Telemachos äventyr
på jakt efter sin pappa Odysseus
efter Homeros Odysséen
av
Anders Larsson
Handlingen utspelas i det antika Grekland, dels på Ithaka och andra öar, dels uppe på gudarnas
berg Olympen. Kung Odysseus av Ithaka har varit med i det Trojanska kriget men har sedan dess
inte synats till och hans familj undrar om han någonsin ska komma hem.
Versmåttet är hexameter.
Pjäsen bör spelas med fart och fläkt, högt och tydligt!
Eventuell förkortning inom parentes på sidan 18-19
Personer:
( ´ visar betoning)
Zéus (Zevs)– den högste guden på Olýmpen.
Pállas Athéna – krigsgudinna med lans och uggla som symbol (krig och lärdom) Ibland förklär hon
sig till någon annan, bland annat till Mentor.
Hérmes – Olympens budbärare
Telémachos – son till Odysseus och Penelope.
Penélope – Telemachos mamma, drottning på ön Íthaka, hustru till Odysseus.
Odýsseus (Odyssevs) – Kung. Pappa. Hjälten från kriget i Troja som farit vilse på havet efter att
han retat upp Poseidon, havets gud, när han förblindat Poséidons son jätten Polyfemos.
Friarna 1-4 – som vill ha Penelope till fru eftersom de tror att Odysseus är död.
Sångaren – som underhåller friarna medan de väntar.
Härolden – som håller ordning och ropar ut vad som ska hända; tex. scenanvisningarna.
Amman – som varit barnflicka åt både Odysseus och Telemachos
Herden – som sköter grisarna, bor avlägset på ön.
Néstor – en vän till Odysseus (bor på Pýlos)
Peisístratos – Nestors son
Kung Meneláos - vän till Odysseus (bor i Spárta)
Heléna – Menelaos hustru och syster till Penelope. Utlösande orsak till kriget i Troja (hon hade
stuckit med Páris, prins av Troja)
Vännen – som lånar ut sin båt Telemachos.
Méntor – lärare till Telemachos.
Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig
kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna. Andra
grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga att betala upphovsmannaersättning till författaren för texten och till Teosto för användandet av musiken.
Texten omfattas av lagen om upphovsrätt och ändringar, förkortningar (annat än av författaren
föreslagna) eller översättningar får inte göras utan författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida
för kontakuppgifter www.labbet.fi/lagstadiepjaser)
Härold:
Högst på Olympen står Zeus och funderar. På vad? På sin post!
(Gudarna på Olympen promenerar runt och småpratar med varandra. Zeus får syn på Hermes som satt
sig på hans tron med ett brev. Strax därpå anländer Pallas Athena upprörd.)
Zeus:
Hermes, vad håller du på med?
Hermes:
Jag läser ju posten du gav mig.
Zeus:
Gav dig? Du är då en pålitlig budbärargud du! Bär ut den!
Hermes:
Hej då Athena, jag måste väl sticka. Det gäller visst livet.
Athena:
(in)
Vänta ett ögonblick, Hermes, nu gäller det verkligen livet.
Visste du om att Odysseus är fången hos nymfen Kalypso?
Hermes:
Det vet ju alla, och han får väl skylla sig själv, som han bråkar.
Athena:
Bråkar? Odysseus? Den finaste hjälten i hela Antiken?
Zeus:
Pallas Athena, nu tar vi det lugnt, samla hop dig! Vad är det?
Athena:
Hjälten Odysseus har tagits till fånga av någon sorts monster!
Zeus:
Kriget i Troja är slut och Odysseus är just nu på hemväg.
Passar väl på att besöka bekanta på vägen, min fröken.
Snart är han åter på Ithaka hos sina nära och kära.
Athena:
Ska en sån sjöjungfrutyp som Kalypso få ha honom fången.
Zeus:
Fången? Odysseus, den smartaste hjälten på jorden? Nej vet du.
Han som vann kriget i Troja med hjälp av en ihålig trähäst?
Athena:
Zeus, du vet själv att Poseidon, guden i havet, vill hämnas
för att Odysseus en gång råkat komma i bråk med nån jätte.
Han har förtrollat allt vatten i världen så stormarna rasar
bara Odysseus placerar en fot i en segelklar jolle.
Zeus:
Kanske det stämmer, Athena, men jätten var son till Poseidon,
och - din Odysseus var smart nog att trycka en gren i hans öga.
Athena:
Det var i självförsvar. Dessutom, varför ska andra bestraffas?
Vad har hans hustru, Penelope, gjort den där enögda jätten?
Eller Telemachos, sonen? Ingenting alls, men där står han
dag ut och dag in på stranden och väntar på pappan, den stackarn.
Medan hans mamma har klasar av hugade friare kring sig
bara för det att de tror att Odysseus är borta för alltid.
Zeus:
Pallas Athena, det räcker, jag ger mig, du får som du vill då.
Hermes, se till att Kalypso befriar Odysseus medsamma!
Pallas bege dig till Ithaka, ön där Odysseus är konung.
Gjut mod i prinsen, den lille Telemachos, skydda hans mamma.
Men var försiktig, klä ut dig och uppför dig nu som en mänska.
Athena:
Tack gode Zeus och farväl.
Zeus:
Ja farväl då.
Hermes:
Athena, vem vinner?
(de far)
Härolden:
Scen nummer två: Vid palatset på Ithaka. Spelet kan börja!
(Pallas Athena anländer. Telemachos sitter för sig själv och gråter, vid borden skrålar
hans mammas friare)
Friarna:
Vi vill ha dricka, vi vill ha mera. Vi vill se drottningen, var är Penelope? Dålig
traktering och ingen
servering! När öppnar grillen? Korven och dillen! Hej vad det
gungar, prinsar och kungar!
Athena:
Är detta Ithaka, ön som den kloke Odysseus är kung på?
Telemachos:
Välkommen! Jag är Telemachos, sonen. Vem är du själv då?
Athena:
(förställer rösten)
Jag? Jag är...liksom en vanlig, en... mänska som reser omkring, jag...
är resenär, tittar in här och där, det var roligt att råkas.
Telemachos:
Alla ska resa och alla ska fara och jag, jag ska bara...
Athena:
Säg är du ledsen, Telemachos, är det nåt särskilt som tynger?
Telemachos:
Jag var blott baby när pappa Odysseus försvann ut i kriget.
Kriget tog slut men vart pappa tog vägen på vägen vet ingen.
Men sedan dess dräller drösar av gubbar kring mamma för jämnan,
friare, som vill ha pappas fåtölj bredvid mammas på tronen.
Äter som grisar och dricker som svin mens de väntar på svaret.
Athena:
Kanske din mamma vill ha lite sällskap, när pappa är borta.
Telemachos:
Mamma är rädd för att visa sig. Sitter på rummet och väver.
Hon vill väl slippa ha gubbarnas dreglande blickar i nacken.
När hon vävt färdigt så måste hon nog gifta om sig med någon.
Friare 1:
Varför, Telemachos, sitter du där nu och blänger på oss för?
Friare 2:
Vad har vi gjort dig för ont? Gå och hämta din mamma medsamma.
Telemachos:
Aldrig så länge jag lever ska mamma bli fru åt en sådan.
Friare 3:
Du där, Penelopes unge, var har du Odysseus, din pappa?
Friare 4:
Alla de andra har kommit från Troja. Odysseus har drunknat.
Friare 1:
Glöm honom, gosse, han ligger sen länge på botten och bubblar.
Telemachos:
Vänta ni bara. När pappa har kommit tillbaka, då tusan...
Friare 2:
Kom pojkar, partyt har börjat, nu måste vi äta och dricka.
Telemachos:
Tänk om det stämmer på riktigt, att pappa har drunknat.
Athena:
Hör du, min käre Telemachos, nu får du allt gaska upp dig.
Jag ska berätta en hemlighet för dig. Lyssna nu noga.
(viskar)
Pappa Odysseus har visst inte drunknat. Han lever och verkar.
Han är på hemväg och snart åker friarna ut på sin rumpa.
Just det! Du kunde ju skaffa en skuta och åka och möta!
Telemachos:
Tack, men jag trivs allra bäst här på landbacken om jag får välja.
Kan inte simma och har inget fartyg och havet är farligt.
Athena:
Då är det verkligen dags för min herre att börja planera.
Den som har varit på resa har alltid nåt nytt att berätta.
Nestor, din pappas kamrat, bor i Pylos. Dit åker du först.
Telemachos:
Men...
Athena:
Du kan ta med nån du litar på.
Telemachos:
Kanske min lärare, Mentor.
(Telemachos pekar på Mentor)
Athena:
Samla ihop hela Ithakas folk och håll ting här imorgon.
Säg dem att friarna måste försvinna och lämna palatset.
Vem är det där?
Telemachos:
Det är sångaren
Athena:
Och vem är hon?
Telemachos:
Det är mamma!
Sångaren:
Vår krigarhär i Troja vann,
Men sen försvann
Varannan man
På hemväg över havets spann
Odysseus kropp man aldrig fann
Han var en sann
En trogen man
Men han försvann
Tillika han.
Athena:
Mor din är vacker, så man kan förstå att det skockas och frias.
Penelope:
Sluta att sjunga! Jag står inte ut med att höra om honom.
Sorgliga sånger om kriget och havet får hjärtat att brista.
Telemachos:
Mamma, det är inte sångarens fel att den sången är sorglig.
Kanske en dag, kanske snart, att hans sånger blir gladare, mamma.
(Pallas Athena smyger bort och gömmer sig bredvid Mentor)
Telemachos:
Vart tog han vägen, den främmande karln? Nå det gör ingenting.
Hur som helst, nu får ni alla gå hem till er själva. Imorgon
träffas vi alla på torget i gryningen och håller ting!
Härolden:
Scen nummer tre: Det är morgon igen. Det är ting. Tingeling!
Telemachos:
Ithakabor! Både jag och min mor är nu trötta på fester.
Friarna svirar på pappas bekostnad som buffliga gäster.
Från och med nu är det slutfrossat, nu får ni alla försvinna!
Friare 1:
Sakta i backarna! Det är Penelope själv som bär skulden.
Hon har ju lovat att gifta sig med oss när väven är färdig.
Men när hon aldrig blir färdig med väven, vad ska vi göra?
Och hon kan aldrig bli klar, för om nätterna repar hon upp den.
Det vet vi säkert för en tjänarinna har sett det. Så det så.
Telemachos:
Hur som helst, snart kommer pappa tillbaka, vad ska hon med er till?
Friare 2:
Sluta att tjata! Din pappa har drunknat och nu är det vår tur.
Telemachos:
Kan någon låna mig skepp och besättning så far jag och möter.
Friare 3:
Tänk vad den pojken är stor på sig plötsligt.
Friare 4:
Nu får du väl ge dig!
Friare 1:
Kom allihopa, nu går vi till slottet och får oss vår frukost.
Telemachos:
Stör inte mamma.
Friare 1:
Håll truten.
Friare 2:
Nu går vi.
Telemachos:
Hör på! Jag befaller!
Friare 3:
Loppor och löss kan du kanske befalla, men nix över oss!
Mentor:
Prinsen har rätt. Vi är samtliga skadeinsekter som låter
friarna fritt få förstöra på slottet. Gör slut på kalaset!
Friare 4:
Hörde ni? Mentor är sur för att han är för gammal för brudar,
Hade han bara en chans på Penelope skulle han fria.
Vännen:
Strunta i friarna. Jag ska förse dig med fartyg och mannar.
Telemachos:
(förvånad och glad)
Tackar och bockar så mycket. Då packar jag säcken och sticker.
Amman:
Inte får pojken bege sig på resa, tänk på sin pappa!
Hur ska hans mamma stå ut med att båda försvunnit till havs.
Telemachos:
Käraste amma, säg inget åt mamma, men resa jag måste.
Feghet har aldrig förädlat nån mänska, jag far mens jag vågar.
Amman:
Här har han matsäcken. Medan han snackat har jag redan packat.
Telemachos:
Tack, men säg inget åt mamma, jag kommer tillbaks i ett nafs.
Hej då! Och lova att tiga.
Amman:
Jag lovar.
Athena:
(härmar Mentor, har tagit hans hatt)
Och jag följer med dig.
Mentor:
(viskar)
Hördu Athena, se till att du inte fördärvar mitt rykte!
Telemachos:
(tycker att det är något konstigt med Mentor)
Tack Mentor. Ursäkta mig, jag fick för mig att du var nån annan.
Å, där är båten, så vacker, jag tror att jag drömmer. Då far vi.
Härold:
Scen nummer fyra. Telemachos ankomst till Pylos och Nestor.
Telemachos:
Hej vad det gungade. Är vi på land eller är vi på havet?
Peisistratos:
Välkomna främlingar. Detta är Pylos. Min pappa är Nestor.
Far håller just på med middagen. Se, pappa, vi har fått gäster!
Nestor:
Hoppsan så lik den där gossen är min gamle kompis Odysseus,
En av de största och smartaste krigare världen har skådat.
En gång i Troja byggde den hjälten en trähäst med hål i.
Telemachos:
Jag är Telemachos, den mannens son, och jag söker just pappa.
Nestor:
Oj, han försvann han, förstår du, på hemväg från kriget i Troja.
Allt var kaotiskt på havet den gången och båtar i mängder.
Stormen tog några och strömmarna resten och många förliste.
Rid du till Sparta, vem vet, kanske kung Menelaos vet mera.
Först ska ni ändå få något i magen, kom med hit till grillen.
Telemachos:
Tackar så mycket men maten får vara tills vi är i Sparta.
Peisistratos:
Hästarna står redan selade. Ställ dig på vagnen så far vi.
Nestor:
Gubben med lösskägget liknade också en kompis, en Mentor.
Härolden:
Scen fyra B. Man beger sig till Sparta med hästar och vagn.
Telemachos:
Fyrspann, vad häftigt! Så spännande livet kan vara på resor.
Peisistratos:
Känner ni farten och kraften hos mina små pållar, håll i er!
Telemachos:
Härligt att resa i sällskap med folk som vet vägen och målet.
Peisistratos:
Titta där framme. Där ligger palatset och lyser i solen.
Telemachos:
Vem är det där då?
Peisistratos:
Det är Menelaos, kungen av Sparta.
Härolden:
Scen fem: I Sparta hos kung Menelaos och drottning Helena.
Menelaos:
Välkomna pojkar. Vad för er till Sparta då - äventyr, spänning?
Peisistratos:
Hej farbror kung Menelaos, ska spänna av hästarna bara.
Telemachos:
O vilket ställe, vad tjusigt, så underbart vackert och ståtligt.
Tackar så mycket. Det duger för mig och min hustru Helena.
Menelaos:
Tackar så mycket. Det duger för mig och min hustru Helena.
Olyckligtvis går det inte att glädjas tillfullo åt prakten
när ens kamrater nu inte finns med och kan dela ens lycka.
Ta nu Odysseus, den bäste av alla, som troligtvis drunknat.
Stackars hans hustru och son som nu går där och väntar på stranden.
Tänk om han levat och vi kunnat fira vår seger tillsammans.
Helena:
Titta på pojken. Han liknar Odysseus på pricken.
Menelaos:
Ja tusan.
Peisistratos
Faktiskt så är han Telemachos, sonen.
Telemachos:
Det stämmer.
Helena:
Jag ser väl.
Titta på näsan, så lika, och händerna, ögonen, munnen.
Menelaos:
Sluta Helena, han blir ju generad.
Helena:
Och öronen, halsen.
Far din var fiffig. En gång smet han in genom porten till Troja
utklädd till luffare. Jag var den enda som visste och såg det.
Menelaos:
Vi hade omringat Troja, förstår du, av taktiska skäl.
Helena:
(himlar)
Sköna Helena, den hemska förfärliga, sköna Helena!
Menelaos:
Hela det kriget mot Troja var bara för din skull Helena.
Helena:
Alla var efter mig, Paris och du, Menelaos, min make.
Till och med svågern, Odysseus – ja, innan han hittat min syster.
Jag är din moster förstår du. Men det var så länge sen, allting.
Menelaos:
Kan du förstå det, att överge mig för en simpel trojan, va?
Helena:
Kriget var fruktansvärt tråkigt i längden, det måste jag medge.
Menelaos:
Tills kung Odysseus byggde sin trähäst och skänkte till Troja.
Telemachos:
Menar du hästen av trä med ett hål i? Vad var det med den då?
Menelaos:
Vi hade legat i år där vid Troja och ingenting hände.
Då tog din pappa och byggde en jättehäst, ser du, med hål i.
Gav den i gåva åt Troja, trojanerna tog den och förde
in den i staden och där stod den sedan på torget och glodde.
Sedan på natten kröp vi ut ur magen på hästen och slog dem.
Telemachos:
Det var det värsta jag hört. Så förfärligt. Det var ju en gåva.
Menelaos:
Snällt var det inte, det får man väl medge, men listigt som tusan.
Telemachos:
Stackars trojaner som trodde att ni hade gett dem presenter.
Menelaos:
(ser på Helena)
Ja, men du vet att i krig och i kärlek så händer så mycket.
Telemachos:
Är det nån här som har hört något nytt om min pappa förresten.
Mamma har fullt upp med friare runt sig, hon gifter snart om sig.
Menelaos:
Ryktet berättar att far din hölls fången av någon Kalypso.
Telemachos:
Jasså, vad är det för fasansfullt vidunder? Är det en jätte?
Menelaos:
Nej hon är mera en nymf liksom, mer kvinno... väsen, en havs... tant.
Telemachos:
Inte kan tanter väl fånga en farbror och hålla som fången?
Menelaos:
(sneglar på Helena)
Tja, det beror nog på tanten det. Vissa kan inte, men vissa.
Härolden:
I samma stund på ön Ithaka. Scen nummer sex i vårt drama.
Friare 1:
Vart tog Telemachos vägen, den snorvalpen?
Friare 2:
Har ingen aning.
Vännen:
Jasså! Telemachos stack med ett skepp för att hämta förstärkning.
Friare 3:
Det var det värsta.
Friare 4:
Han börjar snart gå mig på nerverna, pojken.
Friare 1:
Återstår bara att hämnas!
Friare 2:
Vi sänker hans skepp när han kommer!
Friare 3:
Just det! Vi ligger i sundet och inväntar pojkvaskern.
Friare 4:
Toppen!
Härolden:
(kommer rusande fram till Penelope)
Drottning Penelope, lyssna, Telemachos liv är i fara!
Han tog ett skepp för att åka och söka sin pappa Odysseus.
Nu tänker friarna sänka hans skepp när han kommer tillbaka.
Penelope:
Vem har gett skepp åt min pojke? Han kommer att drunkna där ute.
Härolden:
Nån av hans vänner. Men Mentor är med och ser till honom, drottning.
Penelope:
Havet har tagit min make, nu vill det ta sonen ifrån mig.
Varför har ingen berättat?
Amman:
Förlåt, men jag lovade tiga.
Penelope:
Pallas Athena, jag ber dig, beskydda min älskade pojke!
Athena:
(dyker upp)
Såja, Penelope, allting ska ordna sig, det ska jag fixa.
Penelope:
Korgen får sådana friare som vill förgöra min gosse!
Athena:
Ta det nu lugnt bara, lita på mig, jag har koll på det mesta.
Härolden:
(utropar)
I samma stund, just hos friarna!
Friare 1:
Koncentration pojkar, lyssna!
Friare 2:
Här ligger vi nu och där kommer han och så sänker vi skeppet.
Friare 3:
När kommer han då och var ligger vi då?
Friare 2:
Vi ligger ju här ju?
Friare 4:
När han är död blir det bröllop och vi får Penelope.
Friare 1:
Jag får!
Härolden:
I samma stund på Olympen hos gudarna. Scen nummer sju.
Zeus:
Pallas Athena och Hermes, kom omedelbart till Olympen!
Hermes:
Jag har vatt här flera timmar.
Athena:
(inrusande)
Förlåt men det var en del krångel.
Zeus:
Pallas, vad håller du på med? Telemachos skulle ju hjälpas
- och inte stjälpas - att hitta sin bortsprungna pappa Odysseus!
Nu har du ordnat så vackert att folk vill ta livet av pojken!
Athena:
Att kritisera ett halvfärdigt arbete klarar den sämste.
Zeus:
Hermes, du snabbe, har du fått Kalypso att släppa Odysseus?
Hermes:
Inga problem, jag sa till´na på skarpen; nu släpper du gubben!
Athena:
Stackars Kalypso, så fruktansvärt livrädd hon måtte ha blivit.
Hermes:
Tänk att hon blev det! Odysseus blev fri med detsamma.
Han är ren hemma förresten, fick lift med ett främmande fartyg.
Bor hos en herde, förklädd till en skeppsbruten tiggaregubbe.
Zeus:
Dig kan man lita på, i alla väder! Bravo min Hermes!
Pallas Athena, nu måste du genast få ordning i röran.
Athena:
Ja men mitt uppdrag var fem gånger svårare.
Zeus:
Då får du skynda!
Härolden:
Åttonde scenen: I Sparta. Telemachos drömmer och vaknar.
Telemachos:
(vaknar upp)
Mentor, jag drömde att pappa har kommit till Ithaka redan!
Mentor:
(egentligen Athena)
Jaså, då kanske vi också ska börja att dra oss tillbaka.
Telemachos:
Hej Menelaos, jag drömde att pappa är hemma igen ren.
Menelaos:
Då ska du ge dig iväg med detsamma, och hälsa min kompis!
Telemachos:
Tack Menelaos för allting, jag trivdes så väldigt i Sparta.
Helena:
Har du tänkt resa ifrån oss, Telemachos, du har just kommit.
Telemachos:
Tack, tant Helena, för allt du berättat om livet och världen.
Helena:
(plockar fram en pokal och en klänning och ger)
Här ska du se, några småsouvenirer till mamma och pappa,
silverpokaler från torget i Troja och klänning från Paris.
(Observera uttalet av Paris: Páris)
Mentor:
Kom nu Telemachos, nu står Peisistratos redo med kärran.
Menelaos:
Hälsa föräldrarna. Kanske vi kommer förbi er på lovet.
Telemachos:
Hej och farväl, vilket underbart äventyr detta har varit.
(Telemachos tar tyglarna och de far iväg)
Mentor:
Titta på vägen, Telemachos, ta det försiktigt! Försiktigt!
Telemachos:
Sparta var stort men att sporta med spurtande hästar är större.
Titta där framme! Där ligger ju båten. Den resan gick hastigt.
Oj mår du illa, Peisistratos? Nu är du hemma i Pylos.
Mentor:
Om du har väntat snart hela ditt liv på att träffa din pappa
kunde du kanske förmå dig att ta det piano på slutet.
(De är framme i Pylos)
Telemachos:
Hej farbror Nestor, nu far jag till Ithaka, pappa har kommit.
Det var så roligt att träffa Peisistratos - fast han blev åksjuk.
Nestor:
Hej då och hälsa Odysseus, Penelope och alla andra!
Telemachos:
Upp alla segel, vänd stäven mot väster för nu far vi hemåt!
(De stiger ombord och åker, Nestor och Peisistratos vinkar)
Nestor:
Jo, men han liknade ändå en kompis, en lärare, Mentor.
Härolden:
Ithaka . Redan scen nio. Odysseus dinerar hos herden.
Odysseus:
(utklädd till en tiggargubbe)
Tack för förtäringen, herde, den baggen var mör som en tacka.
Nu ska jag sträcka på benen och gå in till staden en runda.
Herden:
Gör det, du gamle, men passa dig noga så ingen slår ner dig.
Staden är helt invaderad av främmande karlar som friar
Till fru Penelope, änkan till konung Odysseus, förstår du.
Ja, de behandlar oss småfolk som vore vi flugor och loppor.
Förr när Odysseus var kung, det var annat, då levde vi lyckligt.
Då var det roligt att valla en lammflock och vakta en gris.
Han var fantastiskt begåvad Odysseus, och listig och vis.
Odysseus:
Hur såg han ut? Var han större än jag, var han vackrare, yngre.
Herden:
Tja, du förstår, det går inte att jämföra dig med Odysseus.
Odysseus:
Jaså det säger du. Nu då? Athena! Vad säger du nu då?
(Athena som stått i bakgrunden har gjort en gest med spjutet och Odysseus
ser plötsligt yngre och spänstigare ut)
Herden:
Det var det värsta! Nu blev jag allt lurad. Välkommen Odysseus!
Kungen ser ut som i fornstora dar, nästan yngre och bättre.
Odysseus:
Ja, trogne herde, här har du mig åter, här har du min hand och
(visar)
här har du foten med ärret jag fick när jag lekte med grisen.
Herden:
Tackom och lovom, den kungliga foten, den glömmer man aldrig.
Snart är vi fria från friarna. Välkommen hem kung Odysseus.
Odysseus:
Tack, herde, men du får inte berätta att jag är tillbaka.
Herden:
Inte ett knyst ens till grisarna. Men hur var resan? Berätta.
Odysseus:
Roligt men gungigt i stormar och strömmar på rasande vågor.
Jag har kapsejsat minst trettio gånger och klarat mig oskadd.
Andra föll offer för än värre saker. Jag saknar dem alla.
Har du hört talas om vidundret Skylla - eller Charybdis?
Herden:
Monstren i havet som lever på sjömän som råkar passera?
Odysseus:
Skylla om babord, Charybdis om styrbord, vart skulle man väja?
Sex gubbar snappade Skylla. Det var nog det värsta jag upplevt.
Vänta! Vem är den där mannen som kommer därnere i backen?
Herden:
(Upptäcker Telemachos som kommer gående mot dem)
Tja, vem som kommer? Det är ju hans pojke, Telemachos, sonen.
Undrar om något har hänt, som han tar den här vägen till staden.
Odysseus:
Herde, vi låtsas att jag är en gubbe som du inte känner.
Herden:
Jasså, förstår ingenting, men okay. Hej på dig, är du hungrig?
Telemachos:
Tackar som frågar. Vem är den där gubben i hörnet?
Herden:
I hörnet?
Det är en gubbe, en helt vanlig gubbe som sitter i hörnet.
Telemachos:
Främling, fint väder.
Odysseus:
Det är det.
Telemachos:
För årstiden.
Odysseus:
Stämmer förvisso.
Telemachos:
Kommer från Sparta och Pylos, det regnade något på natten.
Odysseus:
Inget går upp mot ett duggregn i Troja, det kan jag försäkra.
Telemachos:
Pappa var också i Troja. Jag var i Sparta. Fantastiskt.
Odysseus:
Jasså, det säger du, Sparta! Vad gjorde du där då? Semester?
Telemachos:
Letade efter min far som har varit försvunnen sen länge.
Odysseus:
Oj då, vad gjorde han där då?
Telemachos:
Han var inte där, han är här nu.
Odysseus:
Varför var du där i Sparta om pappan var här hela tiden?
Telemachos:
Han har ju kommit till Ithaka först sen jag farit, häng med nu.
Odysseus:
Typiskt! Här kommer han hem ifrån kriget och alla är borta.
Telemachos:
Jag är ju här nu.
Odysseus:
Och han då?
Telemachos:
Jag vet inte. Jag har just kommit.
Herden:
(avbryter)
Nu får ni båda se till att bete er som vuxna. Serverat!
Telemachos:
Tack herde, kan jag få byta ett ord i förtroende med dig?
Odysseus:
Prata ni på, jag är döv. Jag kan hålla för öronen, titta.
Telemachos:
(sänker rösten)
Kan du gå hem och berätta för mamma att jag är hos dig nu
utan att någon i staden får höra att jag återkommit?
Jag har fått information om att friarna lagt sig i bakhåll.
De tänker sänka mitt fartyg om jag skulle gå genom sundet.
Herden:
Givetvis, gosse. Det kommer att glädja din mor. Ja, då går jag.
Telemachos:
(ropar efter honom)
Och om du hör nåt om pappa så...
Herden:
...ska du få... veta det. Hej då.
Odysseus:
Råkade höra att du har problem med din mamma. Hur mår hon?
Telemachos:
Bra får man hoppas. Nu gäller det pappa - vad han har i sinnet.
Odysseus:
Är det nån jag kanske känner. Vad heter han, pappan?
Telemachos:
Odysseus.
Odysseus:
Vad för nåt? Dysseus?
Telemachos:
O-dysseus!
Odysseus:
Jo Düsseldorf har man nog hört om.
Telemachos:
Alla har hört om min pappa Odysseus och hästen i Troja!
Odysseus:
Han ja, med hyssen och hästen av papper och tröjan så dyster?
Telemachos:
Främling, ursäkta, men hur kan du tala så fräckt om min farsa?
Odysseus:
Därför att jag blir så glad när jag ser dig så arg, bara därför.
Telemachos:
Passa dig innan jag skrynklar ihop dig, så här, till ett gubbskrutt.
Odysseus:
(medan han låter sig förvandlas av Athena)
Bra, men kan du veckla upp mig, så här, till en omskruten gubbstrutt.
Telemachos:
Pappa!
Odysseus:
Telemachos!
Telemachos:
Pappa, hur kunde du lura din son så?
Odysseus:
Vilket humör du har pojke, nu är du din mor upp i dagen.
Telemachos:
(arg och upprörd)
Lura sin enfödde son på det sättet. Det borde förbjudas!
Och den där hästen i Troja, hur kunde ni ge en sån gåva?
Odysseus:
Tja, det var fult, det är riktigt, men ändå rätt listigt, visst var det?
(Den spärrade texten nedan kan hoppas över om pjäsen behöver förkortas:)
(Telemachos:
Du, pappa, som är så listig, hur blev du nu fast hos Kalypso?
Odysseus:
Hon var väl slugare då. Har du hört om cykloper förresten?
Telemachos:
Menar du såna där jättar med ett enda öga, i pannan?
Odysseus:
En gång när vi gick i land kom en sådan och tog oss till fånga.
Han ville ha oss att blanda upp kosten med, sjömansbiff, liksom.
Och varje måltid försvann ett par gubbar i magen på jätten,
så jag var tvungen att använda list mot gourmand Polyfemos.
Vänligt försökte jag prata med honom och gav av mitt vittvin.
Jag sa att jag hette Ingen och han svara Skål på dig Ingen!
Du ska få äran att ätas till sist för att du är så vänlig,
Varpå han somnade, vi tog en pinne och körde i ögat.
Han vaknar upp, skriker: Ingen har bländat mig, Ingen är elak.
Jättarna kommer och undrar: Vem är det som gjort dig så illa?
Ingen har gjort nåt förfärligt, förklarar han, Ingen ska dödas.
Då så, då går vi och lägger oss, säger de andra och sticker.
Följande dag när han släpper ut fåren så griper vi chansen,
Håller oss fast under djuren så han inte känner med handen.
Telemachos:
Hur kan du göra så där, det är elakt och oetiskt, pappa.
Odysseus:
Tas man tillfånga så har man väl rätt att försvara sig, eller?
Telemachos:
Ja men att sticka ut ögonen, det är så simpelt och äckligt!
Odysseus:
En gång förtrollades vi av en tant till små svin. Det var äckligt.
Ja, jag slapp undan med blotta förskräckelsen - men alla andra.
Och för att de skulle friges så måste jag sova hos tanten.
Livet är inte så enkelt, ibland får man offra sin stolthet.
Telemachos:
Sova hos andra än mamma? Hur kunde du göra så, pappa?
Odysseus:
Det var naturligtvis bara när gubbarnas liv stod i fara,
då fick jag offra mig.
Telemachos:
Som på fajakernas ö hos Nausíkaa?
Odysseus:
Dumheter! Var har du ...?
Telemachos:
Moster Helena i Sparta har sagt det.
Odysseus:
Pojke, jag hoppas att du ska få träffa en sån som Nausikaa.
Vacker och god, det är hon som sett till att jag åter är hemma.
Telemachos:
Vi som har trott att du dött - och så hade du roligt istället.
Odysseus:
Till och med Hades - ja, dödsriket - har jag besökt, käre gosse.
Inte var allt lika roligt. Du föredrar visst att jag stannat.
Telemachos:
Nej, pappa, välkommen hem, jag är bara så ledsen för mamma. )
Odysseus:
Ge mig en kram, pojke! Så du har vuxit. Förlåt att jag dröjt så.
Tro mig, jag tvingades ut i det kriget, jag ville det inte.
Nu vill jag träffa Penelope. Är de där friarna kvar här?
Telemachos:
Ja och de tänker ta livet av mig när jag kommer i sundet.
Odysseus:
Jasså? Gå in dit till fots och bete dig som om du var ensam,
Ta alla vapen du ser, jag klär ut mig till lodis och kommer,
rekognoserar och gör upp en plan för att fixa dem alla.
Vad som än händer så låtsas att du inte känner igen mig.
Telemachos:
Tänker du döda dem?
Odysseus:
Om det blir tävling så tänker jag vinna.
Härolden:
Tionde scenen där friarna tränar för tävling om drottning.
(Athena gömmer sig i mängden.)
Friare 1:
Och den som vinner får drottning Penelope och hela riket.
Friare 2:
Låt mig nu kasta ifred.
Friare 3:
Var är diskusen?
Friare 4:
Vem satt på spjutet?
Friare 1:
Det var som sjutton!
Friare 2:
Där kommer Telemachos.
Friare 3:
Hur är det möjligt?
Penelope:
Härligt att se dig min gosse. Så orolig mamma har varit.
Telemachos:
Mamma, nu ordnar sig allt. Jag ska ordna det. Oj vilken resa!
Jag har sett Sparta och ridit och seglat och träffat så många.
Hälsningar från tant Helena - en gåva, en klänning från Paris.
Friare 1:
Sänkte vi inte det skeppet?
Friare 2:
Han måste ha simmat i land då.
Friare 3:
Nu är det bäst att vi äter och börjar planera nåt listigt.
Friare 4:
Flytta på benen din otäcka gubbe, du står ju i vägen.
Odysseus:
(kommer stapplande utklädd till tiggare)
Ursäkta Herrn, skänk en slant åt en pank veteran ifrån Troja.
Friare 1:
Ge dig iväg, gubbe, här har du inget att hämta, försvinn!
Odysseus:
Här har man stridit tillsammans med kung Menelaos, Achilles,
Ithakas egen Odysseus och stått där och trängts i hans trähäst.
Friare 2:
Självskryt med egna bedrifter kan tacka sig själv för berömmet.
Penelope:
Vem är den märklige mannen i trasor?
Telemachos:
Jag vet inte mamma.
Penelope:
Borde jag ändå trots allt gifta om mig.
Telemachos:
Men snart kommer pappa.
Penelope:
Jasså, det säger du.
Telemachos:
Mamma!
Penelope:
Vad säger du?
Telemachos:
Jag sa väl inget.
Penelope:
Jamen vad fint. Kan du säga till tiggarn att komma till mamma.
Friare 3:
Undan med tassarna, gubbe.
Friare 4:
Slå till´en i baken med svärdet.
Odysseus:
Hur kan ni slå på en usling som inte kan värja sig längre.
Friare 1:
Ut med dig, snyltare!
Friare 2:
Här ska du få så du håller dig undan.
Telemachos:
Tiggare! Nu får du sluta att tigga om stryk av vårt gästfolk.
Ska du va här gör du skäl för dig. Skala potatis i köket!
Friare 3:
Hör på Telemachos! Det var en ny ton i skällan. Han tar sig.
Friare 4:
Jaaa, den resan har verkligen utvecklat pojken, det hör man.
Penelope:
Tiggarn har inte besökt oss förut väl?
Odysseus:
Var är jag nånstans då?
Penelope:
På kung Odysseus ö, Ithaka. Vet du var han är?
Odysseus:
Odysseus?
Kan inte säga just nu, men jag tror att han är väldigt nära.
Penelope:
Det har jag hört sen han åkte. Nu orkar jag snart inte vänta!
Jag är så trött på att sitta på rummet och väva och sprätta.
Jag gifter om mig, om nån nu vill ha mig. Vad säger du, främling?
Odysseus:
Jag skulle vänta, det skulle jag, verkligen... vänta på kungen.
Penelope:
Bra. Då bestämmer vi det. Att det ordnas en tävling i skytte,
Den som kan skjuta en pil med min exmakes hårdspända båge
Genom tolv hål i hans yxor, ska få mig.
Odysseus:
Tolv hål i hans byxor?
Penelope:
Vad vill du ha i belöning för rådet.
Odysseus:
Ett fotbad är välkommet.
Penelope:
Amma, kan du tvätta fötterna här på den gamle i karet.
Amman:
Fötterna var det! Ja, si sånna laggar, med naglar som taggar,
Höga är valven och breda som kalven om rumpan på strumpan.
Si en sån skråma, nu måste jag råma, sånt ärr har blott herrar.
Är det Odysseus!
Odysseus:
Det är det, men säg ingenting åt min hustru.
Amman:
Lita på mig. Det var roligt att se dig, men oroligt var det.
Odysseus:
Det ska bli tävling och jag tänker vinna den tävlingens buckla.
Härolden:
Tävlingens regler: Den förste som skjuter en pil genom hålen
här i de radade yxornas skaft, vinner pris.
Friare 4:
Vad är priset?
Härolden:
Ett enda pris står att vinna här. Drottning Penelopes hjärta.
Friare 4:
Bravo, jag börjar! Vad nu då!
Friare 2:
Han klarar det inte, den klene.
Friare 3:
Ge den till mig. Sisådär ja. Det var då som...
Friare 4:
Armar som sparris.
Friare 3:
Låt mig få pröva, jag vet hur man spänner...
Friare 2:
Ett skosnöre kanske.
Friare 1:
Pojkar, ge hit den. Så här gör en man med en båge i...
Friare 4:
Näsan!
Odysseus:
Kanske att jag kan få testa den bågen. Den verkar besvärlig.
Friare 1:
Om inte vi klarar av det så kan knappast du gamla gubbe.
Penelope:
Låt gubben prova. Det skadar väl inte.
Herden:
Här har du den, testa.
Odysseus:
Det var ett vackert och påkostat arbete. Då ska vi kolla.
Friare 2:
Oj en sån kännare vi fått ibland oss. Försök då att spänna.
(Odysseus skjuter)
Friare 3:
Det var det värsta.
Friare 4:
Han sköt mitt i prick, gamla gubben.
Penelope:
Jag dånar!
Amman:
Drottningen svimmade.
Härolden:
Gubben har vunnit Penelope. Grattis!
Odysseus:
Tack för gott motstånd. Nu fortsätter striden. Telemachos, redo?
Telemachos:
Om jag är redo? Nu tar vi dem, pappa!
Friare 1:
Vad nu då?
Friare 2:
Odysseus?
Friare 3:
Hjälp, han har lurat oss! Vad ska vi göra?
Friare 4:
Var är våra vapen?
(Fäktningsscen som Odysseus och Telemachos vinner)
Odysseus:
Så ska det låta. Och hur var det här då? Gomorron. Gonatten!
(Penelope vaknar förskräckt över vad som hänt)
Penelope:
Sluta! Vad gör ni? Jag vill inte ha något blod i palatset.
Telemachos:
Jo, men vi jagar ju bara ut friarna, mamma, för din skull.
Penelope:
Han där är död. Och den friaren också. Och han där är sårad.
Odysseus:
Inte ska drottningen tänka på friare när hon har make.
Penelope:
Nu ska du inte va oförskämd, tiggare. Hämta en doktor!
Odysseus:
Känner du inte igen mig Penelope?
Penelope:
(ser de fallna)
Se vilket illdåd.
Telemachos:
Titta då på honom, mamma! Ordentligt! Det är ju Odysseus.
Han är ju bara förklädd för att friarna skulle förvillas.
Penelope:
Lurar man en kan man lura sig själv och då lurar man alla.
Odysseus:
Se på min fot, vilket ärr!
Amman:
Det är riktigt, jag känner igen det.
Penelope:
Vad är ett ärr mot ett utslocknat liv! Och ett hjärta i aska.
Odysseus:
Kära Penelope, kan du förlåta mig. Att jag har dröjt så.
Penelope:
Märkvärdigt länge som ni måste slåss om min syster i Troja.
Därpå försvann du och ingenting hördes av dig, bara rykten.
Är det så underligt om jag är osäker, som jag har väntat.
Odysseus:
Gudarna lekte en stund med vårt liv och vår lycka, min kära.
Titta på Pallas Athena därborta, nu ler hon så ivrigt
Inte har hon alltid lett lika entusiastiskt emot oss.
Penelope:
Skyll du på gudarna! Hur som helst, välkommen hem, min Odysseus.
Telemachos:
Äntligen, det var på tiden, nu måste jag skriva till Pylos.
Där bor en brevvän jag känner från det jag var ute och reste,
Han gillar hästar och segling och grillning och allt som är värt nåt.
Jag ska berätta för honom att allt ordnat upp sig, ja hej då.
(När han har gått)
Penelope:
Tänk vad han vuxit och utvecklats under sin resa, vår gosse.
Odysseus:
Just vad jag tänkte så fort jag fick syn på kalufsen vid stranden.
Titta på honom, han måste va min och Penelopes pojke
Bara en son av vår kärlek kan röra sig lika gudomligt.
Penelope:
Har du då ingenting lärt dig om hybris på resorna, gubbe?
Tyst, så att ingen däruppe på berget blir sur och ska hämnas.
(De kramar varann.)
Härolden:
Kort epilog på Olympen med Zeus och Athena och Hermes.
Zeus:
Slutet gott, allting gott! Pallas Athena, det gjorde du skickligt.
Hermes:
Välkommen Pallas! Och vilken final, vilket slagsmål på slutet.
Athena:
Vidrigt. Vi måste tyvärr censurera det värsta för annars
kanske Telemachos äventyr blivit förbjudet för småbarn.
Zeus:
Bravo Athena, du är helt gudomlig. Och du, Hermes, du då?
Hermes:
Jag har ju bara haft fullt upp att sitta och titta på Pallas.
Titelfiguren Telemachos, tyckte jag mest om, han såg så
mänskligt naturlig och cool ut sådär, fast han bara var pojke.
Papporna var typiskt pappiga, seglade, grillade, byggde.
Och en sån sak att han hade en brevvän, det var helt kanon. Bra!
Athena:
Vad tyckte Hermes om kvinnorna då? Var de bara som mammor?
Hermes:
Hon då, hans mamma, var kanske rätt mammig, hon vävde rätt mycket.
Men det var givetvis klantigt att upprepa allting på natten.
Athena:
Du har ju inte förstått nånting alls om hur kvinnor kan ha det.
Zeus:
Tyst med er. Nu är det nyheter. Hermes, vad händer i Sparta?
Slut
tillbaka till GREKISKA MYTER