KATTBURGA SLOTT
en folksaga, dramatiserad av Gunilla Hemming
Personer:
Katten
Tant Edla
Gubben Verner
Maja
Mats
Kossan
Prinsen
Hovmannen
Prinsessan Kunigunda
Prinsessan Magdalena
Hovdamen
Skördefolk 1-5
Trollet
Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna.
Andra grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga att betala upphovsmannaersättning till författaren. Texten omfattas av lagen om upphovsrätt och ändringar, förkortningar (annat än av författaren föreslagna) eller översättningar får inte göras utan författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida för kontakuppgifter www.labbet.fi/lagstadiepjaser)
Scen 1
(Ett fattigt torp i skogen. I mitten stugans kök. På endera sidan av scenen ladugården med Kon. Ljudet av regn (från band eller självproducerat). Ljuset först på köket, där vi har Tant Leda och Katten. Tant Leda kokar gröt i en kastrull på spisen.Hon rör om med en stor träslev. Maja kommer in i stugan med en famn ved. Katten går fram och stryker sej mot henne, sen tassar den för att lägga sej vid spisen.)
TANT LEDA:
(jagar katten med sleven)
Sjas kattracka! Du vill komma och värma dej vid spisen du!
KATTEN:
Mjau!
TANT LEDA:
Men det är min spis och min värme! Ut med dej!
KATTEN:
Mjau!
MAJA:
Snälla mamma! Det regnar!
TANT LEDA:
Iväg kattkräk! Sjas!
(Katten springer ut.)
TANT LEDA:
En katt är en katt. Och jag är inte din mamma! Vi tog dej och din bror bara för att vi fick betalt av kommunen. Så är det med den saken.
MAJA:
Visst, tant Leda.
(Tant Leda räcker två tallrikar åt Maja)
TANT LEDA:
Nu får du duka bordet. Idag räcker gröten bara för två. Verner och mej. En vacker dag är ni tacksamma för att jag inte pjoskade med er i barndomen.
(Maja tar inte emot tallrikarna utan vänder på klacken och springer iväg genom dörren. Tant Leda blir stående med tallrikarna).
TANT LEDA:
Ingen skämde bort mej heller som liten. Och det är jag glad för.
(Regnet smattrar.)
Scen 2
(I ladugården. Mats. Där är mörkt. Katten och Kossan. Majas bror Mats mjölkar Kossan i en kopp)
MATS:
Ännu några droppar snälla Kossan! Du har sparat dem åt oss. Oj. Nån kommer...
(Maja kommer)
MATS:
Var det bara du!
(Maja sätter sej bredvid honom på en pall. Katten placerar sej vid hennes fötter.)
MAJA:
Ännu en dag utan kvällsgröt
MATS:
Tur att vi kan få en kopp mjölk!
(Mats klappar Kossan)
KOSSAN:
Muu.Tuur.
(Maja ser förvånad på Kossan.)
MAJA:
Det lät som om hon sa nånting!
MATS:
(ger koppen med mjölk åt Maja.)
Kanske. Men lillsyrran, bara så du vet. Djur kan inte tala!
(Maja lägger ner mjölkkoppen åt Katten på golvet.)
MAJA:
Nå nog vet jag att djur inte kan tala! (Till Katten) Varsågod.
KATTEN:
Tack!
(Mats fortsätter och mjölkar i en ny kopp.)
MAJA:
Tänk om man nån gång sku få äta sej riktigt mätt. Tänk om man fick gå klädd i något annat än såna här trasor...
MATS:
Tänk om och tänk om. Tänk om våra riktiga föräldrar inte hade tappat bort oss i skogen när vi var små. Tänk om det sku växa pepparkakor på månen och skinksmörgåsar på lingonriset.
(Mats dricker mjölken)
KATTEN:
Mjau.
(Maja smeker katten)
MAJA:
Stackars kisse. I det här hushållet finns så litet att äta, att till och med mössen tar en lång omväg runt vår laggård.
(Det hörs högljutt grälande från stugan.)
GUBBEN VERNER:
Aj!
TANT LEDA:
Sista klicken är min!
MATS:
Nu börjar de igen.
(Gubben Verner kommer utrusande ur stugan med grötkastrullen. Han jagas av tant Leda, som attackerar honom med en grötslev. Hon får in en träff.)
GUBBEN VERNER:
Det var den igår också.
(Tant Leda jagar fortfarande gubben Verner. Hon får tag i kastrullens ena handtag, han drar i det andra, de kämpar om kastrullen)
TANT LEDA:
Det var den igår och det blir den idag.
GUBBEN VERNER:
Nehe!
TANT LEDA:
Joho!
GUBBEN VERNER:
Nej, för nu har jag fått nog.
(Gubben rycker loss kastrullen och springer iväg.)
TANT LEDA:
Mej slipper du aldrig!
(Tant Leda springer efter. De försvinner ut.)
MATS:
De håller sej i varje fall i form.
(Mats har ännu mjölk i muggen. Maja sträcker sej efter den, men innan hon fått tag i den tömmer Mats den. Då kommer Gubben inspringande igen.)
GUBBEN VERNER:
Jag springer till världens ände jag!
(Han försvinner, Tant Leda rusar igen efter)
TANT LEDA:
Akta dej! Jag ska ge dej där vid världens ände!
(Tant Leda har försvunnit.)
Scen 3
(Tystnad. En ordentlig paus. Alla lystrar, alla väntar på att Leda och Verner ska komma igen, men de förblir borta. Regnet är slut.)
KATTEN:
Mjau!
MAJA:
Världens ände?
KOSSAN:
Muu!
MATS:
Vad tyst det blev. De kommer nog aldrig mer tillbaka. Nu Maja, nu har vi blivit ensamma kvar.
MAJA:
Tror du det?
KOSSAN och KATTEN:
Muuu! Mjauuu!
MATS:
Ursäkta. Nästan ensamma.
KOSSAN:
De häran. Det är inte ofta vi kossor pratar.
MAJA:
Vad var det?
MATS:
(stiger upp och ser sej om)
Hallå. Nån där?
KATTEN:
Jo. Hallå. Vi är faktiskt här! Det råkar vara kossan som har nånting viktigt att säja.
MAJA:
Va. Men inte kan ju...
KATTEN:
Ja?
MAJA:
Inte kan ju djur prata.
KATTEN:
Jaha, hur är det nu månne med den saken?
MAJA:
Men det vet ju alla! Det är bara muu och bää och mjau...hela långa dan...
MATS:
(faller in)
Kuckelikuu,voffvoff, nöff nöff...
KOSSAN:
(höjer rösten)
Och när man DÅ EN GÅNG har nånting att säja blir man avbruten av en massa prepplande... nöff, nöff, voff! VA!
MAJA:
Oj då. Förlåt.
KOSSAN:
Vad jag ville säja var... Jo. De häran: Nu måste ni bege er ut i världen och söka er lycka.
MATS:
Ut i världen?
MAJA:
Stora-vida-långt-borta-hemifrån -världen?
KATTEN:
Tänk att värre än ni haft det här, kan det ändå aldrig bli.
MAJA:
Det är sant.
KOSSAN:
Så vad väntar ni på. Nu har ni er chans!
MAJA:
Men hur ska vi... vad ska vi...
MATS:
(avbryter)
Bra. Då delar vi på egendomen. Vi har en katt och en ko. Vilkendera väljer du? Jag väljer kon. Om det passar?
MAJA:
En ko är förstås större och du är större. En ko är värd pengar. Och du kan behöva pengar. En ko ger mjölk. Och du behöver mjölk för att växa och bli stark.
MATS:
Just det. Och en katt är lite mindre och behändigare och bra, bra för att...
MAJA:
En katt är väldigt bra för att...
MATS:
Ja. Du hittar nog på nånting.
(Katten stryker sej mot Maja. Mats tar loss Kossans rep och går iväg med den.)
MATS:
Hej, då syrran. Lycka till. Ser du en katt är bra på... på att hämta hem feta råttor. Hej, jag skämtade bara. Adjö så länge!
Scen 4
(Fortfarande i ladugården. Maja och Katten har blivit kvar)
KATTEN:
Fet råtta kan du vara själv!
MAJA:
Lilla misse! Vilken dag! Tant Leda och farbror Verner har sprungit till världens ände. Inte för att jag saknar dem. Och nu gick min bror iväg med kon. Dem kommer jag nog att sakna lite.
KATTEN:
Du är en bra flicka Maja.
MAJA:
Och du är en bra katt! Men hur ska det gå för oss?
KATTEN:
Hur menar du?
MAJA:
Du kan inte hjälpa mej. Du kan ligga och spinna på spisen...
KATTEN:
Mjau!
MAJA:
... sova middag i en solstrimma på fönsterbrädet...
KATTEN:
Mjau!
MAJA:
Nu behöver du hitta ett nytt hem och snälla mänskor som tar hand om dej. Farväl. Adjö. Jag kommer alltid att minnas dej.
(Maja börjar gå)
KATTEN:
Maja!
MAJA:
Tack misse och hej med dej.
KATTEN:
Svara först på dehär frågorna: Vill du bli prinsessa? Åka omkring i guldvagn? Äta fasan till lunch och harstek till middag?
MAJA:
Dumma kisse jag är en fattig flicka och kan aldrig bli prinsessa.
KATTEN:
...till middag? Vill du bo i ett slott med rysch och pysch? Gå i lackskor till vardags? Knästrumpor i april!
MAJA:
Det vill väl alla.
KATTEN:
Vill du gifta dej med en prins som är modig, ståtlig och och...
MAJA:
Rödhårig?
KATTEN:
Vill du det? En vanlig bondkatt skulle svara att ”Maja, allt det där är omöjligt”! Men jag är en katt som säjer: FINEMANG! FINEMJAU! NU KÖR VI IGÅNG!
(Musik)
MAJA:
Vad menar du?
(Katten börjar marschera)
KATTEN:
FÖLJ MED!
MAJA:
Vart då?
KATTEN:
PÅ VANDRING.
(Maja börjar marschera)
MAJA:
Vänta på mej.
KATTEN:
SKYNDA PÅ. NU BÖRJAR HÄR HÄNDA!
(De marscherar ut)
Scen 5
(I skogen. Bakom en stor buske porlar en bäck. Prinsen och hovmannen)
PRINSEN:
Vet du vad det stod i mitt horoskop idag. ”Missa inte chansen när hon kommer!”
HOVMANNEN:
Ers excellens! Det gör ni ju aldrig!
PRINSEN:
Nej! - Och så stod det ” Allt är inte vad det ser ut att vara”? Vad menades med det?
HOVMANNEN:
Tja? Ja, min prins. Det vete katten...!
(Katten kommer insmygande)
PRINSEN:
Snygg bäck!
HOVMANNEN
Vill Ers excellens hämta metspöet? För vi har ju mask!
(Hovmannen håller fram en maskburk i silver. Prinsen och Hovmannen går utan att ha sett katten)
Scen 6
(Vid bäcken. Maja, Katten. Maja kommer med trötta steg efter katten som ännu har ångan uppe)
MAJA:
Snälla katt. Det blir snart mörkt. Och det enda som har hänt hittills, är att jag har fått skoskav.
KATTEN:
Här är busken. Och där bakom ligger bäcken, precis som jag mindes.
MAJA:
Var ska vi sova i natt?
(Katten gnuggar tassarna och tittar åt det håll som prinsen och hovmannen gick)
KATTEN:
Mellan sidenlakan. I en himmelssäng. I ett sovrum med kommod, trymå, svandunstofflor och bidé. Men nu ska du klä av dej.
MAJA:
Vad ska jag?
KATTEN:
Du ska ta ett skönt kvällsdopp. I bäcken. Skynda på, hör du!
(Maja känner på vattnet i bäcken.)
MAJA:
(med tån i det kalla vattnet)
Iiih!
KATTEN:
Av med paltorna, mitt flickebarn!
MAJA:
Vattnet är iskallt.
KATTEN:
Vill du eller vill du inte att vi ska sova mellan kommod och bidé...
(Katten skuffar in Maja bakom busken där hon får börja klä av sej)
MAJA:
(sticker fram huvudet, protesterande)
Katt. Jag fattar inte ens hälften av detdär…
KATTEN:
Men det gör jag. Lita nu på nån som är klokare än du själv!
MAJA:
(som nu har börjat klä av sig)
Bara för att du är bra på underliga ord är du inte klokare.
KATTEN:
(avbryter)
Nu hör jag hovarna av minst fyra hästar... och hjulen av en praktfull droska. De är på väg. In bakom busken med dej.
(Katten skuffar in Maja bakom busken, och sen i bäcken)
MAJA:
Jag hör ingenting.
KATTEN:
Plumsa i nu bara!
(ropar högt ut i luften)
”HJÄLP!”
(Katten skuffar ner Maja i vattnet, plask)
MAJA:
Nej, du får inte! Iih.
(Katten hämtar Majas kläder.)
MAJA:
(utanför scenen)
Vad gör du med mina kläder?
KATTEN:
(fortsätter att ropa teatraliskt)
”HJÄLP! HJÄLP!”
(säjer till Maja)
Jag dränker dem i vattnet.
MAJA:
Är du tokig?
KATTEN:
(ropar)
”HJÄLP! KAN INTE NÅGON ÄDEL SJÄL KOMMA OCH RÄDDA HENNE!”
MAJA:
Det här är int alls roligt, vattnet är för kallt och jag..
(Prinsen med metspö och maskburk dyker upp med en hovmannen vid sin sida)
PRINSEN:
(till hovmannen i det han pekar med spöt på Katten)
Fråga honom! Till exakt vad behöver de en ädel själ?
HOVMANNEN:
(ser frågande på katten)
Min gode man! Hans Excellens prins von und zu Stackelbolster ber att få fråga... vad är det för ett förbajskat oväsen, slaktar ni grisar eller något?
KATTEN:
Säj till hans excellens att..
MAJA:
Iiik. Hjälp. Jag döör ... jag vill opp!
KATTEN:
... det ingalunda är en gris i bäcken..
PRINSEN:
Eller en gris i säcken…
KATTEN:
Nej tvärtom är det faktiskt HENNES HÖGHET, just det, PRINSESSAN, från gissa tre gånger - jo just det - Kattburga slott!
HOVMANNEN:
Ers excellens. I bäcken finns...
PRINSEN:
(avbryter)
En prinsessa... som ber om hjälp. Det här är ju min chans! Låt henne komma fram!
KATTEN:
Det går tyvärr inte för sej. Tyvärr.
PRINSEN:
Fråga varför det inte går för sej.
HOVMANNEN:
Min gode man...eller ...vad ni nu är. Hans excellens undrar varför det inte går för sej.
KATTEN:
För att hon är nakupelle.
(Hovmannen och prinsen förskräckta)
KATTEN:
Medan min prinsessa tog sitt kvällsdopp, kom två lismande rövare och stal hennes kläder.
HOVMANNEN:
Två rövare? Inte är de väl kvar?
KATTEN:
De var minst två. Eller högst fem. Jag jagade dem förstås... men de var snabbare, de var ju nästan sju och jag bara en.
HOVMANNEN:
Ers excellens... alltså... sju rövare och vi som är bara två....
(Hovmannen visar med händerna att de borde ta till sjappen.
PRINSEN:
Gå till min vagn och hämta min syster prinsessan Kunigundas lilla reskoffert.
(Hovmannen bugar och skyndar ut.)
PRINSEN:
(ropar)
Lugn prinsessa. Hjälpen är på väg!
(Maja har stigit upp ur bäcken och kikar fram bakom busken.)
MAJA:
Va?
KATTEN:
Hjälpen är på väg. Hör ni inte vad PRINSEN säjer?
MAJA:
Prinsen?
(Prinsen bugar sej.)
KATTEN:
Jo, för när Hans Excellens fick höra att PRINSESSAN av Kattburga slott
råkat såhär i panik mitt i skogen, så skyndade han genast hit för att rädda henne, alltså er!
MAJA:
Oj då?
(Hovmannen kommer med en liten väska. Prinsen plockar ut prinsesskläderna och granskar dem medan katten och Maja utbyter följande repliker:)
KATTEN:
Du är nu prinsessan från Kattburga slott! Har du förstått?
MAJA:
Jag? Men...?
KATTEN:
”Kommod, trymå och bidé...! Är det klart?
(Prinsen slänger kläderna åt hovmannen som slänger dem åt katten som slänger dem åt Maja. Maja klär på sej bakom busken. De väntar på att hon ska bli klar)
PRINSEN:
(harklar sig, försöker hitta på något att säja)
Fin kväll!
KATTEN:
Så verkar det. Extrafin. Fast ingenting jämfört med våra kvällar på Kattburga slott. Ojojoj, vilka fina kvällar vi har där!
PRINSEN:
Kattburga slott? Jag minns inte, att jag skulle ha hört talas om det slottet...
KATTEN:
Ni skämtar. Alla har hört talas om Kattburga slott. Jag träffade just två små snorungar på landsvägen, och när de fick höra att vi kommer från Kattburga slott, så berättade de, att de just hade läst om det slottet i skolan.
PRINSEN:
I skolan.
KATTEN:
Nog har väl ers excellens gått skolan?
PRINSEN:
Jag är ju född till prins. Jag har inte behövt gå i skola för att lära mej ett yrke.
KATTEN:
Ingen skola? Och vad har Ers excellens sysslat med, när alla andra barn gick i skola?
PRINSEN:
Mest golf.
(Maja kommer fram.)
KATTEN:
Inte är dendär stassen nånting i jämbredd med den som blev stulen av rövarna, men nu behöver ni i varje fall inte frysa.
MAJA:
Min egen klänning var ju full med hål...
KATTEN:
...hålbroderier i guldtråd...Just det.
MAJA:
Godafton!
(Prinsen bugar sej.)
PRINSEN:
Charmant!
MAJA:
Tack så mycket.
PRINSEN:
Får jag bjuda på sjuss? Till mitt slott. Stackelbolstra!
MAJA:
Oj då?
KATTEN:
Klart vi tar sjussen!
(Till Maja)
Eller tänkte du ta bussen!
(Prinsen ger metspöet till Hovmannen och maskburken till Katten och sträcker fram sin hand till Maja)
PRINSEN:
Får jag lov?
(Maja tar prinsen i hand. De avtågar, Hovmannen och Katten följer. Katten öppnar maskburkens lock, tar upp en mask och smakar på den. Mums. Han tar en till och skyndar belåten ut efter de andra)
Scen 7
(På Stackelbolstra slott, i slottsträdgården. De två prinsessorna Kunigunda och Magdalena till Stackelbolstra slott kommer in.
Kunigunda håller upp kjolen för att den inte ska bli våt av daggen. En blyg hovdam följer dem med en skål körsbär)
KUNIGUNDA:
Akta kjolen syster. Det blir vått i gräset av daggen!
MAGDALENA:
Vilken vecka, kära syster. Vad allt vi har fått tåla!
KUNIGUNDA:
Säj inte annat! Alla bara svansar för dendär prinsessan från Kattburga slott.
MAGDALENA:
Och vår bror, han bara liksom lapar i sej allt hon säjer.
(Hovdamen niger och bjuder ett körsbär åt Kunigunda)
HOVDAMEN:
Varsågod, ett körsbär, prinsessan Kunigunda.
(Kunigunda vinkar Magdalena närmare. Hon viskar i Magdalenas öra)
MAGDALENA:
VA!?
KUNIGUNDA:
Det är vad jag tror!
MAGDALENA:
Att hon… inte är…!
KUNIGUNDA
På något sätt ska jag bevisa det.
MAGDALENA:
(full av beundran)
Ska du?
KUNIGUNDA:
Men hur?
MAGDALENA:
Just det. HUR?
(Magdalena spottar ut sin körsbärskärna.)
KUNIGUNDA:
STOPP! Spotta inte!
(Magdalena hejdar sej.)
MAGDALENA:
Vad är det nu?
KUNIGUNDA:
En idé. Spotta kärnan i näsduken!
(Kunigunda tar kärnan i sin lilla näsduk. Håller upp kärnan.)
KUNIGUNDA:
(till hovdamen)
Spara denhär.
(Hon droppar kärnan ur näsduken åt hovdamen som inte är så förtjust åt den slemmig lilla saken men hon vågar inte säja nånting)
HOVDAMEN:
Javisst, fröken Kunigunda.
KUNIGUNDA:
(förklarar för hovdamen)
Ikväll, förstår du, smyger du in till prinsessan från Kattburga slott tapptapptapp... och petar in kärnan .... petpetpet!... under den allra understa av hennes madrasser. Men se till att hon inte ..... shyshyshy....märker någonting.
HOVDAMEN:
(osäker)
Blir det bra, om jag gör det klockan tio?
KUNIGUNDA:
(till hovdamen)
Välj själv.
(till Magdalena)
Förstår du? Om hon är en riktig prinsessa så....sover hon inte en blund med en kärna under madrassen.
MAGDALENA:
Tror du att jag är dum! Tapptapptapp...petpetpet....shyshyshy.
(Hovdamen går.)
MAGDALENA:
Klart jag fattar. Tror jag.
SCEN 8
(Som tidigare. Prinsessorna Kunigunda och Magdalena. Prinsen med Maja samt Katten kommer in från andra hållet. Prinsen klappar i händerna)
PRINSEN:
Alla med! Vi ska leka blindbock i syrenbersån!
MAGDALENA:
(till Maja)
Kära prinsessan. Akta klänningen. Det är vått av dagg i gräset.
KATTEN:
Det var väl slarvigt av trädgårdsmästaren!
PRINSEN:
Vad menar ni? Slarvigt?
KATTEN:
Hemma på Kattburga slott, torkar trädgårdsmästaren alltid upp daggen med trasa, morgon och kväll, så att de kungliga inte ska bli våta om fötterna.
PRINSEN:
Ju mer jag hör om Kattburga slott, desto nyfiknare blir jag.
MAJA:
Jag med. Eller jag menar, så är det hemma hos oss....
PRINSEN:
(Prinsen klappar i händerna.) Till syrenbersån...
(Prinsen, Maja, hovmannen går iväg. Katten efter dem.)
HOVDAMEN:
Varsågod, ett körsbär, prinsessan Kunigunda.
(Kunigunda tar ett körsbär)
MAGDALENA:
Han är kär. Då blir man fånig.
(Magdalena tar ett körsbär, Kunigunda spottar ut sin körsbärskärna)
KUNIGUNDA
Tror du att hon är en riktig prinsessa?
MAGDALENA
Hur menar du? Aj vad tror du då?
KUNIGUNDA:
I morgon på morgonen får vi veta om hon är en riktig prinsessa eller bara låtsas.
(Kunigunda och Magdalena följer efter de andra.)
SCEN 9
(Senare på slottet. Hovdamen, Katten. Hovdamen i nattsärk kommer med körsbärskärnan i en näsduk. Hon möter Katten)
HOVDAMEN:
Ursäkta. Vad är klockan?
KATTEN:
Ett urverk som visar tiden.
HOVDAMEN:
Ni får inte retas med mej. Jag är alltid rädd att jag ska göra nånting fel. Så att jag får grälor efteråt.
KATTEN:
Förlåt mej. Men jag vet inte vad klockan är.
HOVDAMEN:
Hur ska jag få reda på om den är tio?
KATTEN:
Varför behöver du veta det då?
HOVDAMEN:
Det här får jag nog inte säja. Men jag har en körsbärskärna och jag ska göra nånting ganska underligt med den.
KATTEN:
Då har vi ju nånting gemensamt. För du har en körsbärskärna och körsbär är ju... röda. Och det är min favoritfärg.
HOVDAMEN:
Tänk!
KATTEN:
Absolut. Vad ska du med kärnan?
HOVDAMEN:
Det får jag alltså inte berätta, men...men det är tapptapptapp...petpetpet och shyyshyyshyy!
KATTEN:
Tapptapptapp?
HOVDAMEN:
Det kommer först. Det är när jag går in till hennes rum.
KATTEN:
Petpetpet...?
HOVDAMEN:
När jag petar in den under madrassen...
KATTEN:
Madrassen! Ahaa! Och shyshyshy! Det är - att det hela är en hemlighet!
HOVDAMEN:
Just det. Så därför berättar jag inte om det för någon. Tror ni att klockan är tio?
(Katten visar att han lystrar med handen bakom örat)
KATTEN:
Just nu hör jag kyrkklockorna slå i fem eller sex socknar ... (han stannar upp och låtsas lystra)... ja, där hade vi det. TIO GÅNGER.
HOVDAMEN:
Tack så väldigt mycket. Denhär gången gör jag i varje fall ingenting fel.
(Hovdamen skyndar ut, Katten ut efter henne)
KATTEN:
Det här är nästan för lätt! Mjau!
Scen 10
(Nästa morgon. I slottsparken. Prinsen och de två prinsessorna. Hovmannen. Hovmannen räcker över en lista över dagens program till prinsen)
PRINSEN:
(ivrig)
Godmorgon. Idag blir det krocket på förmiddan, blindbock, charader i biblioteket och på eftermiddan... få se…
KUNIGUNDA:
Har du frågat prinsessan av Kattburga slott hur hon har sovit inatt?
PRINSEN:
Hon har inte stigit upp ännu...
MAGDALENA:
Och det beror på att hon sover så gott, så sött...
KUNIGUNDA:
Precis som vi gissade!
MAGDALENA:
Och det betyder att hon inte har känt av körsbärskärnan!
PRINSEN:
Nej. Systrar! Har ni gått och petat in nånting under madrassen. Igen!
KUNIGUNDA:
Kanske det.
PRINSEN:
Prinsessan av Kattburga är den förnämaste person jag nånsin har träffat. Hur kan ni misstänka att hon inte är av kunglig härkomst.
(Kunigunda visar upp sju åtta fingrar)
KUNIGUNDA:
Och hur många av dina förnäma fästmör har vi inte avslöjat tidigare!
MAGDALENA:
Du är för lättlurad, lillebror .
PRINSEN:
Ni ska ännu få se!
(Upptäcker att Maja kommer)
Där kommer hon, nu får ni just lång näsa.
(Maja kommer, följd av katten)
KUNIGUNDA:
(niger)
Vi talade just om er.
MAJA:
Det var snällt. Godmorgon prinsessor, godmorgon min prins.
MAGDALENA:
God morgon... ”prinsessa”......
KUNIGUNDA:
Har det sovits gott?
PRINSEN:
Sluta Kunigunda!
MAJA:
Tack. Jo, jag har sovit.
MAGDALENA:
Roligt att höra.
PRINSEN:
Sluta Magdalena. Så ni blev inte alls störd under natten?
MAJA:
Störd? Menar ni av slammer från slottsköket eller ropen från nattvakterna? Nej.
KUNIGUNDA:
Vad var det jag sa! Nu är det bevisat!
PRINSEN:
Det kan inte vara sant!
MAJA:
Ja, jag sov riktigt gott. Efter att jag hade plockat bort en körsbärskärna som låg underst i sängen. Det kändes som om jag låg på ett hiskeligt stenröse, tills jag förstod vad det var för ett fel på bäddningen.
PRINSEN:
Stenröse! Hurra! Där fick ni er!
MAJA:
Men nu är jag väldigt hungrig. Får man smultronpudding med mjölk till frukost? Det brukar vi ha på torsdagarna på Kattburga slott.
PRINSEN:
Det ska bli, det ska bli.
(Vänder sej mot systrarna)
Haa!
(Maja ut, åtföljd av prinsen)
KUNIGUNDA:
Smultronpudding. Ska man tro på det?
MAGDALENA:
Det låter gott.
KUNIGUNDA:
Dumsnut!
(Kunigunda ut. Magdalena ledsen kvar, springer sen ut)
Scen 11
(Som tidigare. Katten och hovmannen kvar. Katten tar fram en rå fisk som han knaprar på)
HOVMANNEN:
Får jag ställa en fråga?
KATTEN:
Varsågod.
HOVMANNEN:
Det där är en strömming.
KATTEN:
Just vad det är.
HOVMANNEN:
Och ni tycker om att äta den rå?
KATTEN:
Det gör jag!
HOVMANNEN:
För att ni är... jag har anat det hela tiden... ni är en katt!
KATTEN:
Huvudet på spiken. Jag är en katt.
HOVMANNEN:
Som kan tala! Kattburga slott måste verkligen vara nånting alldeles särdeles i slottsväg! Allt man hör om det låter så lockande. Kan man få anställning där fast man inte är... ja... katt?
Scen 12
(Som tidigare. Hovmannen, Katten, Magdalena och Kunigunda. Prinsessorna kommer inrusande)
MAGDALENA:
NU HAR DET HÄNT!
KUNIGUNDA:
DETHÄR KOMMER HAN ÄNNU ATT ÅNGRA!
MAGDALENA:
VI MÅSTE BERÄTTA FÖR MAMMA OCH PAPPA!
(De försvinner ut igen på motsatt sida scenen. Hovmannen följer dem intresserat.)
HOVMANNEN:
Mina fröknar!
(till Katten)
Det här vill jag inte missa!
(Hovmannen ut)
Scen 13
(Som tidigare. Maja in. Hon är bestört)
MAJA:
PRINSEN HAR FRIAT!
(Katten torkar sig om munnen med en näsduk)
KATTEN:
Gratulerar. Jag sade ju att du kan lita på mej. Nu kommer de flygande som sparvar i skogen!
(Katten viftar med näsduken i luften)
Kommod, svandunstofflor, bidé och trymå!
MAJA:
Men vad ska jag göra. Han vill att vi åker till Kattburga slott redan i dag. Han vill bli bekant med min familj. Han vill se våra ägor.
KATTEN:
Då ska han få göra det.
MAJA:
Men snälla katt... hur länge ska vi kunna lura dem ... och är det rätt...?
(Katten tar fram en ny strömming, som han inte hinner börja tugga i sej)
KATTEN:
Det var ju dethär du ville? Du ville ha en prins.
MAJA:
Jo.
KATTEN:
Du kan inte börja ändra dej nu.
MAJA:
Nej.
(Katten på väg ut)
KATTEN:
BRA.FINEMANG: FINEMJAU: NU BÖRJAR HÄR HÄNDA.
MAJA:
En sak bara. Han är inte rödhårig....
KATTEN:
Maja! Du menar inte på allvar, att du bedömer folk, eller prinsar, efter deras utseende!
MAJA:
Nej. Klart det. Det får man inte göra.
(Katten stoppar tillbaka näsduken)
KATTEN:
Nu får jag hoppa över resten av lunchen. Jag arbetar bättre på tom mage! Isynnerhet med den plan som jag har nu!
(Katten ska gå)
MAJA:
Det här blir bara värre och värre… Hallå, vart är du på väg?
KATTEN:
Till slottet som alla talar om. Kattburga så klart. Ta med dej din fästman, åk i ert ekipage längs Stora Landsvägen, men ge mej bara ett litet försprång på sisådär en timme eller två…
MAJA
Och sen?
KATTEN
Sen!
MAJA
(vantroget)
Finemang? Finemjau?
KATTEN
So long!
MAJA:
Hur ska det gå!?
(Maja och Katten ut)
Scen 14
(En slåtteräng. Skördefolk ( 1- 5 stycken) i uppkavlade ärmar kommer in på scenen krattande med räfsor och slående med liar. En skogshuggare sågar ved eller hugger med yxa. Katten kommer)
KATTEN:
Det var ett sant nöje, att se så präktigt folk i arbete på ängar och i skog.
SKÖRDEMAN 1:
Nå någo nöje e de no int, långtifrån.
KATTEN:
Jaså. Men er husbonde måste väl vara belåten med så yppiga åkrar och frodig ängar.
SKÖRDEMAN 2:
Man sir att han inte vet någo om vår husbonn!
KATTEN:
Nej, men er husbonde måste vara en klok och rik man.
SKÖRDEMAN 3:
Rik är han, som ett troll. För han är ett troll. Klok är han nu int alls. Int ett dyft.
SKÖRDEMAN 1:
Men desto elakare.
KATTEN:
Är det han som bor i det stora slottet som skymtar bakom berget?
SKOGSHUGGAREN:
Där har han tretti salar, en för varje dag i månaden. Till och med pottorna är av rent guld, efter vad man säjer.....
KATTEN:
Hör på. Om en stund kommer ett sällskap förbi här i vagn, och om nån då frågar er vems åkrar, ängar och skogar det här är, så ska ni svara att de tillhör Kattburga slott.
SKÖRDEMAN 2:
Nå, å varför sku vi göra det?
KATTEN:
Annars trollar jag er till grisar.
SKÖRDEMAN 3:
Nänänä.....hör nu.
KATTEN:
Som ni ser, har jag själv trollat mej till en katt.
SKÖRDEMAN 1:
Ja men, fy sjutton det stämmer ju.
SKÖRDEMAN 2:
Vi gör som herr trollkarlen säjer, jag sku vilja se gummans min om jag sku komma hem med knorr på svansen idag!
KATTEN:
Tack. Ni kommer inte att ångra er.
(Katten går)
SKÖRDEMAN 1:
Men trollet på slottet, han är också trollkarl, det glömde vi bort att säja! Eller kanske han vet det redan.
SKOGSHUGGAREN:
Vet han inte, så lär han nog ska märka det!
Scen 15
(Vid trollets slott. Man ser bara en stor mörk port av slottet. Katten kommer försiktigt smygande, det hörs kusliga ljud, eventuellt eko-effekter. Katten bankar på slottsporten)
KATTEN:
Hallå. Är det nån hemma?
(Trollet vaknar vid sidan av porten, han är osynlig för Katten. Trollet har tagit sej en middagslur med sin stora mantel som täcke, han grymtar till, Katten tar några steg bakåt, förskräckt av ljudet)
KATTEN:
Hallå. Är det här det berömda och rika trollets slott?
(Trollet vaknar, smyger sej bakom Katten, överraskar honom)
TROLLET:
Det är det och ingen annans.
KATTEN:
(bugar)
Var hälsad, troll! Jag har rest lång väg för att få träffa dej.
TROLLET:
Vem är du? Ännu en, som har kommit för att se mej göra mina konster?
KATTEN:
Jag förstår så väl, att jag inte är den första som kommer för att beundra er!
TROLLET:
Vet du inte att det kan sluta illa för dej? Såg du inte stenbumlingarna i vallgraven?
KATTEN:
Inte är det väl...?
TROLLET:
Just precis. Folk som inte tog sej i akt när jag satte igång.
KATTEN:
O, herre, ni är verkligen en stor trollkarl. Jag slår vad om, att ni ändå inte kan trolla er till en mus?
TROLLET:
Det är ingen konst. Förra veckan trollade jag mej till en drake, med sju huvuden. Vill du se det?
(Trollet fladdrar med manteln, det hörs trumvirvlar eller annat buller i bakgrunden)
TROLLET:
Hixtus, dixtus, kolipektus....
(Katten hoppar bakåt men låtsas att han inte är rädd)
KATTEN
Det är, förlåt att jag säjer det, ett ganska utslitet trick.
TROLLET:
Va!
(Trollet stannar upp i sitt förvandlingsnummer)
KATTEN:
Men att nån skulle ha trollat sej till en mus, det har jag aldrig varit med om.
TROLLET:
Tjafs. Jag är ju mest berömd för att jag kan trolla mej till två rytande lejon. Förstår du, TVÅ rytande lejon, det är mera än ett. Vill du se det, när vi nu en gång är här?
(Trollet börjar igen svepa med manteln)
TROLLET:
Hixtus, dixtus, kolipektus…
KATTEN:
(avbryter)
Ska det nu vara så märkvärdigt! Ja, om man inte får tiden att gå på annat sätt kan man ju alltid trolla sej till ett lejon, varför inte! Eller två.
Men att förvandla sej till en liten mus, det tycks ingen kunna!
TROLLET:
Att jag inte kan!
KATTEN:
Jag förstår, det är för mycket begärt.
TROLLET:
Att jag inte kan!
KATTEN:
Jag beger mej hem igen, och där får jag berätta för alla att trollet tyvärr inte klarade av den konsten, fast han annars låss vara så skicklig.
(Trollet sveper in sej i sin mantel och börjar svepa runt rummet)
TROLLET:
Hixtus, dixtus,kolipektus, ex burdusus exit musus .
(Trollets mantel faller tom ner, katten tar ett språng och fångar en mus som syns under fållen)
KATTEN:
Musus glufus!
(Katten sväljer musen, samtidigt hörs ett avgrundsvrål ifrån underjorden)
Scen 16
(Trollets slott. Katten torkar sig om munnen. Prinsen och Maja kommer med hovmannen och hovdamen)
PRINSEN:
MAGNIFIKT!
KATTEN:
Redan här! Välkomna till Kattburga slott
PRINSEN:
Och vilket slott! Vi talade med det duktiga skördefolket vid vägen! Vilka åkrar, vilka ängar, vilka mörka svala skogar, vilka picknickställen!
MAJA:
Ja tänk! Jag bor verkligen bra.
PRINSEN:
Och nu ska vi två få dela alltsammans. Men vi har gjort en lång resa, så nu hoppas jag att kocken på Kattburga slott har tillrett en god middag åt oss.
(till Katten)
Kom så går vi?
KATTEN:
(bugar)
Jag har redan ätit middag.
PRINSEN:
(till Maja)
Ja och så vill jag träffa din familj!
Scen 17
(Trollets slott, numera Kattburg slott. Prinsen, Maja, Katten.
Prinsen och Maja är redan på väg då Mats uppenbarar sej med Kossan)
MATS:
Maja!
KOSSAN:
Moooojj!
PRINSEN:
Vem är det?
MAJA:
(illa till mods)
Jag vet inte. Jag känner inte dem.
MATS:
Ända sen vi skildes åt, har mjölken smakat surt. Förlåt mej. Jag tänkte bara på mej själv. Du får ta Kossan, jag nöjer mej med katten.
PRINSEN:
Vad pratar han om? Hör du fattiglapp, packa dej iväg.
MATS:
Ja jag ska gå, bara jag blir klar med mitt ärende.
KATTEN:
Hej med dej nu, behåll din kossa och din sura mjölk. Här har du ingenting att hämta.
MATS:
Jag förstår... Det är för sent
(Mats och Kossan går, Maja ser olycklig hur de försvinner)
PRINSEN:
Tänk att jag aldrig hade hört talas om Kattburga slott förut. Men det måste nog bero på att det befinner sej nästan vid världens ände.
KATTEN:
Middagen väntar.
(Maja springer för att se efter Mats)
PRINSEN:
Vad är det nu?
MAJA:
(till Prinsen)
Sa du världens ände?
(ropar)
VÄNTA!
PRINSEN:
Vad är det, min kära?
MAJA:
Skicka nån efter dem. Jag vill att den där tiggarpojken kommer tillbaka.
PRINSEN:
(ger tecken åt Hovmannen)
Som du vill.
KATTEN:
Prinsessan har ett så gott hjärta. Och vilken enorm djurvän vi har i henne. Det var nog den där gamla kossan som hon blev svag för.
(Mats och Kossan uppenbarar sej igen)
MAJA:
(till Katten)
Ge den bästa kätten i hela ladugården åt den gamla kon.
KATTEN:
Vad var det jag sa!
KOSSAN:
(vänligt till Katten)
Din gamla besserwisser!
PRINSEN:
Ser man på! Det var ett märkligt kreatur!
MAJA:
Men ännu märkligare… Hur ska jag få det sagt?
MATS:
Säj ingenting. Jag förstår.
PRINSEN:
Är det nånting du vill berätta för mej?
MAJA:
Nej. Det är bara det att. Det här är min bror.
PRINSEN:
Aha! Jag förstår!
MAJA:
Gör du det? Vad jag är glad.
PRINSEN:
Och hans kläder blev också stulna av rövarna! Kom, middagen kallnar. Eller var det något mer?
MAJA:
Nej. Eller kanske en dag.
PRINSEN:
(tar i Majas bägge händer)
Det är också en sak som jag måste få berätta för dej, lova att du inte blir besviken.
MAJA:
Jag lovar.
PRINSEN:
Jag har peruk. Egentligen är jag rödhårig.
MAJA:
Är det sant!
(Maja kastar sej om halsen på prinsen)
PRINSEN:
(till alla)
Men som det stod i mitt horoskop: ”Allt är inte vad det ser ut att vara!”
KATTEN:
Utom att katten är en katt. Mjau!
(Musik. Kunigunda, Magdalena, skördefolket etc. kommer och gratulerar Prinsen och Prinsessan. Dans. Katten dirigerar musiken. Efter detta tar skådespelarna emot publikens applåder. Under applåderna kommer Tant Leda och Farbror Verner in med grötslev och kastrull, de kan springa bland publiken och vänder sej till barnen i publiken:)
TANT LEDA:
Finns här några barn som vill komma till oss och bo? För si kommunen betalar!
FARBROR VERNER:
Kom till oss, det är gröt varenda dag. Ja eller nej?
TANT LEDA:
Kom söta barn, kom nu med.
FARBROR VERNER:
Inget pjosk. Kom till söta tant Leda och goa fabo Verner…
SLUT