luften)
Det är någon här. Jag känner det på lukten. Grrrrrrr Häff, häff, grrrrr..
(Pupu ylar till och rusar till Teddynalle.)
Teddynalle:
Såja, såja, allt blir bra, allt blir bra. Teddy tröstar. Det är ingen här. Lugn, lugn. Såja, såja, snyt dej nu.
(Pupu snyter sig så det brakar i Teddynalles enorma näsduk.)
Ranga Tanga:
(kommer släntrande)
Äntligen lite halabaloo, äntligen lite liv i luckan, äntligen lite twist and shout. Äntligen händer det nånting. Vad är det på gång? Julfest?
Vladek:
Julfest och pepparkaka! Precis som det var förr.
Barbie:
Kan du aldrig tänka på någonting annat än mat, Vladek? Man ska inte äta mitt i natten. Det är ohälsosamt.
Vladek:
Pepparkaka är inte mat.
Ranga Tanga:
Jag tror inte alls att det är ohälsosamt att äta mitt i natten. Jag tror det är väldigt hälsosamt. Vi äter ju aldrig om dagen. I själva verket minns jag inte när vi skulle ha ätit överhuvudtaget.
Vladek:
(suckar)
Det var ju det jag sa. Annat var det förr.
Teddy:
Nu samlar vi oss. Ranga Tanga, kom hit. Nu samlar vi oss. Kom alla. Vi måste reda ut det här ordentligt. Vad är det som har hänt? Barbie, Christa, Theresa, Ken, Guy. Kom nu! Cobby sover. Som vanligt. Pupu, kom fram nu. Alla bebisar är vakna. Det är kanske lika bra. Bra! Ranga Tanga, sluta genast gräva efter loppor i Doggys päls och kom hit båda två. Vi måste välja en ordförande.
Pupu:
(snyftar)
Nej, nej, nej, nej, nej, nej. Inte en ordförande, dom bits.
Teddy:
Lugna ner dej, Pupu, en ordförande bits inte. En ordförande håller ordning på torpet. Vi måste få ordning på torpet, som man brukar säja, vi måste organisera oss, som man brukar säja och då behövs en ordförande.
Ranga Tanga:
Varför det?
Teddy:
Därför att …För att, för att, för att … det bara ÄR så och hör sen, som man brukar säja. Vi MÅSTE välja en ordförande.
(Alla begrundar tyst detta faktum utom Ranga Tanga som har svårt att stå stilla. Cobby mumlar i sömnen och vänder på sig. Några av bebisarna somnar igen.)
Scen 4.
(Ranga Tanga får syn på Sheba. Ranga Tanga stirrar och stirrar. Ranga Tanga petar på Sheba. Ingen reaktion.)
Ranga Tanga:
Titta på Sheba! Hon ser väldigt konstig ut.
(Alla stirrar på Sheba och inser att Sheba verkligen ser mycket konstig ut. Doggy är den som hämtar sig först. När de återhämtat sig pratar de igen ganska mycket i munnen på varandra.)
Doggy:
Sheba, vad är det? Säj nånting, Sheba. Snälla!
Teddy:
Hon är alldeles stel.
Vladek:
Om jag försöker lyfta upp henne och vända på henne. Skaka henne.
Pupu:
Rör henne inte, rör henne inte. Hon är förtrollad och det kan smitta.
Teddy:
En ordförande. Vi behöver en ordförande. Jag sa ju det.
Barbie:
Vi har inte tid med en ordförande just nu. Vi har viktigare problem.
Ken:
Jag begriper ingenting.
Ranga Tanga:
Det är inte mitt fel. Jag vaknade sist.
Doggy:
Sheba snälla, säj nånting.
Guy:
Och allt detta mitt i julstöket.
Theresa:
Har du stökat? När då om jag får fråga?
Guy:
Detaljer. Häng inte upp dej på detaljer.
Theresa:
Stackars Sheba, alldeles stel.
Teddy:
Vi försöker blåsa liv i henne. Vi ger henne konstgjord andning alla tillsammans.
Alla:
Ja, ja! Vi blåser, vi blåser. Konstgjord andning.
Och ett och två och nu!
Blååååås, blåååås, blåååås.
(De samlar sig. Alla blåser så mycket de orkar. De ställer sig i en ring runt Sheba och blåser. Bebisarna blåser också så att napparna flyger. Cobby snarkar.
Och då, just då kommer familjen Bratz, hon heter Jasmin och han heter Cade. Dom är mycket trendiga och välklädda och tjusiga.)
Scen 5.
Cade:
(harklar sig för att väcka uppmärksamhet)
Kröhöm, harkel host.
Jasmin:
Host, host
(Alla har just dragit djupt efter andan då de hör harklingarna. De inser att någon är där och vänder sig om. Luften går ur dem på olika sätt. Phuuuuu.)
Pupu:
Ååååå, farligt, farligt, nya saker, farliga saker, så hemskt, så hemskt.
(Pupu rusar och gömmer sig.)
Cade:
Jaha, jaha, jaha, jaha. Jag heter Cade Bratz och dethär är Jasmin.
Jasmin:
Hej, hej, vi är nya här.
Cade:
Ganska nya här.
Vladek:
Jag är äldst här. 1300-talet skulle jag tro.
Teddy:
Hej, hej. Vi är aalla gamla här. Jag heter Teddy och dendär som sover är Cobby och hunden heter Doggy, det är ju välfunnet hehehehe och Ranga Tanga och Pupu och familjen Barbie och Vladek och Doggy .. ja det sa jag visst redan och så har vi en rad med bebisar och …
Så har vi Sheba och det är just det som är problematiskt.
Ranga Tanga:
Teddy försöker säja att vi har ett problem.
Cade:
Å, jaså, har ni det? Som sagt så kom vi ganska nyligen från lagret i hamnen och när vi vaknade vid oväsendet tänkte vi att det är bäst att se vad som händer här och vi är inte vana vid problem.
Vladek:
En för alla, alla för en.
Jasmin:
Vi är inte vana vid politik heller. Vad betyder det? Vi är som sagt nya och vi är inte vana.
Pupu:
(börjar snyfta)
Det är dom där två som har förtrollat Sheba. Jag vet det, jag känner det på mig. Det är dom. Titta så fina kläder också. Nu har dom kommit för att göra oss alla till stenar. Saltstoder. Jag vet det.
Barbie:
Vad är detdär för dumheter, Pupu.
Doggy:
Pupu, skärp dig! NU!
Cade:
Vi kanske kommer olämpligt?
Jasmin:
Vi borde kanske gå?
Krista och Theresa:
Nej, nej, stanna för all del.
Krista:
Här har hänt en del och som Ranga Tanga sa, så har vi ett problem.
Doggy:
(börjar morra och vädrar vilt)
Schhhh. Tyst! Grrrrrr. Det är någon här. Jag sa ju det. Jag visste det. Jag hörde ett ljud. Lyssna! Grrrrr.
(Alla lyssnar. Doggy morrar och vädrar.)
Doggy:
Grrrrr, grrr, grr.
(Doggy vädrar vilt i luften. Cobby reser sig och tar några vingliga steg i sömnen och lägger sej ner för att fortsätta sova.)
Doggy:
Uppställning. Följ mig. Vi letar! Jag går först. Vi måste hitta inkräktaren och vi måste rädda Sheba.
(Alla utom Jasmin och Cade ställer upp sig bakom Doggy.)
Jasmin:
Förlåt men vem är Sheba?
Teddy:
Det är vår katt. Det är fullständigt oförklarligt. Hon har blivit en staty och när ni kom försökte vi blåsa liv i henne. Konstgjord andning. Förstår ni?
Cade:
Jahaaa? Vi förstår?
Ranga Tanga:
Förstår ni? Det gör inte vi?
Pupu:
Jag vågar inte, jag vågar inte, jag vågar inte.
Doggy:
Skärp dig, Pupu! Nu går vi.
Vladek:
(viftar med svärdet hotfullt till Cade och Jasmin)
Nååååå, hur ska ni ha det?
(Vladek skramlar med sina vapen.)
Cade:
Vi …
Jasmin:
… är med
Vladek:
Så ska det låta.
Teddy:
Då går vi väl då!
(Jasmin och Cade sällar sig till gruppen och precis då hörs ett kristallfnitter. Gruppen stelnar.)
Teddy:
Vad var det?
Doggy:
Häff, häff, häff, häff.
Ranga Tanga:
Lugn, bara lugn, det lät ju som ett osynligt skratt.
Scen 6.
(Det är Fantasin som fnittrar. Hon gör sitt andra förvandlingsnummer så att hon blir synlig för alla. Förtjusta utrop, förvånade miner utom Pupu som piper förskräckt och sticker huvudet i ”busken”, och Cobby som snarkar till ordentligt. Vladek blir omedelbart blixtkär i den sköna Fantasin och skramlar i väg och böjer knä framför henne. Doggy skäller häff, häff, häff, häff…)
Vladek:
Till er tjänst min sköna.
Fantasin:
Tack så mycket, tack, tack, men vad ska jag göra med den tjänsten?
Vladek:
Tjaa, man kan aldrig så noga veta. Kanske det behövs en stark arm?
Ranga Tanga:
Häftiga volanger. Vem är du?
Teddy:
Var tyst nu, Doggy. Välkommen sköna dam. Vi visste inte att vi hade en gäst.
Vem har jag den äran att hälsa välkommen. Jag är liksom ordförande här.
(De övriga blir förvånade över Teddys ”ordförandeskap” och puffar på varandra och mumlar saker som vad är det han säjer, inte är han någon ordförande osv.)
Fantasin:
Jag är … nej, ni får gissa.
Doggy:
Grrrrr, vad har du gjort med Sheba?
Fantasin:
Sheba? Vem är det?
Teddy:
Det är vår katt. Doggy och Sheba är bästa vänner. Vad har du gjort med katten? Titta nu så hon ser ut.
Vladek:
Lite mildare ton om jag får be. Denna sköna dam har verkligen inte förorsakat Shebas tillstånd.
Fantasin:
Jepp, jepp, det har jag visst det. Jag tittade in här mest på skoj. Det är ju vintersolstånd i natt. Sedan började dendär katten visa klorna och väsa, så jag lugnade ner den lite. Visade var skåpet ska stå.
Teddy:
Vilket skåp? Jag ser inget skåp.
Ranga Tanga:
Det är bara någonting som man säjer, Teddy. Det finns inget skåp på riktigt.
(till Fantasin)
Du gjorde vadå?
Fantasin:
Jag gjorde såhär.
(Fantasin rycker en fjäder ur sin håruppsättning, viftar med den och inför allas ögon ”fryser” Ranga Tanga. Fantasin viftar framför nosen på Sheba. Sheba sträcker på sig och gäspar. Alla gapar av förvåning. Hur är detta möjligt? En koreografisk viftning till och Ranga Tanga blir också ”vanlig” igen. Förvånade utrop som: Nämen titta, oj då, det var det värsta, jösses, jag tror inte mina ögon, vad är det som händer här … annat var det förr, hon kan ju trolla)
Sheba:
(gäspar)
Vad är det för dag i dag?
Fantasin:
Det är vintersolstånd. Då kan vad som helst hända.
Sheba:
Jag blev plötsligt så trött.
(Doggy, Teddy, Pupu kramar om Sheba, familjen Barbie muttrar tillsammans med Bratzarna, bebisarna säjer gägä, bäbä, och Cobby snarkar.)
Teddy:
Vintersolstånd. Nu minns jag. Då är allting möjligt.
Fantasin:
Ja, förstår du nu vem jag är.
Teddy:
Låt mej se, låt mej tänka.
Sheba:
(om Fantasin)
Det är något lurt med henne där. Hon dök upp ur ingenting.
Familjen Barbie:
Va? Ur ingenting. Det är omöjligt.
Ranga Tanga:
Alla dina trick är jättehejsan, men nu vill jag veta vem du är?
Doggy:
Ja, förklara dej. Hur kom du in? Allt är ju låst.
Sheba:
Just det, plötsligt var hon bara här.
Doggy:
Du menar att hon flög rakt genom väggen, liksom?
(Familjerna Barbie och Bratz skrattar åt det befängda i tanken.)
Sheba:
(tvivlar på sig själv)
Genom väggen? Kanske? Ja, så var det nog.
Fantasin:
Ja, ungefär. Sheba har rätt. Så var det nog. Ingenting kan också vara någonting. Inget lås kan hindra mej att komma och gå som jag vill.
Pupu:
(piper av skräck)
En häxa, jag sa ju det. Nu äter hon upp oss!
Fantasin:
Nej, nej, nej, nej. Jag äter väldigt sällan och inte alls det som ni tror.
Teddy:
Vad gör du här?
Fantasin:
Jag hade vägarna förbi. Jag är nyfiken av mej och det är väldigt sällan jag har besökt en sån här inrättning tidigare.
Jasmin:
Dethär är ingen inrättning. Dethär är en välansedd leksaksaffär.
Fantasin:
Leksaksaffär?
Jasmin:
Just det. Och Cade och jag är ganska nya här. Vi är populära.
Fantasin:
Jaså? En leksaksaffär? En butik för leksaker? Och ni är leksaker. Saker som man leker med?
Alla:
(nickar och mumlar)
Ja, jo, just det. Vi är leksaker.
Krista:
Dethär är en av de bästa leksaksaffärerna i stan.
Guy:
Här finns allt man kan tänka sig.
Theresa:
Här finns också morgondagens leksaker.
Cade:
Jasmin och jag representerar morgondagens leksaker. Och bebisarna är nyutgåvor.
Fantasin:
Jag tror jag börjar förstå.
Teddy:
Det är ju snart jul och i morgon kommer de kunder som köper leksaker. Mammor och pappor och mostrar och fastrar och mormödrar och gudföräldrar och småkusiner och vi blir inslagna i vackra papperspaket och placerade under en gran.
Fantasin:
Under en gran?
Pupu:
Firar du aldrig jul?
Ken:
Barnen öppnar paketen och tindrar med ögonen.
Fantasin:
Och sen då?
Cade:
I själva verket sliter de loss pappren från oss, det vill säga de vackert inslagna paketen och sedan så leker de med oss.
Pupu:
Du svarade inte på min fråga.
Fantasin:
De leker med er?
Teddy:
Ja, de klär på oss och av oss, ja, inte mej naturligtvis.
Vladek:
Annat var det förr.
Barbie:
De klär på oss och byter och klär av oss igen. Vi har massor av kläder faktiskt.
Vladek:
Och när vi går sönder slängs vi bort och så köps det nya. Nya leksaker.
Ranga Tanga:
Jag har hört talas om enögda trasiga apor utan svans som blir slängda i soporna.
Fantasin:
Nu förstår jag. Ni är nya leksaker som man ska leka med. Och detta är en leksaksaffär dit man går för att köpa nya leksaker. Ni är experter. Ni vet allt om leksaker. Jag tycker också om att leka. Vill ni leka med mej en stund?
Vladek:
Är du en leksak, min sköna?
Fantasin:
Nej absolut inte. Inte egentligen. Men jag tycker mycket om att leka. Vill ni leka med mej?
(Nästan alla ropar JAAAA, utom Pupu som springer och gömmer sig.)
Fantasin:
Pupu, kom tillbaka. Det är inte farligt, bara roligt. Jag ska svara på din fråga senare.
(Pupu kommer tillbaka.)
Scen 7.
Fantasin:
Bra! Nu ska ni göra som jag säjer. Också om det känns lite töntigt i början eller ovant eller ni är blyga så glöm bara bort det och gör som jag säjer.
-
Är alla med?
Pupu:
(piper)
Jag vågar inte, jag vågar inte, jag vågar inte.
(Sheba och Doggy tar resolut Pupu under armarna/tassarna och tar med den ängsliga kaninen.)
Fantasin:
Du behöver inte vara rädd, Pupu. Det är inte alls farligt. Bara roligt. Och visst är jag med då det firas jul. Alla gånger. Titta nu, titta noga.
(Fantasin sträcker fram händerna.)
Fantasin:
Titta på mina händer. Jag håller i ett rep. Här har jag det. Ett hopprep. Ser ni det?
(Naturligtvis har hon inget rep i händerna. Reaktionerna är olika. Och så börjar de tala mer eller mindre i mun på varandra.)
Ranga Tanga:
(hoppar upp och ner)
Jag ser det, jag ser det.
Vladek:
Ett rep? Var då?
Teddy:
(blir osäker och rädd)
Vi borde kanske ändå ha organiserat oss. Vi borde kanske ändå ha valt en ordförande som man brukar säja.
Cade:
Ska vi gå, Jasmin?
Jasmin:
Nej, vi stannar. Jag vill se vad som händer.
Sheba:
Jag tror jag ser det.
Fantasin:
Nu ger jag ena ändan till dej, Ranga Tanga. Vem vill ta i den andra?
(Doggy och Sheba vill båda, men Doggy hinner först.)
Fantasin:
Sakta i backarna, alla hinner. Ta tag i repet. Såja. Och så går ni långt ifrån varandra. Nu ska vi alla hoppa rep. Veva varsågoda!
Vladek:
Men, men, men … det finns ju inget rep.
Fantasin:
Visst finns det. Det gäller bara att se det.
(till Doggy och Ranga Tanga)
Ser ni repet? Känner ni det. Bra, börja veva.
(Ranga Tanga och Doggy börjar veva. De hittar rytmen och vevar.)
Fantasin:
Bravo. Duktigt. Nu ser alla repet. Pupu, kom med nu..Nu ska vi alla hoppa in i tur och ordning och hoppa ut igen utan att trassla till repet. Och så byter vi så att alla får hoppa. Jag ska visa, jag börjar.
(Fantasin samlar ihop kjolarna och samlar sej. Fantasin hoppar rep, hon hoppar några gånger och springer sedan ut.)
Fantasin:
Såja, i tur och ordning. Varsågoda. Såja. Bravo, bra. Här går det undan.
Jättebra. Veva, veva, hej hej, du snavade i repet. In igen. Bravo Pupu, jättebra.
(De ställer sig i kö för att hoppa. Någon trasslar till repet och måste hoppa på nytt. Någon kanske inte vill, men blir inputtad i alla fall. Då alla har hoppat och KLARAT SIG, byter de ”vevare” så att Ranga Tanga och Doggy också får hoppa.
Under hela hoppsekvensen hejar de på varandra, Fantasin ropar bravo och hurra åt lyckade prestationer och detta blir en rolig fantasilek. När alla har hoppat och är svettiga och glada tar Fantasin tillbaka repet.)
Scen 8.
Fantasin:
Det gick ju jättebra. Ni är mycket duktiga. Snyggt hoppat. Får jag repet nu. Man vet aldrig när man behöver ett såhär fint rep igen.
(Fantasin rullar ihop repet.)
Vladek:
Men … men det fanns ju inget rep.
Fantasin:
Fanns det inte? Men du såg ju det, inte sant?
Vladek:
Jooo, men … annat var det förr. Då hade man ett riktigt rep.
Fantasin:
Alla såg repet nyss. Då fanns det ju, eller hur. Ett riktigt rep.
Sheba:
Vem är du egentligen. Jag såg ju dej komma … genom väggen.
Fantasin:
Ja, jag brukar flyga omkring.
Teddy:
Kan du flyga???
Fantasin:
Det kan du också om du vill.
Doggy:
Var kan man köpa såna där rep?
Fantasin
:
Överallt och ingenstans. De är nämligen inte till salu. Du tillverkar dem själv i din fantasi, men de är mycket verkliga.
Ranga Tanga:
Vem är du egentligen?
Fantasin:
Jag är Fantasin. Jag finns överallt hela tiden och vanligtvis kan man inte se mej. Men ibland blir jag hungrig och då måste jag få näring. Min näring är glada skratt och lekar och tron på allting som finns men inte syns förrän man ser det.
-
Förstår ni?
Jasmin:
Är du riktigt riktig? Kan man röra vid dej.
Fantasin:
Visst är jag riktig. Man kan röra mej, det gjorde du nyss när du hoppade rep. Men man kan aldrig köpa mej eller sälja mej. Jag är inte till salu och för det mesta är jag osynlig men mycket konkret.
Vladek:
Jag kan nog aldrig följa med dej ut i världen och bli din riddare och försvara dej?
Fantasin:
Nej, det kan du inte. Men du kan alltid kalla på mej. Du behöver bara öppna ditt fönster och vissla mot öster då solen går upp. Då kommer jag.
Vladek:
Lovar du?
Fantasin:
Jag lovar.
(Cobbynalle snarkar till.)
Teddy:
Du går nu? Du lämnar oss?
Sheba:
Det var inte så dumt att vara staty, trots allt. Ni borde ha sett era miner. Men det kliade under vänster öra och jag visste inte riktigt hur jag skulle fixa det.
Fantasin:
Det var inte meningen att det skulle börja klia. Jag blev nog lika överraskad som du när du tassande efter mig. Men nu börjar det bli dags för mig att ge mig av. Snart vaknar människorna här utanför, snart är det jul. Ni ska ha stort tack. Jag fick min näring och ni fick motion. Det behövs kanske i juletider.
Pupu:
Kommer du tillbaka? Vi kommer att sakna dej?
Fantasin:
Kanske det, men kom ihåg att jag finns ju ändå alltid här i närheten. Det är bara att tro att tanken är riktig så kommer jag. Men nu måste jag vidare. Titta vad ni får i avskedspresent av mig.
(Fantasin formar en ballong mellan sina händer och bollar själv med den några gånger så att hon kastar upp den i luften och fångar den igen.)
Pupu:
En ballong! En blå ballong! Får jag den?
Fantasin:
Rätt! Ser ni? Ja, du ska få den. Just nu är det en ballong. Den är blå. Nu kastar jag den till Pupu. Ta emot den. Och kom ihåg att den kan bli vad som helst. En boboll, en korgboll, en pingisboll. Vad som helst. Allt är möjligt bara man tror.
(Hon kastar ballongen till Pupu, som tar emot den. Hon ser hur leksakerna formar sig i en ring, hur de börjar kasta bollen mellan sig. Fantasin går förbi raden av bebisar, viskar någonting till dem så att de alla börjar småle och jollra och så glider hon ut.)
Scen 9.
(Leksakerna kastar ballongen mellan sig. Vladek har ballongen.)
Vladek:
(ropar)
Barbie, koppi, nu är den en fotboll!
(Barbie kastar bollen vidare. Kanske den ändrar form ännu en gång och blir en tennisboll. Huvudsaken är att alla är med och kastar. Plötsligt vaknar Cobby och reser sig med en jättegäspning.)
Cobby:
(gäspar stort)
Aouuuuuu, är det redan morgon. Jag har knappast fått en blund i ögonen på hela natten. Ett fasligt oväsen. Jag är helt slut.
(Får syn på den lekande hopen.)
Cobby:
Men vad håller ni på med?
Pupu:
Vi bollar, ser du inte?
Cobby:
Drömmer jag eller är jag vaken? Det finns ju ingen boll!
Pupu:
Visst finns det. Titta ordentligt. Det gäller bara att titta ordentligt.
Cobby:
(går och lägger sej)
Det är julen. Folk blir alldeles vimsiga. Jag går och lägger mej igen. Väck mej när det är slut.
Pupu:
Det ska vi göra. Det är snart slut.
(Cobby snarkar till, han sover redan. Midnatt råder i svag instrumentalversion. De övriga leksakerna ställer sig på rad och bugar för publiken. De har ”bollen ” med sig i tackningarna och pjäsen är slut. Kanske den blå ballongen kastas ut till någon publiken efter den första tackningen. Kanske.)