JOHAN BARGUM:
FÖRÄLDRAMÖTET
Personer:
Malte (spelar lärare)
Elever som spelar sig själva:
Johanna
Brita
Svante
Inga-Lill
Stina
Rasmus
Roger
Petra
Margit
Bosse
Elever som spelar föräldrar:
Petras mamma
Margits pappa
Inga-Lills mamma (= Inga-Lill)
Svantes pappa
Bosses pappa
Rasmus mamma
Stinas mamma
Rogers pappa
Britas mamma
[Publiken]
Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig
kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna.
Andra grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga
att betala upphovsmannaersättning till författaren. Texten omfattas av lagen om upphovsrätt
och ändringar, förkortningar (annat än av författaren föreslagna) eller översättningar får
inte göras utan författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida för kontakuppgifter
www.labbet.fi/lagstadiepjaser)
Föräldramötet - bruksanvisning
Pjäsen utspelar sig i ett klassrum. Eleverna i en klass, nitton till antalet, har bestämt
sig för att sätta ihop en pjäs som skall handla om ett föräldramöte. Projektet befinner
sig på planeringsstadium. En av eleverna fungerar som spelledare, en annan spelar lärare.
De övriga har delat upp rollerna så, att hälften av eleverna spelar sig själva, den andra
hälften spelar elevernas föräldrar. De elever som spelar föräldrar har av ”sina barn”
instruerats om hur de ska bete sig, klä sig, etc.
Själva skådespelet Föräldramötet är alltså en beskrivning av hur eleverna
med improvisationer förbereder en föreställning som de tänker kalla Föräldramötet.
Om det finns flera än nitton elever som vill vara med, kan dessa få agera publik. Manuskriptet
innehåller anvisningar om när denna publik gör entré, hur den reagerar, osv. Avsnitten som
gäller publikens medverkan står i kursiv mellan klammertecken ([ – ]). Det går lika bra att
spela pjäsen utan denna extra publik; stryk helt enkelt allt som står mellan klammertecknen!
Pjäsen Föräldramötet är, på uppdrag, skriven för lågstadiets högsta klass. Ingenting hindrar
naturligtvis att också teatersugna elever i högstadiet tar sig an texten.
Esbo 9.11.2006
J.B.
Scenen föreställer ett klassrum. Eleven Johanna, som fungerar som improvisationsledare, rättar
till en stol, kollar läget; har ett block i vilket hon under fortsättningen gör anteckningar.
Malte in, klädd i kostym, glasögon och en gummihuva över huvudet, som gör honom helt skallig.
Dessutom stoppningar under kläderna, vilket gör honom fet.
JOHANNA
Voi vitsi, så du ser ut.
MALTE
Jag ska ju spela Strumpan. Då måste jag väl försöka se ut som han.
JOHANNA
Var fick du tag på den där? (peruken)
MALTE
Klippte sönder en stor ballong. Enkelt.
(Brita, Svante och Inga-Lill in)
BRITA
Herregud, Malte, så du ser ut! (fnissar häftigt)
SVANTE
Voihan nenä.
INGA-LILL
Stina vill inte spela min morsa. En så knasig tant kan man inte spela, säger hon. Så jag tänkte
att jag gör det själv, jag har kläder och sånt med mig.
JOHANNA
Okay, gå och klä om dig.
(Petras mamma, en utklädd elev, in)
PETRAS MAMMA
Det skall verkligen bli så utomordentligt trevligt att se hur vår barn …
JOHANNA
Nej, nej, ut med dig. Först ska de som skall spela elever komma in.
(Stina rusar in, andfådd, följd av Rasmus)
STINA
Hej jag är väl inte försenad, ser ni, jag kunde ju inte ta bussen för den där chaffisen såg
rent kriminell ut, så jag fick springa hela vägen, var ska jag sitta …
(snubblar på nånting, ramlar raklång med ett brak, drar med sig en
stol i fallet)
SVANTE
Voihan nenä.
RASMUS
Stina, ta det lugnt. Sätt dig här och ta det lugnt.
STINA
Ja, men du skulle ha sett den där chaffisen, rena motorsågsmannen, han skulle säkert ha kört
iväg med mig till Brunakärr och rånat mig … Titta, Malte ser ju precis ut som vår lärare!
Hej, Rasmus, har du sett så huippu, han ser precis ut som Strumpan, Rasmus, titta …
RASMUS
Stina. Lugna dig.
(Roger, Petra, Margit, Bosse in)
PETRA
(till Malte) Ha, ha, om Strumpan skulle få syn på dig …
MARGIT
(härmar Strumpan) Oerhört! Malte går genast ut i korridoren och skäms!
JOHANNA
Är alla eleverna här? (pekar på dem i tur och ordning): Brita, Svante, Stina och Rasmus,
Roger, Petra, Margit och Bosse. Bra.
(Petra tar fram en stickning och börjar sticka. Margit mejkar
sig, kammar sig, speglar sig. Bosse somnar)
JOHANNA
Hör på då: Det är alltså meningen att vis ska sätta ihop en pjäs om ett föräldramöte. I dag
börjar vi med att improvisera. Vi gör det som en sorts lek, så får vi se om vi kommer
nån vart.
ROGER
Äh. Det blir ändå bara skit.
PETRA
Snälla Roger, var inte så negativ.
MARGIT
Hör du, Roger, tycker du jag borde låta håret växa?
ROGER
Hör du, Margit, jag tycker du borde ha likadan frisyr som Strumpan.
JOHANNA
Var tysta nu så vi kan börja. Bosse, vakna!
BOSSE
(vaknar) Va?
JOHANNA
Har ni nu pratat med dem som ska spela era föräldrar? Så de vet ungefär hur de ska se ut, och
hur de ska uppföra sig?
ELEVERNA
Jo.
ROGER
Men det blir ändå bara skit, som sagt.
JOHANNA
Okay. Om vi då tänker oss att när det börjar sitter eleverna i klassen, just som ni nu gör,
och väntar på att föräldrarna ska komma. Är ni klara där ute, ni som ska spela föräldrar?
FÖRÄLDRARNA (utifrån)
Jo!
JOHANNA
Då börjar vi. Sätt igång!
(Paus. Ingenting händer)
BRITA:
Föräldrarna gick på kalja … (fnissar)
MALTE (spelar Strumpan)
Får man kanske be om att föräldrarna kommer in?
( De elever som spelar föräldrar väller in)
JOHANNA
Nej, nej, kom nu inte alla på en gång.
ROGER
Det blir bara skit, som sagt.
(De går ut igen. Sedan Petras mamma in. Hon och de andra som spelar föräldrar har alla klätt ut
sig med hjälp av peruker, klänningar, kostymer, kravatter, konstiga glasögon,
portföljer och handväskor, höga klackar, stoppningar, lösbröst etc.)
PETRAS MAMMA
Ja, jag spelar alltså Petras mamma …(gör det) Det ska verkligen bli så utomordentligt trevlig
att se under vilket predikament våra barns arbetsdag förlöper.
JOHANNA
Vad sa du? Predika va för slag?
PETRAS MAMMA
Predikament, lilla vän.
PETRA
Det är bra! Just så där pratar morsan.
SVANTE
Voihan nenä.
PETRA
Kom och sätt dig här bredvid mig, mamma.
PETRAS MAMMA:
Visst, kära barn. Så förtjusande. Precis som att sätta sig på skolbänken igen!
(Margits pappa in)
MARGIT
Hitåt, farsan. Kom och sätt dig här!
MARGITS PAPPA
Men du skall väl inte sitta där och spegla dig mitt under lektionen, Margit?
MARGIT
Nej, du ska låta mycket mera … högtidlig, liksom. Pappa låter alltid som en präst när han
pratar.
MARGITS PAPPA
Men du skall väl inte sitta där och spegla dig mitt under lektionen, Margit? Folk kan ju
få för sig att du är fåfäng.
(allmänt fnitter)
MALTE
Tyst i klassen.
JOHANNA
(regisserar Malte) Mera volym! Nu vet du ju hur Strumpan brukar låta!
MALTE
Tyst i klassen!
PETRAS MAMMA
Kära hjärtandes, så lustigt, precis min egen gamle lärares vokabulär!
(Inga-Lills mamma in)
INGA-LILLS MAMMA
God dag, god dag allesammans, det är jag som är Inga-Lills mamma, er klasskamrats, alltså,
mamma, Ingalills menar jag… ja … var var jag nu, jo, alltså, Inga-Lill måste stanna hemma,
för hon fick en burk med jordgubbssylt i huvudet och nu har hon en lätt hjärnskakning, eller
syltskakning skulle man kanske säga … (skrattar)
JOHANNA
Inga-Lill …
INGA-LILLS MAMMA
Jo, för vet ni, vi har köket fullt av syltburkar som hänger i taket, eftersom det är så
fullt av torkade svampar och saltgurka i skafferierna och garderoberna, men tyvärr brast
ett av snörena och så gick det som det gick, hon fick syltburken rakt i pannan …
JOHANNA
Inga-Lill, hör på …
INGA-LILLS MAMMA
Så det blev bara pannkaka av den sylten, det vill säga jag lagade pannkakor och så slevade
vi upp sylten från golvet och åt den med pannkakorna. Konstigt nog ville min man inte alls
ha några. Kan jag kanske sätta mig här?
JOHANNA
Inga-Lill, det är visserligen bara teater, det här, men vi ska väl ändå inte överdriva hur
mycket som helst?
STINA
Nej, nej, det är Inga-Lills morsa upp i dagen. Just därför kan bara Inga-Lill spela henne.
MALTE
Nästa patient!
(Svantes pappa in)
SVANTES PAPPA
(finsk brytning) Päivää, jag hoppar inte sen? Jag komma pussen, jag går av fel, jag går
och går …
BRITA
Och kommer aldrig till dörren! (fnissar)
SVANTES PAPPA
Var är Svante, min kossu, ah, där du är …
SVANTE
Voihan nenä … (skrattar, vinkar till sig ”sin pappa”)
(Bosses pappa, officer, in, talar i sin mobil)
BOSSES PAPPA
Nej, snälla mamma, man ska inte kasta ut äggen genom fönstret, det är inte så man lagar
förlorade ägg … (går och sätter sig bredvid Bosse) Nej, nej, mamma, det finns inga ryssar
där på gården … Jo, Bosse är här …
BOSSE
(vaknar) Va?
BOSSES PAPPA
Nej, det håller inte på att bli krig, om mamma nu skulle vara snäll och ta bort kastrullen
från huvudet och ställa in den i skåpet, och sen kan mamma väl titta på teve och inte ringa
på en stund …
INGA-LILLS MAMMA
Din mamma låter som en trevlig dam!
BOSSE
Nej, nej, teven skall inte vattnas för allt i världen … nu måste jag sluta, mamma, hej hej …
(Stinas och Rasmus mammor in. Rasmus mamma kisar närsynt med
ögonen, vandrar fram
till en kartställning eller dylikt)
RASMUS MAMMA
Och det här är magistern, antar jag, god dag, god dag …( försöker skaka hand med en
kartställning) Jaså, hoppsan, förlåt …
STINAS MAMMA
Men snälla du.
RASMUS MAMMA
Ja, jag ber om ursäkt, men jag kunde inte hitta mina glasögon, jag ser nästan ingenting
utan dem … kanske det är bäst att jag sätter mig … (sätter sig i famnen på Malte)
STINAS MAMMA
Kom med här nu.
RASMUS MAMMA
Aj, är det magistern, god dag, god dag … (skakar hand med Maltes näsa)
STINAS MAMMA
Snälla du, där borta sitter din Rasmus och min Stina, nu går vi och sätter oss bredvid dem …
(leder iväg Rasmus mamma)
(Rogers pappa in)
ROGERS PAPPA
Jag hoppas det här blir ett kort och väl organiserat möte.
JOHANNA
Varför låter du så där?
ROGERS PAPPA
Rogers pappa skorrar.
JOHANNA
Okay.
ROGERS PAPPA
Jag har ett annat möte om en halv timme. Ingenting är så irriterande som möten som drar ut
på tiden för att alla pratar en massa strunt. Allting måste planeras och organiseras. Det
gäller för möten, det gäller för livet. Finns det en föredragningslista? Jaså, där är du,
Roger. Sitt rak i ryggen!
ROGER
(Lågt, skorrar) Det blir ändå bara skit.
PETRA
Tvärtom, min vän.
ROGERS PAPPA
Mumla inte, Roger. Uttryck dig kort, klart och koncist!
(Britas mamma in, går och sätter sig bredvid Brita)
JOHANNA
Spelar du Britas mamma? (Britas mamma nickar) Varför säger du ingenting?
BRITA
För att jag har sagt att hon inte får säga nånting på föräldramötena.
JOHANNA
Varför inte?
BRITA
Äh, det blir bara pinsamt. (fnissar)
JOHANNA
Okay. Nu har föräldrarna kommit in. Sen då? Vad händer sen?
[Ytterligare ett antal elever in.
EN AV ELEVERNA
Vad ska vi göra, vi då?
JOHANNA
I går sa ni att ni inte ville vara med.
EN ANNAN ELEV
Det var i går, det.
JOHANNA
Jaha. Nå, ni får spela publik. Sätt er där borta (anvisar dem
en plats)
JOHANNA
Ja, alltså. Vad händer sen?]
MALTE
Jag tror att Strumpan tar till orda.
JOHANNA
Bra.
MALTE
Kära föräldrar. Tack för att ni har kommit. Det här föräldramötet …
JOHANNA
Du måste tala högre. Tänk på hur Strumpan brukar trumpeta!
MALTE
Det här föräldramötet hade vi tänkt göra lite annorlunda, den här gången. Vi tänkte …
JOHANNA
Om du skulle stiga upp och börja vandra omkring, så där som Strumpan gör, och stanna, och
gunga på hälarna?
MALTE (gör det)
Vi tänkte ge en liten demonstration av hur vi har det till vardags …
JOHANNA
Och så tar du av dig glasögonen och tittar på dem med de där jättelika runda ögonen.
MALTE
… hur vi har det till vardags, så att säga …
JOHANNA
Och allt emellanåt kliar du dig i aktern. (fniss) Okay, ta om från början.
MALTE
Kära föräldrar. Tack för att ni har kommit. Det här föräldramötet hade vi tänkt göra lite
annorlunda, den här gången. Vi tänkte ge en liten demonstration av hur vi har det till vardags.
(Eleverna [och publiken] roade av hans imitation)
ROGERS PAPPA
Kom till saken!
MALTE
Eller, för att fatta mig kort, som pokerspelaren säger …
JOHANNA
En puujalkavitsi! Bra! Typiskt Strumpan!
BOSSES PAPPA
(i mobilen) Nej, mamma får absolut inte vattna radion heller … mamma snälla jag ringer
senare … Jo, Bosse hälsar ...
BOSSE
(vaknar) Va?
MALTE
Vi tänkte alltså att ni den här gången skulle få sätta er på era barns platser, så att
säga. Är ni med på det?
ELEVERNA
(med en mun) Jooooo!
PETRAS MAMMA
Intressant. Empirismen är all kunskaps förutsättning.
RASMUS MAMMA
Var är den där magistern?
MARGITS PAPPA
(till Margit) Men du skall väl inte sitta där och måla naglarna mitt på lektionen?
SVANTES PAPPA
(till Rasmus mamma) Jag låna ögats glas dig?
SVANTE
Voihan nenä.
SVANTES PAPPA
Du tala svenska. Säga aj, aj, näsan.
INGA-LILLS MAMMA
Jag brukar ställa mina krukväxter nere på trottoaren, precis vid husväggen. Sen är det
bara att öppna fönstret och vattna allt vad man orkar.
BRITA
Och när grannarna kommer gående tror de att det regnar! (Fnissar)
ROGERS PAPPA
Till dagordningen! Kan vi gå vidare? Jag har ett annat möte om en halv timme.
JOHANNA
Nå, bra. Men vad ska vi hitta på nu, då?
STINA
Vad som helst, bara vi slipper jamsa om att samla in pengar till klassresan …
[Publiken buar]
RASMUS
… eller när vi ska vara hemma på kvällarna …
[Publiken buar]
BRITA
… eller vikten av ha inneskor … (fnissar)
[Publiken buar]
ELEVERNA
Blääää!
JOHANNA
Okay, okay. Men vad ska vi göra? Ska vi köra en biollalektion, till exempel?
[Publiken buar]
MARGIT
Slött.
ROGER
Det blir nu säkert bara skit, det, åtminstone.
MALTE
Nå, vad ska vi hitta på, då?
BRITA
Vänta, jag vet. Ta den där som du hörde i radion!
MALTE
Okay. – Ja, bästa föräldrar, nu ska vi ha en övning i logiskt tänkande. Hör på: Majas
pappa hade fyra döttrar. De hette Nanna, Nenne, Ninni och – ja, vad hette den fjärde?
(Föräldrarna funderar)
INGA-LILLS MAMMA
Så trevliga namn. Jag hade en gång en tam groda som hette Ninni. Jag brukade låta henne
sova i min mans säng. Jag vet inte varför han plötsligt en dag bar ut henne i skogen, och
sen såg jag henne aldrig mera. Ninni, Ninni, vad har hänt med dig? (brister nästan i gråt)
MARGITS PAPPA
Men du skall väl inte sitta där och måla läpparna mitt under lektionen?
ROGERS PAPPA
Ha! Ordförande! Jag vet svaret. Hör här: Nanna – två a:n. Nenne – två e:n. Ninni – två i:n.
A, e, i, Nästa vokal är o. Hon heter alltså Nonno!
(Eleverna [och publiken] fnissar)
MARGITS PAPPA
Bravo!
PETRAS MAMMA
En riktig, logisk deduktion.
SVANTES PAPPA
En blixt från snille, säg att jag har sagt det!
BRITAS MAMMA
Det är fel. Hon heter Maja.
INGA-LILLS MAMMA
Va?
BRITAS MAMMA
Det var ju Majas pappa!
(Eleverna [och publiken] applåderar)
BRITA
Mamma, du lovade att vara tyst!
MALTE
Maja, det var rätt svar. Det tänder, sa tandläkaren!
JOHANNA
En puujalkavitsi till! Voi vitsi!
ELEVERNA
Stöööön!
MALTE
Vi fick alltså fel svar från Rogers pappa. Då får han välja: sanning eller konsekvens?
JOHANNA
Okay, det blir bra!
ROGERS PAPPA
Ursäkta?
MALTE
Ja, vi brukar då och då förena undervisningen med lek. Du får välja mellan att antingen
svara helt sanningsenligt på en fråga, eller få en uppgift att utföra.
PETRAS MAMMA
Interfolierad undervisning. Intressant.
ROGERS PAPPA
Ja, om det står på föredragningslistan, så … Jag talar alltid sanning.
ROGER
(lågt) Skitprat.
ROGERS PAPPA
Så jag tror att jag väljer uppgiften.
MALTE
Bra. Och den får eleverna bestämma.
(Eleverna, utom Bosse, som sover, har en kort, viskande
överläggning)
RASMUS
Du ska leka att du är en tupp. Och alla andra föräldrar är hönor som ska värpa ett ägg!
JOHANNA
Vänta nu …
MALTE
Jo, jo! Det kan bli roligt!
ROGER PAPPA
Ska bli. Om det står på föredragningslistan. Då sätter vi igång!
(Föräldrarna leker tupp och hönor, de lever sig in i det, de struttar
omkring och kacklar, var och en på sitt sätt. Eleverna deltar, vallar
”sina egna” hönor, repliker som till exempel ”min höna heter
Agda”, ”pull pull pull, värp ett riktigt fint ägg”, ”du ser verkligen
hönsig ut, morsan”,”kanske det är ett litet syskon till mig som finns
i ditt ägg”, det blir bökigt och ganska högljutt. Här finns plats för
improvisationer – se bara till att avsnittet inte blir för
långt!
[Publiken roar sig]
MALTE
Det gjorde föräldrarna bra, tycker jag. Ska vi ge dem en applåd?
(Eleverna [och publiken] applåderar)
Och nu tar vi nästa fråga. Den ställer jag till Inga-Lills mamma: En stum person stiger in
i en butik …
INGA-LILLS MAMMA
Vet ni, i morse sa min man till mig: Ibland önskar jag att du skulle vara stum. Jag undrar
vad han menade med det?
MALTE
Alltså: en stum person stiger in i en butik och vill köpa en hårborste. Genom tydliga gester,
så här, gör han sig förstådd och får sin hårborste. Sen kommer en blind man in i affären. Han
vill köpa en tandborste. Hur ska han bära sig åt?
RASMUS MAMMA
Så här! (imiterar tandborstning)
INGA-LILLS MAMMA
Det var jag som skulle svara! Så här! (imiterar tandborstning)
ROGERS PAPPA
Så här!
(Föräldrarna blir inspirerade, alla har sitt förslag på hur man
imiterar tandborstning,
de skrattar och roar sig)
BRITAS MAMMA
Det är fel. Han säger: Kan jag få köpa en tandborste?
INGA-LILLS MAMMA
Va?
BRITAS MAMMA
Han är blind. Inte stum.
(Eleverna [och publiken] applåderar)
BRITA
Mamma, nu gjorde du det igen!
PETRAS MAMMA
Det är fusk! Du måste ha hört de här frågorna förut!
INGA-LILLS MAMMA
Vet ni, jag tycker det är så onödigt att ha många olika borstar, så jag brukar borsta både
tänderna och håret med tandborsten. Men om jag ska borsta naglarna tar jag min mans!
(Brita fnissar)
MARGITS PAPPA
Men du skall väl inte sitta där och plocka ögonbrynen mitt under lektionen?
SVANTES PAPPA
Inte riktigt förstå … han blind … han har hunden, kanske …
SVANTE
Voihan nenä.
MALTE
Jaha, det blev visst fel svar igen. Sanning eller konsekvens?
INGA-LILLS MAMMA
Min man säger alltid att ingenting som jag gör är konsekvent, så jag tar väl sanningen, då.
(Eleverna tisslar)
ROGERS PAPPA
Jag, jag har ett möte om en halv timme, som sagt …
RASMUS
Frågan går till alla föräldrar: Hur ofta ljuger ni för era barn?
(Paus, föräldrarna tittar på varandra)
INGA-LILLS MAMMA
Oj, allt som oftast. Ser ni, jag pratar så mycket att allt helt enkelt inte hinner bli sant
förrän det har hoppat ur munnen på mig. Det där med syltburkarna, till exempel, inte var det
ju sant. Det var inte jordgubbssylt utan lingonsylt!
ROGERS PAPPA
Jag ljuger aldrig, som sagt.
ROGER
(lågt) Skitprat, som sagt.
PETRAS MAMMA
Det är i själva verket en semantisk fråga. Vad är en lögn? Kan vi svara på det utan att
samtidigt definiera det interpolära begreppet sanning? Knappast. Om vi utgår från att en
sanning per definition är en …
PETRA
(avbryter) Det är bra, morsan.
PETRAS MAMMA
… att definitionen på en sanning är …
PETRA
Det räcker, morsan.
STINAS MAMMA
Rasmus mamma och jag pratar ibland om det.
RASMUS MAMMA
Jo, det gör vi verkligen.
STINAS MAMMA
Ingen vill väl ljuga för sina barn, men … Och när Stina dessutom har en så förfärligt
livlig fantasi …
STINA
Det är ingen fantasi! Han tänkte råna mig!
SVANTES PAPPA
Är farligt ljuga. Om mitt är tvång, jag talar finska.
MARGITS PAPPA
Det finns ju saker jag inte berättar för Margit. Är det att ljuga?
BOSSES PAPPA
Om jag ljuger eller talar sanning så hör Bosse ändå inte på …
BOSSE
(vaknar) Va?
BRITA
Och mamma skulle säga att hon inte har lust att svara på såna frågor.
BRITAS MAMMA
Det är inte sant!
BRITA
Se där. Du lovade att ingenting säga. Med andra ord: du ljög för mig. (fnissar)
MARGITS PAPPA
Men du skall väl inte sitta där och peta på ditt behåband mitt under lektionen?
JOHANNA
Malte, vad hittar vi på nu, då?
MALTE
Nu ska vi till slut ha lite gymnastik för att mjuka upp oss.
(Eleverna [och publiken] applåderar]
Vill alla föräldrar vara snälla och komma hit fram och ställa sig på rad? (De gör det)
Utmärkt. Jag tänkte att vi först skulle mjuka upp våra små muskler i halsen och ansiktet.
Vi börjar med att bara nicka – med – huvudet – upp – och – ned – så – här – ett – två –
ett – två …
(Föräldrarna gör det. Eleverna har roligt, klappar – smäller takten
med händerna mot borden)
BRITA
Tänker du höja min veckopeng, morsan? (skratt)
MALTE
– två – ett – två och halt. Så där. Nu vrider vi huvudet åt sidorna, så här, ett – två –
ett – två, och samtidigt drar vi oss först i ena örat, så här, ett – två – ett – två,
och sen i andra örat, ett – två – ett – två …
(De gör det, med ett visst besvär, munterhet bland eleverna)
RASMUS MAMMA
(som har ställt sig med ryggen till) Jag ser ingenting … var är ditt öra?
(försöker dra sin granne i örat)
STINAS MAMMA
Aj! Låt bli!
JOHANNA
Lite snabbare tempo, Malte!
MALTE
… –ett – två – ett – två …
ROGERS PAPPA
Står det här på föredragningslistan? Jag kräver att vi återgår till dagordningen!
PETRAS MAMMA
Nej, nej! Såna här övningar kan ha ett rent transscendentalt värde!
BRITA
Förbjuder du mig att komma hem efter klockan halv elva, morsan? (skratt)
MALTE
… – två – ett – två – och halt. Bra. Nu blir det läpparnas tur. Först gör ni munnen
så bred som möjligt, så här, och sen så liten som möjligt, en riktig liten nyponmun,
så här. Följ mig: bred – nypon – bred – nypon – bred – nypon …
STINA
Voi vitsi, de ser alla ut som den där chaffisen som tänkte råna mig i Brunakärr, utom
att han hade en mustasch som såg ut som en diskborste, vet ni, han …
RASMUS
Stina, ta det lugnt.
MALTE
… – nypon – bred – nypon – och halt. Och nu blir det näsan. Först rynkar ni den så mycket
ni kan, som ett russin, och sen gör ni den så lång som möjligt. Okay: russin – snabel –
russin – snabel – russin …
SVANTE
Voihan nenä.
MALTE
Och nu stäcker vi ut armarna så här … och hoppar först på ett ben, så här, och sen på det
andra … såhär …
STINA
Vi behöver musik!
(Hon knäpper på en bandspelare, ut väller Hard rock, Halleluja, hög volym, hon börjar
rocka vildsint, de andra eleverna följer hennes exempel, också föräldrarna kommer snart
med på noterna, småningom allt större kaos, man dansar, sjunger och hoppar om varandra,
rynkar på näsor och drar i öron; strödda repliker som knappt hörs i oväsendet:)
RASMUS MAMMA
Är det du, Rasmus? Jag ser ingenting …
MARGIT
Nej, det är jag! Akta min frisyr!
INGA-LILLS MAMMA
Så här roligt har jag inte haft sen farfars begravning!
ROGERS PAPPA
Till dagordningen! Till dagordningen!
SVANTES PAPPA
Rör på näsan, kossu!
SVANTE
Voihan nenä!
BOSSES PAPPA
Nej, mamma, ett paraply är ingen fallskärm, du låter bli att hoppa ut genom fönstret!
(Stort tumult, rejält hålligång, lösbröst och peruker ramlar av;
kaos och gott humör
[också publiken rockar med])
ROGER
(med hög röst) Stopp! Stopp allesammans! (Allting stannar av, musiken tystnar) Alltså, det
här blir ju bara skit. Märker ni inte det? Sånt här kan man ju inte visa upp för en publik!
JOHANNA: Du är litet sent ute, tror jag. Vi har redan gjort det. Titta, där sitter publiken.
Och om vi nu bockar oss riktigt vackert kan det hända att de applåderar!
(SLUT)