Annina Enckell:
Citroner från Sorrento
Personer:
Schack (Jacques) Larsson, författare
(Schack kan också vara en kvinnlig författare och heter då Schann (Jeanne))
Annika Guldi-Guldberg, författarföreningens ordförande
Författarföreningens styrelse, minst 3 personer helst många fler
Antonia, 11 år
(Antonia kan också vara en Antonio)
Laura, 5 år
Smarta Harry
Smarta Harrys mamma
En fruktförsäljare
Två poliser
Holly och Trudel, två makeupkonsulenter
En ambulansförare (som heter William)
Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna.
Andra grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga att betala upphovsmannaersättning till författaren. Texten omfattas av lagen om upphovsrätt och ändringar, förkortningar (annat än av författaren föreslagna) eller översättningar får inte göras utan författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida för kontakuppgifter www.labbet.fi/lagstadiepjaser)
Några ord av författaren:
Scenografin:
Det enda fastslagna scenografiska elementet i pjäsen är ett bord som ibland är ett bord, ibland ett fruktstånd eller en bergsbrant. Det här är bara ett blygsamt förslag av författaren; om arbetsgruppen vill göra en helt annorlunda scenografi är det givetvis möjligt. Det är emellertid troligen bra att avhålla sig från en alltför tungrodd scenografi med föreställande pappkulisser etc. då miljöerna växlar rätt mycket. En annan sak som jag tror vore en god idé är att - såvitt det är möjligt med tanke på belysning - använda hela spelutrymmet så att en del av handlingen kan försiggå bland publiken eller bak i salen eller tex. uppe längs med ribbstolarna (om man råkar befinna sig i en gymnastiksal). Då kan scenerna följa tätt på varandra utan plågsamt utdragna scenbyten som gör att handlingen stannar upp.
Språket:
Språket i denna pjäs är inte ett utpräglat talspråk. Det är egentligen bara Laura som har ett barnsligt och vardagligt sätt att uttrycka sig. De övriga karaktärerna får gärna eftersträva ett ledigt men korrekt språk.
Författarföreningens styrelse:
Min tanke är att styrelsen motsvarar den talkör som fanns redan i antikens dramer. Replikerna får arbetsgruppen själv dela upp på ett sätt som svarar mot antalet medlemmar i den aktuella styrelsen (en del repliker kan också deklameras unisont om det är något man vill understryka). Styrelsens repliker måste övas in lite som när man repeterar ett musikstycke, det är mycket viktigt att rytmen och intensiteten och poesin finns där och att replikerna effektivt hakar på varandra. Speciellt pjäsens slutord (där hela ensemblem är med som en stor kör) måste få en kraftfull och högtidlig stegring.
Många hälsningar,
Annina Enckell
e-postadress: annina.enckell@kolumbus.fi
(Det ligger en pärm på ett bord. Annika Guldi-Guldberg, Schack och Författarföreningens Styrelse står med varsitt glas i handen. De är klädda i kostymer och promenaddräkter. Schack bär på en påse)
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Jag heter Annika Guldi-Guldberg, jag är ordförande för författarföreningen. Välkommen Jac-qu-es Larsson.
SCHACK
Schack. Det uttalas Schack.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Välkommen Schack. Här är vår styrelse.
STYRELSEN
- Välkommen till författarföreningens årsfest.
- Du kära Jac-qu-es.
- Schack.
- Skål!
- Vi har läst dina böcker.
- Och vi tycker de är bra.
- Schack.
- Vi vill vara dina vänner.
- Vi gillar ditt namn. Schack.
SCHACK
Min mamma kommer från utlandet. Där heter alla Schack och sånt. Eller Djåvanni och Fé-rentsch.
STYRELSEN
- Intressant!
- Jag har träffat en som heter Imre. Och en som heter Amadou.
- På kongress. Jag var också där.
- Är det därför du skriver böcker om utländska människor, Schack?
- Och utländska saker?
- Och djur som finns i utlandet?
- Och grönsaker? Som prickiga bönor?
SCHACK
Kanske. Jag vet inte.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Det är svårt att veta varför man skriver som man skriver.
SCHACK
Det är väldigt svårt. Till exempel just nu har jag en oskriven bok i huvudet som jag inte vet så mycket om. Men där finns den.
STYRELSEN
- Det har jag med!
- Och jag!
- Jag med!
- Jag också!
- Det har alla är författare.
- Det är fullt av oskrivet folk som kryllar i våra huvuden!
- Som hårlöss.
- Fast inuti.
- Men inte som springmask. Fast de också finns inuti.
(Styrelsen begrundar detta och nickar godkännande med ett unisont ”Mm-m!”)
STYRELSEN
- För dem har man inte i huvudet.
- Nä, i huvudet har man oskrivna personer.
SCHACK
Folk som vill vara med på festen.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Just det! Då ska vi ha stipendieutdelning!
STYRELSEN
- Stipendieutdelning!
- Årets höjdpunkt!
- Stipendier!
- För dikter om konflikter.
- Romaner om narkomaner.
- Essäer om européer.
- Och noveller om folk som inte hittar ut ur rondeller.
- Och för pjäser om skavande benproteser.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Varsågoda!
(Schack lägger sin påse på bordet och citroner rullar ut ur den)
SCHACK
Oj! Mina citroner!
(Schack börjar samla ihop citronerna)
ANNIKA GULDI-GULDBERG
(Irriterat)
Varför har du hämtat citroner till årsmötet?
SCHACK
Ursäkta. Jag tänkte att ni skulle kunna hjälpa mig med ett problem.
STYRELSEN
- Vi vet allt om problem.
- Ibland sitter man bara och stirrar framför sig.
- Och tänker på sina problem.
- Eller tänker på inget alls.
- Det är ett problem att inte tänka på något alls.
- Tycker åtminstone min fru.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Har du varit på torget?
SCHACK
Nej. De här citronerna har jag författat. Alltså skrivit.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Ursäkta Schack, men man kan inte författa citroner. Och sedan hälla ut dem på ett bord.
SCHACK
Jo, jag skriver en bok där de här citronerna är med.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
För all del men - menar du att de här…?
STYRELSEN
- Att just de här citronerna är påhittade av dig?
- Att du har skrivit dem?
- Att du har skapat…
- …och blåst liv i dem?
- Så till den grad att vi kan se dem…
- …och hålla dem i våra händer…
- …och känna doften av dem?
- Mmm!
- Kan man pressa några?
- Det brukar vara gott i bål.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Citroner växer på träd.
SCHACK
Och trädet växer i mitt huvud. Och nu vill jag fråga er. Händer sådant här någon gång också er?
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Nej, Schack. Det oskrivna hålls i huvudet tills det kommer in i boken.
SCHACK
Förlåt. Bli inte arg fast min skalle läcker.
STYRELSEN
- Men tänk om?
- Tänk om Schack är vad vi kallar…
- …en stor författare?
- En som skriver om citroner så att man…
- …kan känna doften?
- En som skriver om sorgliga saker…
- …så att man vill gråta?
- Och en som skriver så klokt…
- …att läsaren själv känner sig väldigt klok?
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Det finns inga såna författare! Inte i vår förening.
SCHACK
Plötsligt satt jag bara där med famnen full av nyplockade citroner!
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Stipendierna!
STYRELSEN
- Kan vi inte ta det senare?
- Vi vill höra om citronerna.
- De kittlar nyfikenheten.
- Vi vill höra historien om citronerna!
- Snälla Schack!
ANNIKA GULDI-GULDBERG
(tar pärmen från bordet)
Vi tar stipendierna nu eller så får det vara!
STYRELSEN
- Äsch, låt Schack berätta.
- Det tar inte många minuter.
- Vi vill så gärna höra din historia.
- Berätta Schack!
SCHACK
Vi befinner oss i en stad som heter Sorrento. Man reser dit med flygplan över Alperna. Och sedan åker man buss genom många tunnlar. Sorrento ligger högt uppe i bergen. Där uppifrån kan man se Medelhavet.
STYRELSEN
(Ser Medelhavet för sin inre syn)
- Det blå Medelhavet!
- Åh så vackert!
(En styrelsemedlem gör solkatter med en spegel)
STYRELSEN
- Det glittrar i solen!
- Jag kan se ända till den grönskande ön Capri!
- Och ser ni den där lilla båten som åker längs Amalfikustens höga stränder?
- Och solens reflexer på bilarna…
- och vesporna…
- …som åker upp längs de slingriga vägarna…
- …högt uppe på bergsbranterna!
SCHACK
Vi ser citronträden stå fulla av gula citroner.
STYRELSEN
(ser citronträden för sin inre syn)
- Åh!
SCHACK
Vi känner doften av blåregn och solvarma örter.
STYRELSEN
(känner doften)
- Mm!
SCHACK
Vi hör hur getterna bräker på branterna och vi hör hur deras små klockor ringer.
STYRELSEN
- Bä-hä-hä…
(Styrelsen bräker och en styrelsemedlem pinglar med en liten klocka)
SCHACK
Och där på shoppinggatan kommer en flicka. Hon heter Antonia.
(Antonia kommer gående bland publiken)
STYRELSEN
- Jag kan se henne!
- Ja, där är hon!
- Hon kilar fram, slinker förbi de makliga turisterna.
- Var det Antonia hon hette, sa du?
- Hon ser ut att ha ett uppdrag.
- Har hon ett uppdrag, Schack?
SCHACK
Naturligtvis.
(Antonia stannar och tittar bakom sig.)
ANTONIA
Laura!
(Hon vinkar åt någon att komma. En liten flicka i prinsessklänning och många lager pärlhalsband och andra smycken kommer.)
LAURA
Jo jo…
(Laura och Antonia rör sig båda mot scenen där de övriga står)
STYRELSEN
- Det kommer en flicka till!
- En mycket välklädd flicka.
- Tydligen av kunglig börd?
SCHACK
Det är lillasystern. Hon är fem år. Prinsessåldern.
(Laura ler självmedvetet, hon vet att hon är mycket söt. Styrelsemedlemmen med spegeln låter henne spegla sig. Laura rättar till sin tiara)
STYRELSEN
- Vad fin hon är!
- En riktig prinsessa!
- Hon hjälper sin storasyster.
- Lilla gullevännen ändå!
- Lilla pologrynet!
- Våj våj ändå!
(Laura speglar sig nöjd. Antonia står och väntar otåligt)
ANTONIA
Laura, vi har inte tid.
LAURA
Du kanske inte har tid. Men jag har.
Annika Guldi-Guldberg stampar i golvet)
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Nu räcker det! Sluta!
STYRELSEN
(Besviket)
- Åh!
SCHACK
Vi tar det en annan gång.
(Schack försöker fösa Antonia och Laura bakom scenen)
LAURA
Antonia, jag kommer inte fram på gatan.
ANTONIA
Det är mycket turister idag.
LAURA
Turister är tjocka. Lika tjocka som morfar.
(Antonia och Laura försvinner in i kulissen)
STYRELSEN
(besviket)
- Åh…
- Just när det var så bra!
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Bra!? Tycker ni det där var bra? Det där är väl inget nytt. Vem som helst kan åka till Sorrento! Vem som helst kan heta Laura och Antonia. Vem som helst kan skriva om två ungar som går på en shoppinggata.
STYRELSEN
- Men hon har ett uppdrag!
- Man blir så nyfiken!
- Och lillasystern är så söt och rolig!
- Och solen skiner…
- Medelhavet glittrar…
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Strunt! Kiosklitteratur!
SCHACK
Kan du sluta racka ner på min oskrivna bok. Berätta i stället vad bra böcker handlar om. Enligt dig.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Bra böcker handlar om hur allt är hemskt och orättvist!
SCHACK
Tycker du?
ANNIKA GULDI-GULDBERG
För allt är hemskt och orättvist. Och de som bestämmer är hemska människor!
STYRELSEN
- Men det är ju du som bestämmer.
- Annika Guldi-Guldberg, det är ju…
- …du som bestämmer allt.
- Vad böcker ska handla om.
- Och vem som får stipendium.
- Och vem som är en bra författare.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Jag? Jag får ju knappt en syl i vädret här!
SCHACK
Jag tycker att böcker kan handla om vad som helst.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Och det märks! ”Medelhavet!” ”Glittrar i solen” –Trivialt! Jag slutar i den här föreningen om det ska vara så här!
(Annika tar stipendierna, daskar dem i bordet)
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Det blir inga stipendier! Adjö!
(Annika tar stipendierna och går)
STYRELSEN
- Hon fick ett vredesutbrott.
- Man måste säga att…
- …hon betedde sig ganska illa.
- Som en femåring ungefär.
- Hemsk och orättvis kan hon vara själv.
SCHACK
Min bok råkar faktiskt handla om hemskheter och orättvisor. Faktiskt.
STYRELSEN
Berätta mera, Schack.
SCHACK
Hisnande hemskheter. Orättvisor sura som citroner.
STYRELSEN
- Citroner!
- Vi hade redan glömt citronerna!
- Citronerna som kanske är en viktig symbol i ditt verk.
- Eller nåja…
- …åtminstone är de gula.
- Speciellt mot ett blått Medelhav.
- Sånt är vackert.
- Färger.
- Och kontrastfärger. Och glitter.
- Och solens reflexer.
(Styrelsemedlemmen med spegeln gör solkatter)
SCHACK
Vi tar in dem igen.
STYRELSEN
- Ja!
(Smarta Harry kommer in på scenen med en bunt sedlar)
SCHACK
Men här kommer ju Smarta Harry!
STYRELSEN
- Smarta Harry?
- Vem är det?
SCHACK
En samvetslös bandit från Neapel.
SMARTA HARRY
Mamma!
(Smarta Harrys mamma tittar ut genom ett fönster)
SMARTA HARRYS MAMMA
Harry, din odåga, är det du?
SMARTA HARRY
Mamma, jag har köpt en bil åt dig. En Ferrari.
SMARTA HARRYS MAMMA
Med vilka pengar?
SMARTA HARRY
Jag har massor av euron, mamma!
SMARTA HARRYS MAMMA
Vem har du stulit av den här gången?
SMARTA HARRY
Jag har gjort affärer!
SMARTA HARRYS MAMMA
Du blir aldrig lika duktig som din bror. Du är inte tillräckligt smart för att göra affärer.
SMARTA HARRY
Visst mamma. Vet du att de kallar mig Smarta Harry nu för tiden?
SMARTA HARRYS MAMMA
Och varför tror du att de kallade Magra Salvatore för Magra Salvatore? Var det för att han var så mager?
SMARTA HARRY
Salvatore Mager? Han vägde ju hundrasjutti kilo när han dog.
SMARTA HARRYS MAMMA
Just det! Kom tillbaka när det har blivit folk av dig!
SMARTA HARRY
Mamma jag är smart. På riktigt. För jag gör vad som helst för att förtjäna pengar. Jag skulle till och med kunna sälja min gamla mamma.
SMARTA HARRYS MAMMA
Alltid ska man få skämmas för dig…
(Smarta Harrys mamma försvinner ur fönstret)
SMARTA HARRY
Tack mamma, men jag har inte tid att komma på kaffe. Jag har affärer. Och många anställda. Jag är smart!
(Smarta Harry går)
STYRELSEN
- Schack, det var en argsint mamma.
- Och en jobbig son.
- Jag gillar banditer.
- I böcker är de bra.
(Antonia och Laura kommer)
SCHACK
Antonia går längs shoppinggatan. Hon har ett uppdrag. Hon ska köpa citroner. Och hon ska samtidigt se efter sin yngre syster. Som vill något annat.
LAURA
Jag vill ha läffstift. Guldläffstift.
ANTONIA
Vi har bråttom.
(Laura stannar och säger i undervisande ton:)
LAURA
Jag vill ha guldläffstift!
ANTONIA
Jag kan inte förvandla mig till ett guldläppstift.
LAURA
Jag har en euro.
ANTONIA
En euro räcker inte till ett läppstift.
LAURA
Jag vill!
ANTONIA
Mamma sa att vi ska köpa citroner till en paj.
LAURA
Jag vill inte köpa citroner till en paj!
ANTONIA
Renzo har födelsedag.
LAURA
Jag vill inte ha en lillebror!
ANTONIA
Tror du jag vill ha en lillasyster? Svaret är nej!
(Laura blir dödligt sårad, vänder demonstrativt ansiktet bort från Antonia, överväger att börja gråta. Säger till slut:)
LAURA
Din slemmiga giftmanet. Du luktar ur munnen som en rutten sardrin.
ANTONIA
Det heter sardin. Kom så går vi.
LAURA
(högdraget)
Det heter sar-drin.
(Laura vägrar gå. Antonia står och väntar)
STYRELSEN
- Den yngre systern är ganska hopplös.
- Men väldigt söt.
- Det är småsystrar.
- Man kan inte förvänta sig så mycket av en femåring.
- Det är orättvist att Antonia både ska köpa citroner och ta hand om sin syster!
- Hemskt och orättvist!
- Varför får storasystrar aldrig vara bara söta?
- Varför förväntar man sig att en storasyster ska klara av precis allt?
(Under styrelsens replik uppenbarar sig en fruktförsäljare som lägger fram en låda frukt intill citronerna på bordet)
SCHACK
Tur i alla fall att de ofta är så mycket starkare.
(Antonia lägger armen runt Lauras mage och släpar henne till fruktståndet. Laura mister sin värdighet och skriker:)
LAURA
Jag vill inte! Jag vill ha läffstift!
ANTONIA
Vill du bara!
(En Fruktförsäljare står vid bordet med citronerna)
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Köp fin frukt! Apelsiner, mandariner, nektariner…
LAURA
Läffstift! Uäää!
(Fruktförsäljaren försöker överrösta Laura)
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Apelsiner, mandariner, nektariner! Apelsiner, mandariner, nektariner!
LAURA
Läffstift!
(Antonia släpper Laura för att kunna hålla för öronen. Laura tystnar och lägger också händerna för öronen)
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Apelsiner, mandariner, nektariner! Apelsiner, mandariner, nektariner! Meloner och vindruvor!
(Fruktförsäljaren märker att flickorna håller för öronen. Han tystnar)
ANTONIA
Sex stycken citroner tack.
(Fruktförsäljaren lägger citroner i påsen. Laura får syn på något bakerst i rummet. Hon vinkar till någon, senare får vi veta att det är en katt. Antonia räknar pengarna i börsen, hon märker inget.)
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Passar det sig? Att låta sin lillasyster skrika på det där sättet?
(Laura springer iväg bakom publikens rygg och ut. Antonia märker det inte)
ANTONIA
Mamma hinner inte uppfostra henne, hon bryr sig bara om Renzo, vår yngsta bror.
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Det gör hon rätt i. Han är trots allt pojke.
ANTONIA
Ursäkta?
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Pojkar är ju mer värda än flickor.
ANTONIA
Det tycker inte jag.
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Mopsar du upp dig, barn?
ANTONIA
Förlåt men har du inte läst deklarationen om barnens rättigheter?
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Du mopsar upp dig!
ANTONIA
Hon är bara fem år.
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Två euro, tack. Hon skämmer ju ut hela vår stad. Vad har du tänkt göra åt det?
(Antonia betalar. Hon märker att Laura är borta. Lägger ner påsen på marken)
ANTONIA
Såg du vart hon gick?
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Vem?
ANTONIA
Min lillasyster. Hon är borta.
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Har du tappat bort henne nu också? Det var därför det blev så underbart tyst.
ANTONIA
(ropar) Laura!
FRUKTFÖRSÄLJAREN
Apelsiner, mandariner, nektariner! Citroner!
(Fruktförsäljaren går. Antonia har glömt citronpåsen på marken. Schack plockar upp den)
ANTONIA
Laura, snälla Laura, var är du?
STYRELSEN
- Var är hon?
- Har hon fallit ner för bergsbranten?
- Har hon blivit överkörd av en bil?
- Har hon plumsat i Medelhavet?
- Eller blivit kidnappad av en ful gubbe?
ANTONIA
Har hon fallit ner för bergsbranten? Har hon blivit överkörd av en bil? Har hon plumsat i Medelhavet? Eller blivit kidnappad av en ful gubbe?
STYRELSEN
- Hjälp!
- Polis!
(Två poliser kommer med varsin kaffekopp som de lägger på bordet. De tar fram sina anteckningsblock)
POLISEN
- Lugn! Polisen ska göra allt i sin makt för att hitta din syster.
- Men just nu dricker polisen espresso.
(Poliserna lägger anteckningsblocken på bordet och dricker kaffe)
ANTONIA
Skynda! Hon kan inte ha hunnit långt.
POLISEN
- Om hon inte har fallit ner för bergsbranten.
- Då kommer man långt ner väldigt fort.
ANTONIA
Säg inte så där.
POLISEN
- Namn?
- Och adress?
ANTONIA
Hon heter Laura och vi bor på…
POLISEN
- Vi menar: vad heter din pappa?
- Vad har han för yrke?
- Hur mycket förtjänar han?
- Och vilket är hans personnummer?
- God espresso!
- Från vilken region kommer din pappas släkt?
ANTONIA
Jag tror jag måste söka reda på Laura själv, innan hon kommer långt ner väldigt fort.
(Antonia går)
POLISEN
- Nej stopp!
- Vi är inte färdiga med dig än!
- Vill du inte samarbeta med polisen?
- Alla måste samarbeta med polisen!
- Det är visst något du inte vill berätta, va?
(Polisen ut efter Antonia)
STYRELSEN
- Vilken hemsk och orättvis situation.
- Förskräckligt spännande.
- Och skrämmande.
- Var är Laura?
- Och vad ska mamman säga?
- Kanske hon äntligen skulle bry sig om någon annan än lilla Renzo.
SCHACK
Antonia springer genom gator och gränder. Hon spanar på torg och pilar mellan trottoarserveringarnas stolsrader. Hon står och ser ner över hamnen som ligger långt nere under de många slingrande trapporna.
(Antonia kommer. Hon spanar över hamnen)
ANTONIA
Jag kan se ända till Capri men jag kan inte se min lilla syster.
STYRELSEN
- Hon kan se ända till Capri men hon kan inte se sin lilla syster.
- Hon hade ett uppdrag.
- Att köpa citroner.
- Nu är hennes uppdrag hundrafallt svårare.
- Att hitta en syster.
- Som försvunnit någonstans.
- Bland apelsiner, oliver och citroner.
- Mopedkollisioner.
- Snart kommer natten!
- En död i salt vatten.
- Ett fall från en brant.
- En hemsk gubbe eller tant.
- O ve!
- O ve! Farorna är mångahanda.
ANTONIA
Och jag som sa att jag inte vill ha någon syster.
(Tystnad)
ANTONIA
En sådan vacker kväll och här står jag utan min syster. Min lilla syster som inte kan klara sig ensam i världen.
(Tystnad. Antonia torkar en tår)
ANTONIA
Ryck upp dig Antonia, det är dags att ta reda på var hon finns.
(Antonia går. De två poliserna kommer med varsin glass)
POLISERNA
- Vart tog hon vägen, det där fräcka barnet som inte vill samarbeta med polisen?
- Efter att vi köpte glass har jag alldeles tappat bort henne! Poliser borde faktiskt få gå först glasskön!
- Där! Jag ser henne! Hon ska inte komma undan!
- Hallå! Vi behöver din pappas personnummer!
(Poliserna ut efter Antonia)
SCHACK
Låt oss se – vad händer nu?
(Två makeupkonsulenter, Trudel och Holly kommer och lägger sina sminkväskor på bordet)
SCHACK
O, nej, jag anar trubbel. Två makeupkonsulenter.
TRUDEL
Det här var tidernas kampanj, Holly!
HOLLY
Än sen, Trudel. Ett läppstift för en euro. Folk skulle köpa fluglik till det priset.
TRUDEL
(tittar i väskan, tar fram ett läppstift)
De gick åt som smör! Vi har sålt nittinio läppstift av hundra.
HOLLY
Du har sålt. Mig vill ingen köpa av. För de tycker inte att jag verkar trevlig.
TRUDEL
Smarta Harry sa att vi är duktiga!
HOLLY
Smarta Harry tycker bara om dig. Och vem bryr sig om honom förresten?
STYRELSEN
- Smarta Harry!
- De jobbar för Smarta Harry!
- Så går det när man inte skaffar sig ett ordentligt yrke!
- Ett yrke som ombudsman.
- Eller utvecklare av kommunal samverkan.
- Eller föreståndare för Kronohagens lågstadieskola.
- Så går det sen!
- Tycker åtminstone min fru.
(Trudel tar det överblivna läppstiftet och börjar måla sina läppar. Plötsligt skriker hon till)
HOLLY
Vad är det Trudel?
TRUDEL
(visar mot sin mun) Uääh! Det… Haach!
(Holly tar ett papper och torkar Trudel om munnen)
TRUDEL
Det bränner! Det här läppstiftet är förgiftat!
HOLLY
Det kan inte vara förgiftat?
TRUDEL
Smaka själv! (Holly för läppstiftet till munnen, Trudel hindrar henne) Förresten, låt bli!
HOLLY
Mår du inte bra?
TRUDEL
(Måste ta stöd av bordet)
Jag känner hur döden suger ut min andas honung…
HOLLY
Va?!
TRUDEL
Det är ett citat av Shakespeare, korkskalle! Åh… Jag känner det…
(Trudel börjar se alltmer döende ut)
HOLLY
Trudel! Dö inte! Är det här också mitt fel? Hjälp! Hjälp! Ambulans!
STYRELSEN
- Pi pa pi pa pi pa!
(En ambulansman kommer med en flaska motgift)
AMBULANSMANNEN
Ingen fara! Tag detta motgift!
TRUDEL
(döende)
Vilken stilig ambulansman…
(Trudel dricker motgiftet)
TRUDEL
Det känns redan bättre.
HOLLY
Läppstiftet var förgiftat! Det var nog menat åt mig! Någon vill se mig död!
(Holly sjunker chockad ihop på bordet och stirrar stelt framför sig med läppstiftet i handen. Hon sitter så under hela den följande dialogen.)
AMBULANSMANNEN
Var har ni fått tag på detta läppstift?
TRUDEL
Vi säljer dem.
AMBULANSMANNEN
Hur många har ni sålt?
TRUDEL
Nittinio stycken.
AMBULANSMANNEN
Till vem?
TRUDEL
Alla som har en euro. Mest små flickor och fattiga småbarnsmammor.
AMBULANSMANNEN
Vi måste hinna ge dem motgift innan döden suger ut deras andas honung!
(Trudel ser förälskat på ambulansmannen)
TRUDEL
Wow…
(Ambulansmannen märker inte Trudels hänförelse)
AMBULANSMANNEN
Varifrån kommer läppstiften?
TRUDEL
(förälskat)
Smarta Harrys Cosmetics.
AMBULANSMANNEN
Smarta Harry? Den banditen! Polis!
(Poliserna joggar förbi med varsin godispåse)
POLISEN
- Vi hinner absolut inte.
- Vi spanar efter en mycket fräck flicka som inte vill samarbeta med polisen.
- De här mintchokona är godast.
- Jag tycker om de gröna. Vill du byta?
(Poliserna går)
AMBULANSMANNEN
De har en dålig dag. Vi får sköta det här själva.
(Ambulansmannen och Trudel försöker få Holly att reagera, hon ser bara stelt framför sig)
TRUDEL
Holly! Har du fått något fel?
AMBULANSMANNEN
Hon är i chock.
(Ambulansmannen klappar Holly på kinden. Hon rycker till)
HOLLY
Vem då Shakespeare?
(om Ambulansmannen)
Är det han?
AMBULANSMANNEN
Nej, tyvärr. Jag heter William.
HOLLY
(Till Trudel)
Du har aldrig berättat att du känner någon Shakespeare. Har ni pussats också?
TRUDEL
Inte ännu.
HOLLY
Varför blir alla pojkar alltid kära i just dig? Hemskt och orättvist!
TRUDEL
Vi måste rycka ut för att rädda liv!
HOLLY
Du har rätt. Jag måste lägga mina känslor åt sidan.
AMBULANSMANNEN
Bra talat. Kom, vi har mycket att göra.
STYRELSEN
Pi pa pi pa pi pa!
(Trudel, Holly och Ambulansmannen ut)
STYRELSEN
- Shakespeare vet vi nog vem det var.
- Han skrev Hamlet, Romeo och Julia.
- Fast det hör inte hit.
- Han skrev om ställen som Verona.
- Och Helsingör.
- Det finns så många ställen.
- Men nu är vi i Sorrento.
(Styrelsen spelar stadsbor som har bråttom. Antonia kommer och försöker hejda de förbipasserande människorna)
ANTONIA
Ursäkta, men har ni sett en liten flicka, fem år?
(Människorna skyndar förbi)
ANTONIA
Tiara… Halsband… Armband…
(Människorna skyndar förbi)
ANTONIA
Ursäkta har ni sett…?
(Styrelsen, i rollen som stadsbor, viskar till varandra och till Antonia)
STYRELSEN
- Har du inte hört?
- Har du inte hört?
- Har du inte hört vilken olycka som har drabbat vår stad?
- Man har sålt förgiftade läppstift.
- Förgiftade läppstift.
- Förgiftade!
- Vi måste hem och se efter hur våra familjer mår!
- Vi måste hem!
ANTONIA
(Förskräckt)
Läppstift!
(Antonia ut. Styrelsen blir åter sig själv)
SCHACK
Samtidigt åker Ambulansmannen och två makeupkonsulenter omkring i staden och samlar upp förgiftade läppstift.
STYRELSEN
- Och delar ut motgift.
- De har nu hittat sjutton läppstift.
- Tjugofyra läppstift.
- Tjugosex läppstift.
- Trettioåtta läppstift.
- Sextiotvå läppstift.
- Sjuttiosju läppstift.
- Åttionio läppstift.
- Nittiofem läppstift.
- Nittiosex.
- Nittiosju.
- Nittioåtta.
(Paus. Laura kommer in, hon har ett läppstift och en spegel i handen och hon rör sig mot bordet på scenen)
STYRELSEN
- Nittioåtta allt som allt.
- Det är bara ett som saknas.
- Det nittionionde.
- Var finns det saknade läppstiftet?
(Antonia kommer)
ANTONIA
Laura…
SCHACK
Antonia har fått syn på sin lillasyster!
(Laura står nu på bordet som föreställer en bergsbrant och ser ner mot havet med ett läppstift och en spegel)
STYRELSEN
- Hon balanserar på en hög brant ovanför havet.
- Och hon har ett läppstift i handen.
- I den andra har hon en spegel.
- Skräm henne inte, Antonia, då kan hon tappa balansen.
(Antonia närmar sig Laura sakta bakifrån. Laura för läppstiftet mot sin mun)
STYRELSEN
- Inte läppstiftet!
- Nej, inte läppstiftet!
- Inte det!
(Antonia får armarna om Laura just då denna målat läpparna. Antonia leder Laura bort från branten)
LAURA
(glatt)
Jag har läffstift!
ANTONIA
Tokstolle!
(Antonia försöker torka bort läppstiftet från Lauras läppar)
LAURA
Ta inte bort mitt läff… uff!
ANTONIA
Gulle. Vi måste till sjukhuset. Kom!
LAURA
Jag blir galen på dig!
ANTONIA
Vi måste.
LAURA
Nä, för tanten lovade köpa glass.
ANTONIA
Förstår du inte att du är i livsfara!
LAURA
Nå nä.
STYRELSEN
Pi pa pi pa pi pa!
(Ambulansmannen, Holly och Trudel kommer. De vilar, utmattade)
TRUDEL
Äntligen! Alla nittinio läppstift i tryggt förvar!
AMBULANSMANNEN
Tänk att det sista hittades på ålderdomshemmet.
HOLLY
Äldre damer vill också vara vackra. Till och med jag vill det fast jag är så ful.
(Ambulansmannen och Trudel ser på Holly som börjar tycka alltmer synd om sig själv, sedan på varandra)
ANTONIA
Min syster har ätit giftläppstift!
(Antonia visar läppstiftet för Holly trots Lauras protester)
HOLLY
Det här är inget giftläppstift.
TRUDEL
Det där har kostat minst tjugo euro.
HOLLY
Inget sådant där billigt skräp som vi säljer. Mitt liv är ju bara skräp så…
ANTONIA
(Till Laura)
Var har du fått det här läppstiftet, unge!?
LAURA
Av tanten.
(Annika Guldi-Guldberg kommer med två glassar)
ANNIKA GULDI-GULDBERG
(Till Laura)
Såja, lilla vännen. Här ska du få din glass.
STYRELSEN
- Annika Guldi-Guldberg!
- Varför är hon med i din bok?
SCHACK
I min bok blir hon tvungen att bete sig som folk.
AMBULANSMANNEN
Nej, nu vill jag ha glass.
TRUDEL
Och jag vill ha honung.
AMBULANSMANNEN
Sen ska vi ta itu med Smarta Harry!
HOLLY
(Dystert)
Jag kan ju alltid gifta mig med honom. Hans mamma lär vara så trevlig.
(Ambulansmannen, Holly och Trudel åker iväg)
STYRELSEN
Pi pa pi pa pi pa!
ANTONIA
(Till Annika)
Vem är ni?
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Jag kommer från ett land bortom många tunnlar, bakom alperna. Är du Lauras storasyster?
ANTONIA
Jo.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Hon stod på torget och grät. Hon hade blivit klöst av en katt.
LAURA
En dum katt.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Man ska inte låta barn stå och gråta på torg. Sådana barn måste man hjälpa och trösta.
ANTONIA
Tack ska ni ha.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Vi köpte plåster och nu ska vi ha glass.
(Till Laura)
Du har väl väntat här snällt och inte klivit på bergsbranten?
LAURA
Jättesnällt.
ANTONIA
Har du sagt tack för läppstiftet, Laura?
LAURA
Jag tycker inte om att säga tack.
(Antonia ser strängt på Laura)
Tack.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Du är en oerhört duktig storasyster. Du är värd ett stipendium.
(Annika öppnar stipendiepärmen och tar fram ett kuvert)
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Här. ”För utmärkta insatser inom syskonomsorgen” Varsågod.
ANTONIA
Tack.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Du har utfört ett viktigt och svårt arbete.
ANTONIA
Men var är mina citroner? Jag måste ha glömt dem på torget.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Vi ska nog hitta dem.
(Annika, Antonia och Laura ut. Schack står med citronpåsen i handen)
STYRELSEN
- Det var bra gjort av Annika Guldi-Guldberg.
- En hederskvinna.
- Ambulansföraren var också duktig.
- Och konsulenterna.
- De gjorde mycket för mänskligheten.
- Och lade sina känslor åt sidan.
- Hoppas Holly blev lycklig till slut.
SCHACK
Holly slutade tycka synd om sig själv och gifte sig med en prins.
STYRELSEN
- Men vad hände med Smarta Harry?
(Ambulansmannen går förbi och håller Smarta Harry i kragen)
AMBULANSMANNEN
Nu du, Smarta Harry!
SMARTA HARRY
Vadå? Jag hittade dem på soptippen! Jag vill ju bara ha pengar, för jag är smart! Vad gör det om det dör några småbarnsmammor?
SCHACK
Smarta Harry blev tagen i förvar. Och poliserna fick medalj.
STYRELSEN
- Va?
- Hemskt och orättvist!
- Polisen gjorde ju ingenting för att ta fast skurken!
SCHACK
Nänä. Men polisernas fotbollslag vann guld det året.
(Annika Guldi-Guldberg in. Styrelsen applåderar)
STYRELSEN
- Duktigt Annika!
- Bravo!
- Vi gillar dig!
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Jag var och bättrade på läppstiftet.
SCHACK
Guld. Du har god smak.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Schack Larsson, du är en god författare. Jag ville inte medge det nyss.
SCHACK
Äsch.
ANNIKA GULDI-GULDBERG
Jag blev avundsjuk.
SCHACK
Vi är alla som vi är. Och det räcker.
(Schack låter var och en ta en citron)
HELA ENSEMBLEN
(håller varsin citron mot sina hjärtan)
- Akta dig för citronens syra…
- …när den tränger in i ditt hjärta…
- …och gör dig sjuk av missunnsamhet
- …som en galen prärievarg.
- Älska citronens sötma
- …när du delar dess kryddiga oljor…
- …och härliga doft…
- …med familj och vänner
- …som vill höra din röst.
- Din glada och skrattande röst över havet
- fåglarna känner dess kraft.
- Glädjen i din röst
-…dånar under fåglarnas vingar.
SLUT