Kung Midas
en pjäs i tre akter
av
Monica Vikström-Jokela
Författarens kommentar
Den gamla grekiska sagan om Kung Midas finns i olika versioner, men själva berättelsen är ändå den samma: Dionysos (i vissa versioner Silenos) ger Midas lov att önska sig något. Midas önskar att allt han rör vid ska bli guld, ångrar sig sedan bittert och blir befriad från gåvan han av dumhet och girighet önskade sig. Han vill nu gå in för en enklare livsstil och slår följe med guden Pan. När Pan och Apollon tävlar om vem som spelar bäst – Pan på sin flöjt eller Apollon på sin lyra - kan Midas inte godkänna att Apollon utses till segrare, utan hävdar att Pan är den verkliga vinnaren. Till straff ger Apollon Midas åsneöron, vilka Midas försöker gömma. Hans pratglada barberare ser dem ändå, och känner att han måste få berätta den otroliga hemligheten för någon. Han viskar sin hemlighet i en grop på stranden, och när det sedan växer upp vass ur gropen hör man vassen susa ”Kung Midas har åsneöron…”
Scenen
I akt 1 och 3 föreställer scenen Midas slottsträdgård. Framför scenen, där publiken sitter, flyter floden Paktalos. Rampen är alltså flodens strand. Det är här barberaren gräver en grop och vassruggen växer upp i tredje akten. Stranden kan i första akten markeras med ett brunt tyg som breds ut över några dynor. I tredje akten gömmer sig den/de som spelar vassruggen under tyget så att vassen kan växa upp ur gropen som barberaren grävt.
Akt 2 utspelar sig i skogen.
DRÄKTER & REKVISITA
För att markera skillnaden mellan gudar och människor kan gudarna vara klädda i långa ljusa kåpor. De föremål, fåglar m.m. som nämns i samband med gudarna kan man använda om man vill. Den enda nödvändiga utrustningen är Eris guldäpple och Zeus blixt. Men t.ex. Pallas Atenas sköld och hjälm och en påfågelplym på Heras dräkt gör det lättare för publiken att se skillnad på gudarna. Guldäpplen kan det vara praktiskt att ha två stycken av: ett som används i början och ett som färdigt är fäst vid Eris metspö. För att guldäpplet inte ska rulla iväg när det kastas kan man tillverka det av en påse med ris eller ärter – men det finns förstås många alternativ.
Krigarna utrustning kan vara allt från naturtrogen till antydd. Vapnen i stridsscenerna är svärd, pilbågar, spjut och sköldar.
Ljudeffekter
Det passar bra med ljudeffekter i den här pjäsen. Den enda som finns färdigt inskriven är det PLING som hörs varje gång kung Midas förvandlar något till guld. Tanken är att de frukter m.m. som Midas rör vid inte behöver ändra utseende – ljudeffekten och det som Midas säger för att publiken förstår vad som händer. Andra ljudeffekter kunde vara vattenplask när Midas sköljer sig i floden och vinden som blåser i vassen.
Denna pjäs får uppföras gratis av grundskolor i Finland. Ifall inträde uppbärs, var vänlig kontakta författaren som i sådana fall är berättigad till en del av biljettintäkterna. Andra grupper som vill spela pjäsen (dramaklubbar, ungdomsföreningar mfl.) är skyldiga att betala upphovsmannaersättning till författaren för texten och till Teosto för användandet av musiken. Texten omfattas av lagen om upphovsrätt och ändringar, förkortningar (annat än av författaren föreslagna) eller översättningar får inte göras utan författarens tillstånd. (Se Labbets hemsida för kontakuppgifter www.labbet.fi/lagstadiepjaser)
Personer
Midas – kung i Frygien (i nuvarande Turkiet). Använder i början av skådespelet en krona, i slutet en persisk tiara (ser ut ungefär som påvens huvudbonad)
Midas dotter Krosia (namnet påhittat för denna pjäs; bygger på det gamla grekiska ordet för guld)
Silenos – gammal man som ridande på en åsna följer guden Dionysos. Avbildas ofta som en satyr (varelse med mänskoöverkropp, gethorn, getöron och bockfötter, ’faun’ i romersk mytologi)
Silenos åsna
Dionysos – växtvärldens, vinets och festernas gud. Vandrar omkring i människornas värld med sitt följe. Vinrankor på huvudet.
Pan – skogarnas och fältens gud, ser ut som en satyr. Spelar på sin panflöjt (som vid behov kan utbytas mot en blockflöjt).
Apollon – solens, diktens och musikens gud. Spelar på en lyra med nio strängar (som vid behov kan vara t.ex. en kantele).
barberaren - förtjust i skvaller
vassruggen – en eller flera personer
kören – gärna minst tre personer, kan vara klädda i långa kåpor för att se annorlunda ut än de som medverkar i dramat. Kören kan också bestå av personer som spelar med i dramat, men som emellanåt stiger åt sidan och blir körmedlemmar.
Dessutom, om skådespelarna räcker till:
tjänstefolk vid Midas hov
nymfer (kvinnliga naturväsen) och satyrer i Dionysos och Pans följe
Om skådespelarna är färre än rollerna kan de som spelar Midas dotter, Silenos, åsnan och Dionysos också spela Pan, Apollon och barberaren.
Första akten
(Slottsparken. Midas promenerar omkring, beundrar sin praktfulla park. Beundrar sig själv, blankar sin krona, speglar sig i den…
Bakom en buske, osynlig för publiken, sover Silenos. Hans åsna ligger bredvid honom, bakdelen sticker fram.)
Kören
Lyssna nu alla och hör hur det gick med vår konung, kung Midas!
Ingen i Frygiens rike älskade guld så som Midas!
Midas
(har tagit av sig sin krona, speglar sig i den)
När man ser mig här i kronan… skulle man kunna tro att jag är gjord av guld!
(sätter tillbaka kronan på sitt huvud. Upptäcker något som glimmar i gräset)
Nemen… vad är det där? Oj, en talent!... Nä, det var bara en drachma. Nåja… vad är det som glimmar där då?!....
(plockar upp en sten)
Äsch, det var bara kattguld!
(suckar)
Allt som glimmar borde vara guld! Den här stenen… de där äpplena… den sär solen! Guld, guld, guld. Tänk, så lycklig jag skulle vara då!
(börjar gå omkring och drömma)
”Titta, där går kung Midas den rika”! ”Kung Midas den jätterika”! ”Kung Midas, som alla ser upp till” – AJ!
(Midas har spatserat förbi busken och snavar på åsnans svans. Trillar på näsan.)
Åsnan
(hoppar upp)
III-ÅÅÅ!
Midas
Vad i hela…vad gör du i min slottspark, din dumma åsna?! Schas!
Åsnan
III-ÅÅÅ!
Midas
(drar i åsnans öra)
Hör du dåligt, fast du har så där långa öron? Du passar inte här! SCHAS!
(Silenos kryper fram bakom busken.)
Silenos
(gäspar)
Vad skriker du för, åsnan min? Var är vi?
Midas
Nej nu…en till uteliggare. Varifrån kommer du?
Silenos
(pekar på busken)
Därifrån…
Midas
Men hur kom du dit?!
Silenos
Jag vet inte… det blev lite sent på festen igår… var är dom andra?
Midas
Försvinn nu bara, och ta den där åsnan med dig! Ni passar inte i min slottspark!
Silenos
Kunde en gamling få en bit bröd först?
Midas
Nej! Försvinn!
Silenos
Visst, visst…kom, åsnan!
(börjar gå, ropar)
Dionysos! Var är du? Ho-ho!
Midas
Dionysos?! Sa han… Dionysos?!
Hej, vänta, gubbstrutt – jag menar: Ett ögonblick, min gode man!
Silenos
Vad vill du?
Midas
Är du en av Dionysos följeslagare?
Silenos
(bugar)
Silenos. Följer Dionysos på hans vandringar genom världen.
Midas
Guden Dionysos?
Silenos
Guden Dionysos! Den vilda guden! Festens och glädjens gud! – Ja, adjö då…
Midas
Nej, stanna! Du kan få äta här. Sitt! Sitt!
(till åsnan)
Ja, du också, din fuling!
(drar åsnan i öronen)
(Midas klappar i händerna.)
Krosia
(utanför scenen)
Ja, pappa?
Midas
Hämta mat, flickan min! God mat! Massor av mat!
Åsnan
III-ÅÅÅ!
Midas
Ja, ja! Hö också.
(Krosia kommer in med mat och hö.)
Krosia
Här är maten, pappa.
Midas
Sådär ja, varsågoda! Och nu…
(drar Krosia åt sidan)
Nu ska du leta reda på Dionysos. Berätta att hans goda vän Silenos är här, hos kung Midas! Berätta att kung Midas den gode har räddat livet på den stackars Silenos!
Krosia
Hur ser han ut, den där Dionysos?
Midas
Tja, han är…kanske lite rund om magen…lite röd om näsan…vinrankor på huvudet…
Krosia
Vad ska du med en sån gubbe?
Midas
Inte en gubbe, flickan min. En gud! Pappa vet vad han gör, Krosia. Det här kan bli en lönsam affär! Iväg med dig nu!
(Krosia ger sig iväg efter Dionysos.
Midas ställer sig bredvid Silenos, som har kastat sig över maten.)
Midas
Så du är vän med guden Dionysos. Ja, ja… jag gissade nog det strax. Jag är också kompis med flera gudar… vad dom nu heter… ööö… Pan! Pan heter ju en av dem, och… Apollon! Just det… Hördu, har du varit uppe på Olympen nån gång? Gudarnas berg? Där är säkert allting gjort av guld, eller va?
(Silenos bara glufsar i sig.)
Åsnan
III-ÅÅÅ!
(Man hör trummor och slagverk (typ ett karnevalståg). Dionysos och hans följe kommer in. Efter dem
kommer Krosia, som sedan försvinner mot slottet.)
Dionysos
(dansar in)
Cha-cha-cha-cha-cha-chaaa, cha-cha-cha-cha-cha-chaaa…. Silenos, min vän!
Silenos
(med munnen full av mat)
Dionyschosch!
(Dionysos och Silenos kramar varandra. Midas försöker ställa sig så, att Dionysos ska upptäcka honom.)
Midas
(harklar sig)
Krr-hmm!
Dionysos
Kära Silenos! Vad jag är glad att se dig!
Midas
Krr-hmm!! Jag är också här…
Dionysos
(ser sig om, får syn på Silenos åsna)
Oj, har åsnan börjat tala?
Midas
Det var jag! Jag, kung Midas, som räddade Silenos liv! Genast när jag såg honom tänkte jag: Den här stackars hungriga mannen ska jag bjuda på en festmåltid!
Dionysos
Bra gjort! – Kom Silenos, nu fortsätter vi vår färd…
(Dionysos, Silenos och åsnan börjar ge sig av.)
Midas
Får jag ingen… hittelön?
Dionysos
Hitte…? Jaså, du vill ha en belöning? Visst, visst! Önska dig något!
Midas
Får jag önska mig något? Vad som helst?
Dionysos
Vad som helst!
Midas
(hoppar jämfota av iver)
Åååå!!! Guld! Guld! Guld! Jag önskar att allt som jag rör vid ska förvandlas till guld!
Dionysos
Tänk efter, kung Midas. Det finns drömmar och önskningar som blir farliga om de går i uppfyllelse.
Midas
Guld! Guld! Guld!
Silenos
Lyssna på Dionysos varning, kung Midas, gudar vet ofta vad de talar om…
Midas
(sätter fingrarna i öronen för att inte höra vad Silenos säger, sjunger:)
Guld guld guld guld guld, guld guld guld guld guld…
Dionysos
Som du vill. Från och med nu ska allt som du rör vid bli guld!
(Dionysos med följe ut.
Midas ser sig om. Han väljer ut ett äpple, rör vid det med ena pekfingret: PLING, det förvandlas till guld. Midas håller upp det.)
Midas
Guld!
(rör vid en buske: PLING!)
Guld!
(Midas börjar dansa runt i slottsparken. Han rör vid saker och växter än här, än där: PLING – PLING – PLING!)
Midas
Guld!...Guld!...Guld! Titta på mig! Jag är rikast i världen! Jag är lyckligast i världen!
Krosia
(kommer in med en bägare i handen)
Vill du ha lite saft, pappa?
Midas
(tar bägaren)
Gärna, man blir törstig av att bli rik!
(försöker dricka, PLING!)
Vad nu?
(tittar i bägaren, håller den uppochner)
Saften… blev guld…Jag tar några vindruvor istället!
(plockar några vindruvor, för dem till munnen: PLING!)
AJ, min tand!...gulddruvor!
(Midas blir nervös. Han river till sig frukter från träden och försöker stoppa dem i munnen. PLING, PLING, PLING - alla blir guld.)
Midas
Vad har jag gjort?! Jag arma stackare, vad är det jag har önskat mig?!
Krosia
Vad är det, pappa?
Midas
Rör mig inte, Krosia!
Krosia
(kommer mot honom, sträcker fram handen)
Men pappa…
Midas
(springer undan)
Aaa! Stopp! Pappa har ett problem, Krosia, jag ska förklara sen. Lova nu att inte röra mig!
Krosia
Jag lovar.
Midas
Duktig flicka!
(Midas klappar henne på huvudet – PLING! Midas sjunker ner på marken bredvid Krosia, nu en guldstaty. Han jämrar sig.)
Kören
Ve! Vilket öde! O ve! Allt blir till guld när han rör det.
Ingenting alls kan han dricka, guld blir den mat som han tuggar.
Värst gick det ändå för dottern. Se, en staty har hon blivit!
Midas, din dåre, din tok, gråt i din gyllene näsduk!
Midas
(ropar)
Dionysos! Dionysos! Rädda mig! Ge tillbaka min önskning!
(Midas springer ut åt det håll Dionysos försvann. Kören spanar nyfiket efter Midas.)
Körmedlem 1:
Hur ska det gå, kan ni se dem? Där! Dionysos har stannat!
Körmedlem 2:
Nu kommer Midas tillbaka! Springer till stranden av floden!
(Medan körmedlemmarna nyfiket ser på springer Midas in. Han kastar sig på knä framme vid rampen (=floden Paktalos strand) och doppar huvudet i vattnet.
Så sätter han sig upp. Rör försiktigt vid en blomma. Inget pling. Han rör igen. Och igen.)
Midas
Det fungerade! Dionysos sa att jag skulle doppa huvudet i floden Paktalos vatten – och det hjälpte!
(Vänder sig om och ser att Krosia som bäst blir levande igen)
Krosia! Tack, Dionysos! Nu vill jag aldrig se guld mera. Jag ska inte vara den rikaste kungen, utan den - klokaste! Jag ska leva enkelt… vad är det där för ett pipande?
(Man hör någon spela på panflöjt.)
Krosia
Det är Pan som spelar på sin flöjt.
Midas
(blir ivrig)
Pan – skogarnas och fältens gud! Honom ska jag följa! Han ska lära mig att leva klokt och enkelt!
(Midas ut)
Krosia
(tittar häpet efter Midas)
Pappa?
Andra akten
(I skogen. Man hör ljudet av flöjter: en som spelar rent, och en som piper falskt.)
Kören
Lyssna nu alla och hör: Pan spelar vackert i skogen.
Spelar gör också kung Midas, skogsguden Pan vill han likna!
(Pan, följd av Midas, kommer gående genom skogen. Han rör sig med dansande steg, gör då och då ett skutt, blåser i sin panflöjt. Midas har nu gått in för att följa Pan lika helhjärtat som han tidigare samlade guld. Han försöker härma Pans alla rörelser och blåser i en flöjt eller pipa. Pan börjar bli lite irriterad av att ha Midas i hälarna på sig.)
Pan
Kung Midas, det är fint att du vill följa mig. Men skogen är stor, du behöver inte trampa mig i hälarna så där.
Midas
Vad du talar klokt, Pan! Skogen är stor. Det ska jag minnas!
(Pan blåser i sin flöjt. Strax blåser Midas också i sin, så att det tutar i örat på Pan.)
Pan
Nej nu… måste du härma allt som jag gör?
Midas
Jo, det måste jag! Förr trodde jag att det bästa som finns är att samla på guld. Nu vet jag att det bästa som finns är att leva som du. Därför gör jag allt precis som du, Pan!
Pan
Tänker du aldrig själv, Midas?
Midas
Vad tycker du att jag ska tänka, då?
(En annan musik än flöjterna hörs. Det är någon som spelar på en lyra.
Pan och Midas ser sig om.)
Midas
Titta! Där kommer guden Apollon!
(Apollon kommer gående, spelande på sin lyra. Apollon och Pan möts. Apollon drar ett kraftigt ackord på sin lyra och försöker tränga undan Pan. Pan svarar med att blåsa retsamt i flöjten, och ställer sig i vägen för Apollon. Det här upprepas några gånger, som ett slags duell mellan dem.)
Apollon
Vik undan, Pan.
Pan
(retsamt)
Var inte så mallig, Apollon! Jag föreslår att den som spelar sämre ska vika undan för den andra.
Apollon
Utmanar du mig? Utmanar du musikens gud till en tävling i musik?
Pan
Ja, det gör jag! Jag utmanar dig till en tävling! Må bästa speleman vinna.
Apollon
Jag
antar vadet! Vem blir domare?
Kören
Vi!
(Apollon och Pan ställer upp sig. På tecken av en körmedlem börjar Pan spela på sin flöjt.)
Kören
(halvviskar)
Lyssna nu alla på Pan! Tänk om han vinner Apollon?
(Midas försöker klappa takten och på andra sätt heja på Pan. När Pan slutat spela ger körmedlemmen tecken till Apollon.)
Midas
(ropar som en hejarklack)
Pan är bäst – ingen protest!
(Apollon spelar på sin lyra.)
Kören
(halvviskar)
Lyssna nu alla och hör! Hör hur fantastiskt han spelar!
(När Apollon slutat spela klappar kören i händerna.)
Körmedlem
Tävlingen är avgjord: Apollon har vunnit!
(Körmedlemmarna hoppar och jublar. Midas sätter händerna i sidorna och ser häpen ut. Apollon och Pan skakar hand. Så stiger Pan åt sidan med en bugning.)
Pan
Varsågod och passera, o Apollon!
Midas
Nej stopp stopp stopp! Vad är det här för fusk? Pan var bäst!
(Alla stannar upp.)
Apollon
Säger du att jag fuskade?
Midas
Just det, domaren var mutad! Pan vann! Pan vann! Pan vann!
Pan
Den här gången vann jag inte – kom nu, Midas…
Midas
(sätter fingrarna i öronen och fortsättar att ropa)
Pan vann! Pan vann! Pan vann! Pan vann...
Kören
(skyndar fram till rampen)
Hur ska det gå, är han galen? Gudar har häftigt humör!
Apollon
Du, kung Midas, har en dumhet och en envishet som en åsna! Därför ska du också få något annat som åsnor har. Farväl!
(Apollon fortsätter åt det håll han var på väg och försvinner. Midas tittar efter honom, men rycker på axlarna och börjar följa Pan. Pan försvinner ut åt andra hållet. Plötsligt stannar Midas och känner efter: Det är något som känns konstigt i öronen. Han känner på dem.)
Midas
Vad…nej, vad är det…det liksom bränner och drar… mina öron! Iiiii!!! Åååå!!!
Midas vänder om och springer tillbaka åt det håll han och Pan kom ifrån. Kören är nyfiken. Medlemmarna tittar efter Midas och på varandra. Så springer de efter Midas.)
Tredje akten
(Slottsparken. Midas kommer spatserande. Han har nu bytt ut kronan mot en huvudbonad som döljer öronen.
Körmedlemmarna kommer springande in i slottsparken. De bromsar när de ser Midas och låtsas vara på promenad i parken. Men hela tiden tittar de på hans nya hatt och viskar med varandra. Midas sneglar på dem och känner oroligt efter att inte öronen sticker ut.)
Kören
Titta nu alla och se: Var är hans glänsande krona?
Midas har något att dölja, något finns gömt i hans mössa!
(Barberaren skyndar in med en liten hopfällbar stol, sax och kam.)
Barberaren
Ers majestät!
Midas
Där är du ju, barberare!
Barberaren
Ursäkta att jag är sen. Det var så förargligt! Jag mötte en gammal vän som bara ville prata och skvallra. Själv avskyr jag ju skvaller! Men man vill inte vara oartig och gå sin väg!
Midas
(till körmedlemmarna)
Ge er iväg, gott folk! Jag vill vara i fred när den kungliga barberaren klipper mitt hår. Längre bort, försvinn!
Barberaren
Ja, det är hemskt att folk ska vara så nyfikna. Jag hörde just om en granne till en av mina bekanta som var så nyfiken att… men varsågod och sitt, ers majestät! Och så hatten av!... Jo, som sagt: Det pinsamma som hände min bekantas bekanta – nå nå, ers majestät, jag kan ju inte klippa håret om jag inte får ta bort den här!
(Efter en kort dragkamp lyckas barberaren ta huvudbonaden av Midas. Midas åsneöron blir synliga.)
Barberaren
(gapar förbluffat)
Men… vad är det här… ers majestät, era öron! ÅSNE… jag menar ”Å, SÅ…ståtliga öron!
Midas
Ja ja, jag vet! Det hände en liten olycka. Klipp nu mitt hår, och om du vill leva, så kom ihåg: INGEN får veta något om mina öron. Ingen! Jag förbjuder dig strängt att berätta det här för en levande själ!
Barberaren
Jag? Lugn, ers majestät! Jag skvallrar aldrig.
(Börjar klippa håret, mumlar för sig sjäv)
Det är ju otroligt! Vem skulle ha trott…tänk om folk bara visste!
(När barberaren är klar stiger Midas upp, tar på sig huvudbonden, betalar barberaren och går.
Körmedlemmarna kommer tillbaka till parken. De skyndar fram till barberaren.)
Kören
Tala nu genast och säg, låt oss nu allting få höra!
Barberaren
(sprickfärdig av sin stora nyhet)
Ni kan aldrig tro vad jag såg…nej! Nej nej nej, jag vill ju leva! Jag får inte berätta det för nån levande själ!
Kören
Viska det här, i vårt öra! Du klarar aldrig att tiga!
(Barberaren går undan kören, fram till rampen/flodstranden, beter sig som kissnödig. Körmedlemmarna skakar på huvudet och går ut.)
Barberaren
Jag kan inte hålla mig, jag måste få berätta det! Nej, jag måste hålla munnen stängd!
(Det lyckas en stund, sen frustar han till och slår handen för munnen.)
Kung Midas…Nej!
(Tar bort handen, genast sprutar nyheten fram)
Kung Midas har… NEJ! Jag vet! Jag gräver en grop här på stranden, och berättar nyheten för den! En grop är ju ingen levande själ, åtminstone…
(Barberaren ställer sig på knä, gräver en grop med ena handen. Så böjer han sig ner mot gropen, tar bort handen som han har hållit för munnen och ropar)
Barberaren:
KUNG MIDAS HAR ÅSNEÖRON!
(Sjunker utmattad tillbaka)
Håhå-jaja!
(Barberaren stiger upp och går bort.
Scenen är tom. Vassruggen växer upp ur gropen. Den börjar vagga i vinden.
Kören in.)
Kören
Titta nu alla och se hur vassen har vuxit på stranden!
Körmedlem 1
(går fram till vassen, lyssnar)
Tysta och hör! När det blåser viskar ju vassen i vinden!
Vassruggen
(vajar av och an, susar)
Kung – Midas – har – åsneöron…Kung – Midas – har åsneöron…
Körmedlem 1
(för sig själv)
Kung Midas har åsneöron!
(halvviskar till körmedlem 2)
Kung Midas har åsneöron!
(Körmedlem 2 vänder sig till körmedlem 3 och upprepar ”Kung Midas har åsneöron”. En efter en kommer de övriga personerna in, och nyheten berättas från den ena till den andra, först i allt högre viskningar, sedan med högre och högre röst. Den sista som får veta det ropar: KUNG MIDAS HAR ÅSNEÖRON! - rakt i örat på Midas själv som kommit in på scenen. Midas suckar, ställer sig framme vid vassruggen och tar av sig sin huvudbonad.)
Alla susar
Kung Midas har åsneöron!
Kören
Lyssna nu alla och lär, se hur det gick med kung Midas:
Så kan det gå fast man får allt som man någonsin önskat!
Guld fick han, gröna skogar, ville bli rik och se klok ut.
Men: är man envis och dum liknar man ändå en åsna.
Åsnan
(har kommit fram och ställt sig bredvid Midas)
III-ÅÅÅ!
SLUT
tillbaka till GREKISKA MYTER